Jag har skrivit många artiklar under årens lopp med avsikten att förmedla budskapet att räddningstjänsten måste effektivisera räddningsinsatserna. Kapaciteten idag är för låg, lyckligtvis är det fredstid men hur skulle vi klara av ett hot utifrån eller rent av krig?
Idag kan jag konstatera och flera med mig att brandkostnaderna ökar. Detta till trots att Räddningsverket och nuvarande MSB satsat miljarder för att stödja utvecklingen av kommunernas räddningstjänster. Det som har hänt är att räddningsinsatserna blivit sämre trots all satsning på kunskapsförmedling genom åren. Addera också att deltidsstationer läggs ner och kvar blir endast heltidsstyrkor med stora och kostbara brandstationer med långa insatstider som följd.
Vet medborgarna om hur det ligger till?
Hans-Eric Zetterström, brandingenjör och tidigare länsförsäkringar har ofta talat om ”egendomsskyddet som försvann.” Detta talar för sig själv om hur verkligheten ser ut och innebär att alla verksamheter måste höja egenambitionen och inte tro att när räddningstjänsten kommer så är allt frid och fröjd.
Vid en tillbakablick ett par decennier har vi fått följande: Försämrad lagstiftning, försämrad tillsyn, färre deltidsstationer och försämrade räddningsinsatser som följd.
Enligt NMI, Nöjd Medborgare Index, har medborgarna stort förtroende för räddningstjänsten. Vet medborgarna vad de egentligen kan förvänta sig av räddningstjänsten? Hur svarar de som har råkat ut för att deras fastighet har brunnit ner och när räddningstjänsten kom så inriktades släckningen på att enbart rädda angränsande fastigheter.
Utbildning då och nu
Förr var utbildningen för en brandman 15 veckor, vilket blev till 2 års utbildning för 20 år sedan. Det borde rimligtvis ge en bättre räddningstjänst idag. Men förr släckte de i alla fall bränder, idag räddar de närliggande byggnader (ett annat ord för att inte göra någonting). Vilket till viss del kan grunda sig i att vi under lång tid fokuserat på stab/ledning och nedprioriterat hantverkaryrket att släcka en brand.
Civilförsvaret
En översvämning eller skogsbrand är över tid begränsad och har inte antagonistiska avsikter. Men nu lever vi i en högst osäker värld med ett krig i Europa och oroligt i hela världen. Om vi har den här låga kapaciteten i fred hur blir det då i krig? Är vi nöjda med den nivån vi har eller förstår inte beslutsfattare vilken nivå av förmåga vi besitter idag?
Vi måste sikta högre dvs vara beredda på det värsta, men hoppas på det bästa. Jag är helt övertygad om att flertalet som arbetar inom svensk räddningstjänst inte har koll på skillnaden på krisberedskap och totalförsvar. Svensk räddningstjänst behöver bli mycket bättre. Jag vill sträcka mig så långt och säga att det inte kan klaras av i kommunal regi. Staten behöver med fast hand ta över Svensk räddningstjänst.
Se och lär från den tiden det fungerade
Tidigare hade Sverige ett bra civilförsvar och som byggde på ett faktiskt hot. Det finns ett aktuellt hot idag som kanske tom är större. Vi kan gott blicka tillbaka och lära från den perioden det fungerade. Första Civilförsvarslagen kom 1944 och gjordes om runt 1960. 1985–1994 hade undertecknad rollen som Brandchef/Räddningschef och även rollen som Civilförsvarschef. På 90-talet hade vi RUHB, vilket är Räddningstjänst Under Höjd Beredskap med olika typskador som en kommun skulle klara av, men klarar vi det idag? 1994 försvann begreppet civilförsvar från svensk lagstiftning.
Där vi står nu finns bara en riktning för svensk räddningstjänst och det är uppåt.
Bo Andersson
Fler texter av Bo Andersson här.
