Vad har egentligen inte skrivits om sommarens bränder? Jag har sett hur många spaltkilometer som helst i ämnet. Och jag ser hur politikerna bjuder över varandra om hur man ska förstärka vår beredskap. För det är ju också valår.
Med blicken i backspegeln, där man ser en konstant och medveten nerdragning av den svenska räddningstjänsten sedan 80-talet, känns politikernas utspel för mig bara farsartat.
Kära politiker, ni lärde er inget av brandkatastrofen i Västmanland. 4 år senare upprepades katastrofen igen. Ni var på väg att slå er till ro med förklaringen att katastrofen var räddningstjänstens fel. De körde ju fel initialt till branden. Som tur var nöjde sig inte alla med den förklaringen. Sven Olov Karlssons bok ”Brandvakten” är den bästa och mest omfattande orsaksutredning jag sett om branden i Västmanland. Här påvisas flera olika saker som samverkade till att situationen urartade och inte blev hanterbar. Boken ger också ett perspektiv ur de drabbades synvinkel, något man ofta saknar i torra orsaksutredningar.
Polen kom till vår hjälp i årets skogsbränder, tack Polen. Polen betraktas i EU som ett ganska fattigt land medan Sverige ses som rikt. Det går bra för Sverige får vi höra från våra politiker. En del svenska politiker har på senare tid haft många ganska otrevliga synpunkter på polsk politik. Man påpekar också ofta att Polen erhåller mycket bidragfrån EU. Hur det än är får man väl säga att Polen förvaltat sina pengar väl, åtminstone om man ser det ur räddningstjänstperspektiv. Vi skulle aldrig kunna komma i närheten att skapa likadana hjälpstyrkor som de Polen ställde upp med för oss. Sverige framstår som ett U-land när det gäller räddningstjänst.
Flera andra länder kom till vår hjälp. Tyskland och Frankrike har av tradition stark räddningstjänst. Italien och Portugal har erfarna flygbesättningar för vattenbombning. I Danmark har man inte slaktat civilförsvaret, såsom har skett i Sverige. Och till stabens analysgrupp i Färila anslöt en amerikansk expert och gav ovärderlig hjälp. Jag missar nog att nämna något land, men tack ni som kom till hjälp. Jag hoppas bara att man nu inte glömmer bort de svenska brandmännen och svensk räddningstjänst. Men frågan är väl om inte det redan hänt.
För handen på hjärtat politiker, hur intresserade är ni egentligen av en fungerande räddningstjänst?
Det handlar inte bara om skogsbränder, det handlar om att hantera vardagsolyckorna med tillräcklig bemanning, att få ett bättre skydd mot hot och våld, att få en skälig lön m.m., m.m. Dessa saker har vi i räddningstjänsten påpekat för er sedan mer än 20 år tillbaka. Vi har i princip inte fått någon respons alls för detta. Vi har bara sett nerdragningar och besparingar.
Vi har sett ett otroligt naivt säkerhetstänkande. Ni måste förstå att vi är på väg att helt tappa förtroendet för er. Jag vill passa på att tacka mina duktiga och kompetenta kolleger som jag kom att jobba ihop med i Ljusdal, Färila och Kårböle under skogsbränderna där. Det känns verkligen bra att det finns så många duktiga kollegor över hela landet.
En viktig sak vill jag avsluta med. Att man är på väg att tappa förtroendet för de flesta politiker är inte det samma som att man är på väg att tappa förtroendet för demokratin. Det behövs rejäla förändringar, men allt annat än på demokratisk väg är otänkbart. Så därför; Gå och rösta den 9 september.
Ola Morin
Insatsledare
Kompetensutvecklare
