Jag älskar att titta på hockey och jag hade gärna spelat själv, men när jag var yngre var den arenan inte tillgänglig för tjejer som den är nu pga machokulturen. Däremot har jag sett otaliga matcher genom åren, både på plats och i TV-soffan eftersom flera pojkar i min omgivning varit aktiva.
Min äldsta son är fortfarande aktiv och just nu är det extra spännande matcher eftersom de försöker kvala till Allsvenskan. Hockeyvärlden är dock en ganska hård värld som många symboliserar med machokulturen. Tyvärr finns det många historier om kulturen i omklädningsrummet, jargongen, kränkande inkilningsritualer mm som inte är så smickrande för hockeyn. Därför blir jag så glad när jag ser att man försöker jobba bort dessa normer för ett mer öppet och varmare klimat. Tänker exempelvis på det värdegrundsarbete som genomförs i klubbarna redan från tidig ålder där man lyfter upp frågor om hur man ska agera mot varann och människors lika värde. Under SHL:s ”Pride week” som genomfördes nu i februari så spelade lagen i specialdesignade matchtröjor i regnbågens färger för att visa att man tar ställning för allas lika värde. Man hade även HBTQI-inriktat innehåll på sina hemsidor. Det förekom dock en hel del kritik från supportrar på sociala medier eftersom det ansågs ”fjolligt” och ”tramsigt” och en del lag var tvungna att stänga ner kommentarsfältet eftersom tonen blev så hård. Detta tror jag beror på att man inte känner igen sig i de värden som satsningen vill förmedla, att det skapar en rädsla eller så förstår man inte meningen. Däremot tycker jag att det tydligt visar att satsningen är viktig och att arbetet med att förändra normer behövs. SVT:s hockeyexpert, Jonas Andersson, sa det ännu bättre: ”Att 2023 möta motstånd för en sån här sak är bara sorgligt!”.
Även Räddningstjänsten menar många är präglad av machokulturen och därför behöver vi fundera på hur vi kan förändra denna bild. Att fortsätta jobba med de mjuka frågorna för att skapa ett inkluderande klimat där alla kan känna sig sedda och lika värda är ett arbete som inte kommer av sig själv utan kräver medvetna insatser. Även här finns det säkert de som tycker att det är ”tramsigt” och onödigt, men jag vill tro att den stora massan ändå förstår vikten av att alla ska känna att de har rätt att vara den dom är och vara respekterade oavsett kön, etnisk bakgrund, tro eller sexuell läggning. Så vad kan vi från Räddningstjänsten göra för att visa att vi står för människors lika värde och sudda bort machostämpeln? Och vad kan du själv göra?
Annette Askenryd
Fler texter av Annette här!
