Jag har jobbat med övningsverksamhet i olika former under många år. Mitt intryck är att sättet vi övar på i princip har sett likadant genom alla år, oavsett om det varit på skolan eller ”hemma” på räddningstjänsten, så har man sådär lite förenklat planerat en övning/ett scenario, genomfört övningen, utvärderat/snackat om hur det gick och därefter antingen gått vidare till nästa övning/scenario, eller avslutat för dagen. Känner ni igen er?

Jag skall erkänna att jag själv inte har reflekterat särskilt mycket över detta. De diskussioner och egna reflektioner som har funnits har mest handlat om hur man utvärderar efter övningen, och inte om hela upplägget. Under de senaste åren har jag dock haft förmånen att genom ett nära samarbete med både polisens och försvarsmaktens specialenheter få både planera och delta i ett stort antal olika övningar med dessa organisationer, både stora som små – vilket verkligen har gett anledning till att reflektera över om vi verkligen övar på rätt sätt? Är vi effektiva? Gör vi vad vi kan för att få ut maximalt av övningarna?

Öva, optimera, öva igen!

Vad är det som har gett anledning till reflektionerna? Vad är det man gör annorlunda inom dessa organisationer? Nu finns det givetvis alltid undantag, men generellt sett lägger man upp övningen så att man övar det moment/scenario som skall tränas minst två gånger, och ibland betydligt fler. Mellan varje gång utvärderar man med fokus på hur man kan optimera och förbättra insatsen, och därefter kör man i stort sett samma övning igen. Kanske gör man vissa mindre ändringar på vissa parametrar, kanske använder man en annan angreppsväg eller placerar målet i ett annat rum, och det kan också vara att man personalmässigt roterar runt på funktionerna/platserna, men i övrigt är det samma upplägg. Om det fortfarande finns saker att optimera och förbättra efter andra gången, kör man samma upplägg igen till att man får det resultat som man önskar att se! Man gör om för att göra rätt! Resultatet? Skillnaden är markant! De övade går därifrån med rätt bild av hur det skall se ut, rätt handlingsmönster och inte minst en bra/positiv upplevelse av att det faktiskt ”funkar”. Parallellt med detta brukar man säga att ”barn gör som du gör, inte som du säger” – ett uttryck, när det gäller barnuppfostran, som bygger på det faktum att lärandet från praktiska handlingar är betydligt mer effektivt än det som endast omtalas i ord och teori – vilket inte bara gäller barnuppfostran, men allt lärande – det är allmänt känt att man brukar göra som man gjorde, inte som man sade att man skulle göra.

Det blir helt enkelt en bra erfarenhet man lägger ned i ryggsäcken, som man sedan kan ta fram när det verkligen gäller.

Bra rutiner underlättar i stressade situationer

Jag tror inte att man skall underskatta att det är rätt handlingsmönster som vi lägger ned i ”ryggsäcken”, då det särskilt under kaotiska och stressade förhållanden är dessa vi plockar fram och pga tidspressen ganska okritiskt. En annan sidoeffekt är att man ser viktigheten av att hela tiden optimera och förbättra, och att det faktiskt gör en skillnad i slutresultatet! Skillnaderna med detta övningsupplägg har varit så pass markanta och positiva att vi även vid de två senaste ”storövningarna” som genomförts i Köpenhamn har valt ett annat upplägg än tidigare. Trots att övningarna har varit relativt omfattande med exempelvis omkring 200 figuranter mm, så har vi istället för att bygga upp ett stort scenario där vi bränner allt krut, och kanske då ofta ett scenario som blir alldeles för stort och komplext, har vi valt att planera övningen så att vi har genomfört i princip samma övning två gånger! Vissa parametrar har justerats en aning, men erfarenheterna och förbättringsförslagen från första övningen har alltid varit direkt överförbara.

Resultatet har varit övertraskande positivt! Bägge gånger har första övningen varit lite av en ”besvikelse”. Trots att vi innan övningarna har pratat om och gått igenom hur vi skall agera (i teori), så har resultatet inte blivit lika bra som vi hoppats på. Man gjorde inte riktigt som vi hade kommit överens om, det kan vara svårt att omsätta teori/tankar till praktiska handlingar (vad betyder detta i praktiken?) osv. Under andra delövningen har vi bägge gånger sett en markant förbättring, och folk får syn för saken! Man ser att det ”funkar” och att det gör skillnad! Man går också hem från övningen med rätt ”handlingsmönster” Det blir helt enkelt en bra erfarenhet man lägger ned i ryggsäcken, som man sedan kan ta fram när det verkligen gäller! Så gör om – gör rätt!

vi även vid de två senaste ”storövningarna” som genomförts i Köpenhamn har valt ett annat upplägg än tidigare. Trots att övningarna har varit relativt omfattande med exempelvis omkring 200 figuranter mm, så har vi istället för att bygga upp ett stort scenario där vi bränner allt krut, och kanske då ofta ett scenario som blir alldeles för stort och komplext, har vi valt att planera övningen så att vi har genomfört i princip samma övning två gånger! Vissa parametrar har justerats en aning, men erfarenheterna och förbättringsförslagen från första övningen har alltid varit direkt överförbara. Resultatet har varit övertraskande positivt! Bägge gånger har första övningen varit lite av en ”besvikelse”. Trots att vi innan övningarna har pratat om och gått igenom hur vi skall agera (i teori), så har resultatet inte blivit lika bra som vi hoppats på. Man gjorde inte riktigt som vi hade kommit överens om, det kan vara svårt att omsätta teori/tankar till praktiska handlingar (vad betyder detta i praktiken?) osv. Under andra delövningen har vi bägge gånger sett en markant förbättring, och folk får syn för saken! Man ser att det ”funkar” och att det gör skillnad! Man går också hem från övningen med rätt ”handlingsmönster” Det blir helt enkelt en bra erfarenhet man lägger ned i ryggsäcken, som man sedan kan ta fram när det verkligen gäller! Så gör om – gör rätt!

Text: Magnus Mattson