I år har jag tjänstgjort som brandman i 10 år och eftersom det fortfarande känns givande och utmanande så är min ambition att fortsätta ett tag till. Jag tycker om att jobba med kroppen, samarbeta och hjälpa människor, vilket är egenskaper som säkert många RIB-anställda besitter.
Många av er deltidare jobbar på en deltidsstation, det är ni som åker ut om larmet går. Under utbildningstiden på Sandö så såg jag stor skillnad på de brandmän med stor utryckningserfarenhet och vi som jobbar på en heltidsstation, både vad gäller kompetens och effektivitet. Jag jobbar på en heltidsstation, det innebär att jag ska vara tillgänglig var fjärde vecka dygnet runt då heltidsstyrkan behöver hjälp. Mer vanligt är att vi blir inkallade för att passa stationen när de är ute på larm. Då kan vi ha egna övningar som ökar vår kompetens och vi blir säkrare på de fordon och moment som kan uppstå. Vi har inte så många skarpa lägen där vi åker ut som första styrka, men vi ska trots det kunna hantera de larm som de facto kommer in. Detta är en utmaning och jag skulle gärna se att vi fick mer praktisk erfarenhet genom att exempelvis få följa med heltidsstyrkan något pass eller utryckning.
Förut så hade vi övningshelger, men många hade svårt att komma loss. En anledning till det kan vara att de flesta deltidare har en huvudanställning där man jobbar heltid, då blir helgerna en tid för återhämtning eller umgänge med familj och vänner. Kanske skulle vi kunna ha någon form av tjänstgöringsplikt med heltiden då man själv styr när man genomför dessa timmar?
Bara att få öva med heltidsstyrkan är roligt, nyttigt och värdefullt. Något vi gör emellanåt på våra regelbundna övningskvällar, ett tillfälle att lära känna varandra och möjlighet att lära av varandras styrkor. Jag har exempelvis en kollega som jobbar på ambulansen och som har en enorm kompetens vad gäller sjukvård. Min slutsats är att ”sharing is caring”, vilket dessa gemensamma övningskvällar öppnar upp för.
Att få mer praktisk erfarenhet skapar en ökad trygghet och kompetens som brandman. För faktum är att när larmet går förväntas vi, och ska vi, kunna agera oavsett form av larm. Som ni vet kan larmen innehålla väldigt skiftande scenarier där det krävs att vi tex kan hantera olika fordon, verktyg och hjälpmedel, kunna bemöta de som är drabbade och samtidigt agera fort. Det ska ske effektivt och säkert både för oss själva och tredje man. Våra övningskvällar som vi har var fjärde vecka ska förbereda oss för detta, men utan skarpa lägen så har vi inte möjlighet att använda och visa upp vår kompetens. Jag har som facklig representant framfört förslag om att vi RIB:are ska få mer övning som ett led i det systematiska kvalitetsarbetet, så min förhoppning är att det blir verklighet framöver.
En annan aspekt är att vi ska klara de fystest som AFS:en kräver, vilket innebär att vi behöver träna och hålla oss i form för att leva upp till den kravbild som krävs. Heltiden kan genomföra träning på sin arbetstid medan vi gör det på vår fritid. En del av er får tid för det vilket borde vara en självklarhet för alla deltidare.
Avslutningsvis så vill jag påpeka att jag trivs otroligt bra på min station, jag upplever en ömsesidig respekt där vi på ett naturligt sätt möts och det görs ingen skillnad på om man är heltid/deltid eller kvinna/man – ett resultat av regelbundet värdegrundsarbete som sker på stationen av medvetna chefer. Det enda jag saknar är att få åka ut på ”riktiga” larm för att få praktisera mina färdigheter och öka min kompetens och trygghet som brandman.
Anette Askenryd
Mer att läsa av Annette Askenryd här
