De stora bränderna sommaren 2018 visade tydligt hur underbemannad och söndersparad svensk operativ räddningstjänst är.
Från flera håll erkändes det också öppet att besparingarna utarmat den operativa räddningstjänsten till en oacceptabel nivå. Vi som påtalat detta i flera årtionde hoppades nu få se en vändning och att den operativa räddningstjänsten skulle stärkas. Politikerna lovade bot och bättring på alla möjliga tänkbara sätt. Ett år senare utsätts räddningstjänsterna runt om i landet för massor av besparingskrav, värre än någonsin. Var det på detta sätt räddningstjänsten skulle stärkas? Det är svårt att hitta något mer ologiskt och dumt i ett sådant agerande.
Det ska i sammanhanget sägas att staten satsar och verkar ha ärliga intentioner att försöka stärka räddningstjänsten. Men när kommunerna gör tvärtom faller denna satsning platt till marken. Bränderna 2018 visade att det framför allt saknas personal, utbildad och tränad brandpersonal i stora mängder. Det som är kommunernas ansvar. Helikoptrar och flygplan i all ära, men kan man inte följa upp vattenbombningarna med markpersonal blir insatserna i många fall verkanslösa. Med gott om tränad personal som kan angripa en skogsbrand snabbt hade man troligtvis också lyckats bemästra de allra flesta bränder innan vattenbombningar hade blivit aktuella. De resurserna och därmed den möjligheten sparades bort redan på 80-talet.
Organisationen där jag verkar är inget undantag. Här ska sparas 5 miljoner. Det ska sparas på operativ räddningstjänst men det ska inte påverka operativ förmåga (!), säger man. Förvisso höjer man vaktstyrkan på en deltidskår från 1+3 till 1+4. Men samtidigt lägger man ner en deltidskår (med vaktstyrka 1+4) samt 3 st brandvärn. Ingen logiskt tänkande människa kan tro att det inte påverkar operativ räddningstjänst negativt. Man säger sig vilja skapa ett stort räddningsvärn i hela förbundet, men presenterar ingen trovärdig analys för om detta verkligen går att genomföra eller vad det i så fall skulle innebära med tanke på personalmängd, övningstid, utrustning m.m. Därför känns detta värn enbart som ett fantasifoster.
I den fackliga kampen har vi inte gett upp. Vi hoppas kunna tydliggöra för politikerna hur ologisk en sådan här sparåtgärd ter sig. Att man inte kan möta ett expanderande och utvecklande samhälle med minskad operativ räddningstjänst. Att man ska se till vilka konsekvenser ett sådant beslut får för hela förbundets operativa förmåga, inte bara närområdet dessa kårer utgår ifrån. Vi hoppas också på att länsstyrelsen ska reagera om beslut tas. Våra förhandlingar med ledningen har tyvärr bara slutat i total oenighet.
Själv sitter jag och funderar över de slogans som förbund och kommuner har om att försöka vara attraktiva arbetsgivare och erbjuda en attraktiv arbetsplats. Om man hela tiden utsätter verksamheten för besparingar och att allt ska snålas på, känns arbetsplatsen då attraktiv? Jag oroas över att många duktiga medarbetare slutar i förtid eller så fort de får chans till pension, men förstår dem samtidigt. Det är nästan omöjligt att utveckla något i den operativa räddningstjänsten. Man pratar om att man vill ha kvar människor längre i arbetslivet, och så agerar man tvärt emot.
Svensk operativ räddningstjänst är en bransch som håller på att avvecklas.
OLA MORIN
Insatsledare-Kompetensutvecklare
