Hem » Artiklar » Överentusiastisk fotograf terroriserar nya räddningstjänster.
Text och bild: Åsa Brorsson

Överentusiastisk fotograf terroriserar nya räddningstjänster.

Det skulle bli en bra rubrik. Helt sann dessutom. För ett tag sedan tillbringade jag en riktigt givande dag i småländska Ljungby, inbjuden av Räddningstjänsten i Älmhult faktiskt. Kan ju i och för sig låta lite märkligt att Älmhult hänvisade mig ända bort till Ljungby (vill de bli av med mig?), men brandmän från just Älmhult, från stationen i Liatorp, skulle närvara vid en regional storövning på temat tung räddning.

Andra var också där, fotografen fick nämligen även förmånen att träffa brandmän från Strömsnäsbruk och såklart Ljungby och ambulanspersonal från Region Kronoberg, samtliga mycket välkomnande typer. Det var glada miner hela dagen och ingen verkade rädd för fotografen – det är ju alltid positivt eftersom det underlättar mitt jobb avsevärt. Kaffe fanns det dessutom gott om (bäst!) och det vanligtvis så lömska vädret hade troligen glömt att ta reda på vad jag skulle ägna dagen åt, så det var strålande solsken. Jag gnuggade i princip händerna av förtjusning. 

Övningsdagen inleds med tre olika block, teorigenomgång avseende skadeplatsorganisering och skadeprioriteringssystem inför eftermiddagens arrangerade bussolycka, fastklämda personer samt losstagning av lastbilschaufför vid trafikolycka. 

Den där lyriska fotografen går såklart bananas med kamerorna när två olika scenarier ska lösas av räddningstjänst och ambulans gemensamt: en stackars markör har fastnat under betongblock men är vid medvetande och en av stationens övningsdockor får finna sig i att bli fastklämd under ett containerflak innan det är dags för losstagning av chaufför ur lastbilshytt.  Efter intagen lunch, med tillhörande paltkomevarning, är tiden inne för dagens mest omfattande moment: 

  • Totalinfo från SOS: 
  • Bussolycka – linjebuss som kört av vägen på rikväg 30, i höjd med Musteryd. 
  • Bussen ligger på sidan. 
  • Ingen pågående brand. 
  • Oklart antal drabbade. Flera personer utanför bussen. 

Larmet har alltså gått och räddningstjänsten är på plats strax innan ambulanserna rullar fram och brandmännen skaffar sig en snabb lägesbild. Bussen från Länstrafiken Kronoberg har vält och den närmast kusliga tystnaden bryts snart när upprivna rop på hjälp hörs från det stora fordonets innandöme. 

Bussens dörrar är blockerade efter olyckan och det blir initialt att ta takluckevägen in för räddningspersonalen, innan vindrutan (här ersatt av plywood, som ni kan se på bilderna), har sågats upp. Inne i olycksfordonet är det närmast kaos med passagerare och lösa stolar. Och det är uppenbart att knappt någon av alla passagerare har suttit bältade vid olyckstillfället. 

Målet med övningen är bland annat att öva kommunikation, struktur och organisation mellan ambulans och räddningstjänst vid en större händelse. Fokus ligger på hur skadeplatsen bäst ska organiseras, vilken prioriteringsordning som gäller för de skadade, hur evakuering ska kunna ske på smidigast sätt och stor vikt fäst givetvis vid räddningspersonalens egen säkerhet. 

Övningen körs två gånger den här eftermiddagen och andra gången larmet dras så kan det vara så att en fotograf har parkerat sig inne i bussen. Längst bak, och inte på något bekvämt säte heller utan lite bakom två lösa säten, inklämd mot väggen i en så icke-ergonomisk position att ena benet raskt domnar av. Men vad gör man inte för konsten och den där journalistiska dokumentationen liksom. 

Bara att ta sig in i bussen med kamera och larmställ är en fotografisk och akrobatisk bedrift av stora, viga mått och jag är alldeles för stolt för att be om assistans men lyckas till slut välta mig in genom ena takluckan (och när jag skriver “välta” så är det just det jag menar – det var nog inte vackert). 

Jag har bett övningsledningen att informera extra tydligt om att fotografen INTE ingår i övningen och således INTE ska släpas ut på bår med nackkrage (man vet ju aldrig). Istället kan jag i lugn och ro och på väldigt nära håll dokumentera räddningsarbetet från vad som definitivt är både första parkett och backstage samtidigt. 

Och jag är gravt imponerad över hur smidigt och effektivt de skadade tas om hand, och där finns allt från de som med viss assistans kan gå ut själva, till svårt skadade passagerare som måste plockas via ut den trånga takvägen, efter att ha grävts fram från under bussens demolerade inredning. När ni tittar på bilderna så kom nu ihåg att det inte är jag som har plåtat knasigt, jag sitter ju i en vält buss. Okej? 

TEXT OCH BILD: ÅSA BRORSSON

Om Fredrik Persson

Redaktör och webredaktör för tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Deltidsbrandmän är en resurs på sin ordinarie arbetsplats

Arbetsgivare som har en deltidsbrandman anställd i verksamheten har en professionell livräddare samt en resurs …