I skrivande stund är allt kanske redan klart och gravölen uppdrucken. Avtalsförhandlingarna för RIB 25 har stått still sen de inleddes. Man kan fråga sig om samhället värdesätter räddningstjänsten.
Vi är dom som allmänheten kanske ringer sitt sista samtal till i livet. Vi är dom som gör det ingen annan vill göra, vi är dom som försämrar sin egen hälsa för att hjälpa andra. Vad är det värt, tydligen mycket lite. Den sista tvåårsperioden har bjudit på ett arbetstidsdirektiv som EU tolkar på ett sätt och SKR på ett annat sätt, kraschat pensionsavtal och som grädde på moset sämst löneutveckling.
Nu vill man höja beredskapsersättningen för deltidsbrandmännen med en krona, ni läste rätt en krona. Det är hårresande att man är så generös att man erbjuder sig att höja beredskapsersättningen med en krona per timme. En krona, det fick man i löneökning per timme i början på 60-talet. En krona fick jag i veckopeng av morsan och farsan för 60 år sedan och jag sprang till kiosken och fyllde godispåsen med 50 stycken 2-öres kola.
En brandman är väl värd mer än en krona?
Allt detta sker i en tid då brandmän slutar sina tjänster på grund av dåliga arbetsförhållanden, dåliga arbetstider, svårigheter att få ledigt och för låga ersättningar som under många år lider av följderna av det förkastliga märket som förhandlas fram av industrins parter. Ett märke på till exempel 3 % ger högre löneökning ju högre lön man har. Med andra ord inget som gynnar en brandman.
Vi behöver att politiken kliver in för att rädda räddningstjänsten. Vi behöver en haveriutredning av svensk räddningstjänst och det så fort som möjligt medan det finns några brandmän kvar.
I skrivande stund är omöjligt för oss att skriva under avtalet, vi skulle tappa det som vi har kvar i medlemmar. Vi är inte rädda för att ”strunta” i att skriva under kollektivavtalet. Vad är det värt som medlem att vara med i ett fackförbund som belönas med enkronor och 10-öringar? Att sitta med ett kollektivavtal sedan 1946 och plötsligt själv välja att bli avtalslösa är ingen bekväm situation. Men vi har inget val, det är vi som ska hålla i taktpinnen i vår framtid och öde, ingen annan. Med andra ord ”bättre utan avtal än ett dåligt avtal.
Mycket har hänt och mycket kan hända, nu gillar inte jag att läsa artiklar som skrivs innan historien är skriven men jag är helt enkelt tvungen att bryta mot mina principer för att rädda räddarna.
Anders Ankan Cederberg
Fler ledare av Ankan!
Brandmännens Riksförbund
