Den moderna bevakningen mot skogsbränder i Sverige uppkom i norra Dalarna vid 1800-talets slut. De stora skogsbolagen byggde bla brandtorn för att ha koll på bränderna innan de vållat för stor skada, brandtornet i Bunkris står fortfarande kvar idag.
Under 1800-talet ökade efterfrågan på timmer i Europa, sågverk byggdes i strategiskt längs hela den norrländska kusten. Mot slutet av 1800-talet hade skogen fått betydande ekonomiskt värde och då ansågs skogsbränder vara kapitalförstörare. Då utvecklades det ett omfattande system för brandbekämpning med brandtorn, brandvakter samt att man införde plikt att delta vid brandsläckning.
I Bunkris, Dalarna, finns ett av få bevarade brandtorn i Sverige. Det uppfördes någon gång på 1890-talet, det finns fotografi från 1902 där det finns avbildat. Brandtornet är byggt i trä, 24 meter högt och strategiskt placerad på en höjd ca 600 meter över havet. Här hade tornets brandvakt möjlighet att upptäcka bränder inom ett enormt skogsområde som i sträcker sig från Sälen i sydväst via Näsfjället, Fulufjället och vidare mot Städjan-Nipfjället, Fjätervålen och Vedungsfjällen i norr. I öster brer Älvdalens skjutfält ut sig med lågfjället Storvarden. Tornet användes också av försvarsmakten under andra världskriget.
Innan brandtornen användes naturliga utsiktspunkter såsom höga träd eller bergstoppar för att vaka mot elden. Sveriges första brandtorn uppfördes på Pilkalampinoppi i Orsa finnmark 1889, tornet är även det ett av få som finns bevarade i dag.
Cirka 1940 organiserades brandtornen i det så kallade Riksnätet och som mest fanns det nära 300 brandtorn i Sverige. Systemet med brandtorn fasades ut runt 1960 och ersattes då av brandflyg.
Fredrik Persson
Firefighters
