Hej på er! BRF är medlemmar i Folk och Försvar och det har varit Rikskonferens i Sälen. Konferensen levererade en hel del svar, några löften och i delar kan man tyvärr inte annat än fortsätta vara orolig.
Orolig över krig, elände och det minst sagt instabila läge vi, Europa och ytterst direkt i helvetet självt som Ukraina är i. Man skrädde inte på orden om Rysslands agerande och mycket handlade om civilförsvaret och däri räddningstjänsten och vår försörjningsförmåga. Pandemin påvisade en lång rad problem där ”just-in-time-samhället” testades och föll. Sedan kom kriget till Europa och man ångrar mycket av det som skett relaterat vår försvars- och civilförsvarsförmåga. Halleluja, äntligen säger jag, vad är det vi sagt? BRF har under många år varit drivande i att det behövdes avtal för större händelser och kriser. Det blev sedan ett Krislägesavtal och sedan i somras tecknar vi även det uppdaterade Kollektivavtalet för krigs- och beredskapstillstånd, (KB-avtalet).
År av nedbantningar, nedläggningar och kortsiktiga ekonomstyren kan kanske bli ersatta av verksamhetsstyrning. Mer känsla och kunskap om själva hantverket och det som skall göras och ibland, göras i bara-i-värsta fall. Jag tror alltså 2023 blir ett år att minnas då mycket föll på plats, det vände och blev bättre för våra medlemmar, brandmän och svensk räddningstjänst. Det är ett smärtsamt uppvaknade och det kommer vara kantat av stora utmaningar men efter år av oförstånd så är civilförsvaret och däri räddningstjänsten nu en prioriterad verksamhet. Vi som var med innan det raserades vet hur det var och troligen kommer se ut igen, på ett ungefär. Det kommer i stora delar se ut precis som det var men ges nya benämningar för att låta som något nytt. Vi har en tendens att göra så numera. Eller är jag lite bitter över att det som fanns är borta och att gammal kunskap troligen inte kommer tas tillvara när hjulen ska uppfinnas på nytt? Nja, eller jo lite gringubbe är jag allt, så visa mig gärna att jag har fel för även om jag inte tror det, har det hänt förut. Sägs det.
Kommer ni ihåg Tretows sång Den-Makalösa-Manicken om en evighetsmaskin?
– De går hit, de går dit, de går runt en liten bit och jo, alltså, de är som i en evighetsmaskin, en evighetsmaskin, en evighetsmaskin.. Så känns ibland alla yrkesrelaterade överklaganden och ärenden vi driver relaterat sjukdom och skador på jobbet. Vi är inte ensamma och jobbar tätt med andra och The International Association of Fire Fighters, IAFF, och världens största brandfackliga organisation, prioriterade cancerfrågorna under januari. Vi hakar på detta och är i kontakt frekvent och ofta just nu dagligen med den främsta cancerkämpen hos dem, vännen Alex Forrest. Han var med i WHO:s forskargrupp som tog fram den nya klassificeringen. Så sambanden mellan vissa cancerformer och brandmannayrket är klarlagda och forskningen räcker. Experterna vid vårt Arbetsmiljöverk håller med oss och detaljerna i detta kommer forskargruppen publicera under 2023. Våra satsningar följer det schemat och kort kan jag skriva redan nu att det kommer underlätta mycket i det jobb vi gjort och gör för brandmäns hälsa, sjukdom relaterat detta elände.
Så upp med mungiporna, för vi ger inte upp, vi har visat och bevisat sambanden. De stora organisationerna och myndigheterna bekräftar, (jag höll på att skiva följer oss), så jag ler lite mitt i allt detta för alla brandmäns skull. För är något farligt bör man göra något åt det och kanske efter 2023, måste man göra något åt det. Tidigare har vi haft en rad förslag på vad och hur det ska göras och det kommer vi självklart fortsätta med. Vi var de som startade cancerkampen för brandmän i Sverige och vi kommer vara de som avslutar, stryper flödet och kanske stoppar denna ”evighetsmaskin”. Jag är lite ivrig och önskar jag kunde berätta mer, men det kommer.
Hade bra på er. // Peter
