Rubriken på min förra artikel var, Vi måste värna om det vi har, och jag väljer att spinna vidare på det i detta nummer och tar upp avtal, ekonomi men också arbetsmiljö.
När jag skriver det här numrets Ombudsmannen har ordet så är det dagen före den första förhandlingen till RIB 25 med SKR/Sobona. Vi har dock haft en första träff där vi växlat yrkanden och där vi med stor tydlighet förklarade hur vi ser på ett nytt avtal. BRF vill ha ett avtal som främjar kompetensförsörjningen men som också ska omhänderta och undanröja de hinder där en deltidsbrandman riskerar att förlora ekonomiskt på att ha en anställning som deltidsbrandman. Det finns risker för det och det kan bidra till att deltidare slutar. Detta måste upphöra och därför måste SKR/Sobona inse att – för att kunna bygga starkt inför en framtid och ha en stabil räddningstjänst så måste det kosta för att upprätthålla nuvarande beredskap. Staten vill att räddningstjänsten ska öka med dubbelt så många brandmän till 2033. Om vi har scenariot att det finns räddningstjänster som varje år tvingas till besparingar, stationer läggs ner och brandmän sägs upp så kommer detta inte lyckas. Dock så kommer de uppsagda brandmännen eller de som slutar att bli krigsplacerade inom räddningstjänsten efter genomförd civilpliktsutbildning.
Men varför får vi då nerlagda stationer och uppsagda brandmän varje år? Jo, till syvende och sist så handlar det om ekonomi och så länge vi har en räddningstjänst som är kommunalt styrd så kommer detta att fortsätta, eller? Staten och MSB skjuter till pengar till räddningstjänsterna för att de ska anställa beredskapssamordnare men de skjuter inte till tillräckligt med pengar för att räddningstjänsterna ska klara av vardagen enligt handlingsprogrammet. Varför inte? Jo, detta ska kommunerna själv sköta men det kan de inte för det saknas pengar, kanske.
Det är inte bara beredskapen i fredstid som ska hanteras det är också allt runtomkring tex arbetsmiljön och se till så att brandmännen har drägliga förhållanden på sina arbetsplatser. En del räddningstjänster ger signaler om att brandstationer är undermåliga, framför allt för deltidarna, och att det som behövs åtgärdas inte sker av de som äger fastigheten. Men arbetar de då tillsammans med sina skyddsombud för få åtgärderna genomförda? Ibland kanske det är så att kommunerna själva äger fastigheten som är brandstation och då blir det ju något märkligt att kommunen som ansvarar för räddningstjänsten inte kan leverera en bra arbetsmiljö. Såvida inte räddningschefen och skyddsombudet krokar arm. Det sistnämnda ser vi resultat av och mycket bra resultat dessutom.
Avslutningsvis så gäller det att kavla upp ärmarna och jobba på, oavsett om man är räddningschef, politiker, skyddsombud eller central ombudsman på BRF!
Sköt om er!
Magnus
Fler artiklar av Magnus Krantz!
