En gång sa allas vår Astrid Lindgren ”Två ting hade vi som gjorde vår barndom till det den var – trygghet och frihet”. Astrid föddes 1907 så det var ett bra tag sedan hennes barndom. Men oavsett om vi är barn eller vuxna eller vilken tid vi än lever i är det grundläggande.
Kriget i Ukraina sätter Astrids citat på kartan! Kriget ger oss nya perspektiv och där kriget utspelas ställs saken på sin spets, inte minst för civilbefolkningen. Det vi civilicerade personer ser som uppenbart gäller inte längre. Folkrätt, krigslagar och Genevékonventioner är som bortblåsta och det som sker mot våra kollegor vid blåljusorganisationerna är obeskrivligt fruktansvärt.
Vet ni om att det inte går att ha röda kors på bilar och kläder eller att sjukvårdarna har högre dödlighet och fler skadade än skyttesoldaterna?
Från detta har och ska det dras erfarenheter i och med återinförandet av civilförsvaret. Och ja, vore jag mer byråkrat skrev jag att vi står inför – utmaningar. Räddningstjänsten är grunden och behöver enligt MSB stärkas med civilplikt för att en anställningsgrad med 32 000 brandmän senast 2033. Det blir en dubblering från dagens 16 000. Jag är övertygad om att det inte finns 16 000 brandmän idag, möjligen finns det i planverken men går säkert inte att hitta i verklighetens schemalistor.
Förutom rekryteringsproblemen har vi också betydande problem med att behålla brandmän, personalomsättningen är hög. Alla civilförsvarplacerade, nyrekryterade och nuvarande brandmän måste också utbildas och övas i de nya arbetsuppgifterna.
Vi hör en hel del kritik redan idag mot det befintliga utbildningssystemet och det grunnas säkert en del i det. Utrustning, lager och lokaler måste anpassas och kompletteras. Det är stora områden och frågan är om MSB har räknat och beräknat rätt? Nja, jag tror inte det och tror på mer och fler i det mesta baserat på evidens och erfarenhet från det gamla civilförsvaret. Men MSB gör en bra ansats och jag tycker om vad som sker i detta och även det som görs för Ukraina.
Mer av utmaningar men i en helt annan fil och dimension är de nya arbetstidsdirektiven. På stationerna förs just nu heta diskussioner rörande dygnstjänst eller inte. En fråga är om man kan vara heltidsbrandman och deltidare på samma gång. Självklart finns olika vinklingar och scenarion, grunden är om vi uppfyller EU:s arbetstidsdirektiv. Kommissionen har kritiserat regleringen av dygnsvilan och detta är en skyddslagstiftning. I skrivandes stund är vi i överläggningar om detta. Oavsett utgång så tycker jag att eventuella förändringar redan i höst är för tidigt för att kunna ställa om och anpassa sig till vad som kan komma gälla när all rök skingrats runt de här frågorna. Oron är stor och förståelig både bland brandmän och hos arbetsgivare så jag ser gärna en längre period, en slags generell dispens, för att klargöra och bottna mer i detta.
Till sist måste jag nämna att det har hänt igen, en brandman orkade inte längre detta liv. Jag har ingen statistik över suicid bland svenska brandmän men jag vet att denna fråga är stor internationellt utifrån Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Min känsla säger mig att även vi i Sverige har problem. Det är dags att satsa på arbetsplatsinriktade åtgärder, dels för att uppmärksamma PTSD hos brandmän men också se till så att det finns bra rutiner som förebygger. Vi måste våga öppna upp och prata om självmord. Många åker på insatser med suicidlarm, men jag tror att vi glömmer bort oss själva.
Som bror till Jens och aktiv i dessa frågor sedan de 20-talet år han inte orkade mera kommer jag fortsätta att tjata och tjata och tjata i detta.
Hade bra på er! / Peter
