I förra spalten skrev jag om egna funderingar kring att avsluta räddningstjänst. I denna spalt tänkte jag skriva om funderingar kring avslutande av räddningstjänst specifikt vid skogsbrand. Detta med anledning av att mer än 70 % av 2018 års skogsbränder var s.k. återantändningar. I rollen som räddningsledare vill jag givetvis göra ett bra avslut så att återantändning inte uppstår. Jag har dock beredskap för andra olyckor och kostnader för skattebetalarna att beakta, och måste följa givna kriterier för avslutande av räddningstjänst.
Många markägare som jag pratat med, framför allt med små arealer, brandförsäkrar inte sin skog. Man ”chansar” på att skogen inte brinner under tiden från plantering till slutavverkning. Detta gör man för att försäkringen upplevs som så dyr att vinsten blir obefintlig eller t.o.m. förlust om man försäkrar. Om en eller flera ägare är oförsäkrade vid en skogsbrand kan det onekligen komma att komplicera avslutandet av räddningstjänst. Frågan jag som räddningsledare ställer är hur mycket jag kan kräva av en enskild oförsäkrad ägare då han/hon ska ta hela ansvaret för eftersläckningen? Det finns expertis av olika slag att tillgå, allt från personal och utrustning till tränade glödbrandhundar. Det finns alltså resurser ägaren själv kan anlita för att klara situationen. Det borde innebära att räddningstjänsten kan avslutas relativt tidigt. Men givetvis är detta inte gratis, det kommer att kosta ägaren. Kan ägaren hävda att han/hon är för fattig för detta och ska jag ta hänsyn till det som räddningsledare?
MSB hävdar i sin skrift ”Vägledning i skogbrandsläckning” att man i avslutandet bör ta hänsyn till detta. Här skriver man att avslut av räddningstjänst kan variera beroende om det är en enskild resurssvag markägare eller ett stort skogsbolag. Är man inte ute på tunn is här? Var drar jag som räddningsledare gränsen och hur ska jag avgöra begreppet ”resurssvag”?
I samma skrift anger MSB att ett område på minst 20 meter in i brandområdet vid gränsen mellan svart och grönt bör säkras helt från glödbränder innan räddningstjänst kan avslutas. Det för mig in på nästa fråga för räddningsledaren. Hur mycket ska vi släcka av innan vi kan anse att det är okej att avsluta räddningstjänst och låta ägaren ta hela ansvaret? En av våra främsta skogsbrandsexperter, Annie Johansson reagerar på MSB:s rekommendation, som vi kunde läsa i föregående nr av SFF. Att säkra ett område 20 meter in från gränsen mellan svart och grönt kommer att kräva stora personalresurser och ta lång tid att utföra. Det kommer att kosta skattebetalarna stora pengar och många räddningsresurser kommer att vara upptagna under lång tid. Vad är rimligt i denna fråga?
Nästa fråga om rimlighet m.m. uppkommer om jag inte lyckas få tag på någon/några av ägarna. Jag får ju som räddningsledare se till att bevakning kommer till stånd på ägarens bekostnad i sådana fall. Men hur mycket resurser får jag anlita för detta ändamål utan att det anses orimligt? Och vem får jag lov att anlita utan att det ska kunna ses som missbruk av min myndighetsställning som räddningsledare? Det kan vara jobb för stora summor det rör sig om.
Det hopar sig en del frågor inför kommande skogsbrandssäsong. Det finns säkert kloka människor som har svar på dessa frågor. Jag hoppas få svaren innan skogsbrandssäsongen börjar.
