Skogsbränderna i sommar verkar ge resultatet att viss upprustning av operativ räddningstjänst kommer att ske med statliga medel. MSB avser att inrikta sig mer på operativ räddningstjänst och aviserar att man satsar på utbildning, materiel och flygande resurser för att stärka beredskapen.
Det låter ju bra, men det jag upplever är att vi har en skriande brist på personal. Vi behöver både mer professionell och semi-professionell personal (läs heltid och deltid) i vår beredskap. Vi behöver stärka både kvalitet och kvantitet. Hur avser man att stärka mängden brandmän i denna satsning?
Finansministern fick denna fråga i somras. Hon sköt direkt över det på att vara kommunernas sak att anställa fler brandmän. Hur får kommunerna medel till det? De klarar ju inte av det idag. Det spelar ingen roll hur fina utbildningar som skapas om det inte finns någon som kan gå på dem.
Problemet med för små vaktstyrkor och för lite personal har, skulle jag vilja säga, skapats medvetet genom de ständiga nedskärningarna som pågått sedan början på 80-talet. Jag har i min yrkestid inte varit med om några goda år för den operativa räddningstjänsten. Var det dåliga finansiella år skulle det sparas av den anledningen. Var det goda år skulle det sparas för att sänka skatterna eller täcka andra luckor i den kommunala budgeten. Minimi-mått i bemanning, som t.ex. att man måste vara minst 1+4 för att kunna utföra rökdykning i normal riskmiljö, blev istället någon slags norm i realiteten. Därefter har det gjorts omfattande försök att slå sönder detta minimikrav. I många fall tror jag inte det jag hör i branschen att styrkor av storleken 1+2, 0+1 m.m. skapas i utvecklande syfte. Det handlar om besparingar, ingenting annat.
Vi har i sommar sett att nedskärningarna av de operativa styrkorna återigen skapat samma problem som vi upplevt många gånger tidigare.
Större vaktstyrkor och tätare mellan stationerna hade troligtvis gjort att några av de bränder som nu blev väldigt stora kunnat bekämpas ganska enkelt i ett tidigt skede. När det ändå går till storskada hade uthålligheten och förmågan att kunna hjälpa varandra över kommungränserna varit betydligt bättre. Redan i början av sommaren var personalen i många räddningstjänster slutkörd. Vi saknar i princip helt förmåga och organisation till längre uthållighet i den operativa räddningstjänsten.
Dåliga avtal för semi-professionella brandmän har inte direkt hjälpt till att skapa bättre förutsättningar för att förbättra saken. Jag behöver nog inte säga så mycket mer än så, saken talar för sig själv.
”-Var inte rädda för att dra på med resurser” hör jag ofta från olika håll som råd till de som står som räddningsledare. På många platser i Sverige måste detta ses som ett stort skämt, åtminstone om man lägger till begreppet ”inom rimlig tid”. Dra på med vad då? Vi har på många håll svårt att bemanna för vardagsolyckorna.
Jag har i denna spalt främst inriktat mig på kvantitet. I nästa spalt kommer jag att skriva om den viktiga betydelsen av hög kvalitet på brandmännen. Bägge dessa begrepp går hand i hand om vi ska kunna återskapa en räddningstjänst värd namnet.
Ola Morin
Insatsledare
Kompetensutvecklare
