I förra numret skrev jag så här: ”År 2023 skulle jag redan nu våga påstå kommer bli minst lika intressant, spännande och först tänker jag på de förändringar som vi står inför gällande civilplikten, hur stora blir de och vad innebär detta för räddningstjänsten?”

Men efter att ha satt mig in i arbetstidsdirektivet så hade jag nämnt det i första hand. Jag har haft många samtal om detta och nu verkar både arbetstagare och arbetsgivare inse att arbetstidsdirektivet kommer att leda till en rejäl förändring, eller?

Att jag skriver ”eller” med ett frågetecken beror på att bilaga R för heltidsbrandmännen ska omförhandlas och frågan är om det kan det bli andra undantag där jämfört med AB:t? En del arbetsgivare tror inte det och har börjat skissa på nya scheman. En del förbereder sig tom på att nån heltidare kommer att sluta för att man inte kan arbeta dygn. Och hur kommer detta att beröra deltidsbrandmännen? 

I likhet med många arbetsgivare har BRF identifierat eventuella problem och givetvis kommer BRF också att träffa centrala arbetsgivarorganisationer i frågan. Detta sker den 13 mars vilket är efter detta skrivs och förhoppningsvis har det klarnat när den här tidningen ges ut.

Som sagt en utmaning framför oss men samtidigt fortsätter verksamheten som vanligt. Ibland får vi information om att det ska ske neddragningar i räddningstjänsten och då oftast beroende på ekonomin och som en följd av besparingar. Detta hände ganska nyligen i en räddningstjänst. Till både min och kanske andras förvåning så gick direktionens ordförande ut i media och där tog en tydlig ställning för att ingen brandstation ska behöva läggas ner och inga brandmän ska sägas upp. Neddragningen skulle helt enkelt innebära för stora risker och skapa för stora följdeffekter. Ett ställningstagande som jag givetvis uppskattar, det skickar också tydliga signaler till medlemskommunerna att skjuta till pengar för att kunna bedriva verksamheten enligt gällande handlingsprogram. 

Detta är ju till syvende och sist ett politiskt beslut att lägga en inriktning till räddnings-tjänstens tjänstemän om vad de ska göra. Innan det blir ett verkställande så ska det ske en risk- och konsekvensbedömning. Fackliga förhandlingar ska genomföras och MSB ska yttra sig då de är tillsynsmyndighet. Dagen för beslut om inriktning kom och det blev omröstning i direktionen som slutade oavgjort. Då nyttjade direktionens ordförande sin ordföranderöst och avgjorde till fördel för att ingen station skulle läggas ner och inga brandmän behövde sägas upp. Det blev så att förbundet behöver använda sig av eget kapital för att lösa den uppkomna situationen. 

Givetvis ett bra beslut med tanke på vad som komma skall i framtiden avseende civilplikt och räddningstjänst i höjd beredskap. Men den kanske viktigast aspekten här och nu är att ingen station lades ner, inga brandmän förlorade sitt arbete och dessutom kvarstår skyddet för tredje man. Det är också oerhört svårt att bygga upp en nerlagd verksamhet och kostar flera gånger mer än vad man behöver skjuta till i denna räddningstjänst, ca 2,8 miljoner kronor.. 

Givetvis är det också så att i detta ärende och liknande har BRF både tänkt, tyckt till och oftast blir vi lyssnade på. 

Ta väl hand om er!

Magnus
Här läser du fler artiklar av ombudsmannen!
Brandmännens Riksförbund BRF