”Vi har de politiker vi förtjänar” hör jag ibland. Jag tycker inte det stämmer, i synnerhet inte när det rör politik och räddningstjänst. Jag tycker vi borde kunna förvänta oss betydligt mer av de som ska fatta avgörande beslut kring välfärdssamhällets viktigaste stöttepelare. Vi borde få se ett betydligt bättre samhällsansvar och intresse från politikerna än vad vi gör idag. 

 Några kolleger och kompisar till mig uppmärksammade mig för några år sedan på en konversation de hört mellan två höga kommunpolitiker i kommuner, där den ena kommunen stod i anslutning att eventuellt gå med i räddningtjänstförbund. ”- Gå med i förbundet så du slipper tänka på den skiten” (=räddningstjänsten) hade den ene sagt till den andre. Tyvärr har jag upplevt det här tankesättet från politiker ett flertal gånger under den tid jag verkat i räddningstjänsten. Räddningstjänsten upplevs som en obehaglig belastning, inte som den stöttepelaren för samhället den är. 

Jag träffade av en händelse två politiker från direktionen i det förbund jag jobbar i. Jag passade på att fråga dem om varför de var intresserade av räddningstjänst och räddningstjänstfrågor. Svaret jag fick blev överraskande. De var egentligen inte särskilt intresserade av räddningstjänst, de satt mest med för att bevaka andra frågor. 

Jag ska i rättvisans namn säga att jag också mött politiker som är väl insatta och intresserade, men de är i fåtal. Ofta har de bakgrund som deltidsbrandmän, militärer eller liknande. Om jag t.ex. ber politikerna i direktionen i förbundet jag jobbar i att redogöra för hur många vaktstyrkor förbundet har och hur stora dessa är tror jag inte det finns så många som hade klarat det. 

När Anders Borg var finansminister irriterades han över att pengar som staten sköt till för att klara kommunernas välfärd istället verkade gå till olika projekt som mest liknade monumentbyggen över politikerna själva. Fina parker och höga byggnader var roligare än kärnverksamheterna för välfärd. När hans kollega Magdalena Andersson står och uttalar i en artikel att satsningen på välfärd, inkluderat räddningstjänst ska fortsätta, så undrar man vilken värld hon lever i. Överallt i Sverige fortsätter man att lägga sparkrav på räddningstjänsten. Så har man gjort sedan 80-talet. Kom ut i verkligheten. Kan man inte se av 2018 års händelser hur söndersparad svensk räddningstjänst är vet jag inte vad som ska till längre. 

I förbundet jag jobbar i kommer nu en deltidskår att sparas bort. Trots alla tänkbara logiska argument från facken att få behålla kåren togs beslut att lägga ner den. Jag har tidigare förvånats över att man når så dåligt fram med logiska argument till politiker. Med tiden har jag insett att man helt enkelt inte är ett dugg intresserad av fungerande räddningstjänst trots att man har ansvaret. Då spelar det ingen roll hur många logiska argument jag lägger fram. 

Vi måste kräva betydligt bättre politiker, i synnerhet när det gäller att ta beslut som rör räddningstjänst. Intresse, kunskap och engagemang måste till. Det här som är nu duger inte. Samhället är på väg utför. 

Text: Ola Morin