Denna gång har jag delvis valt att skriva utifrån mitt eget perspektiv som skyddsombud och samtalsledare och den arbetsmiljö kopplad till hot och våld och vilken effekt lagstiftningen haft än så länge.
Förutom att arbeta fackligt så är jag skyddsombud och i den rollen finns det möjlighet att påverka genom att både identifiera och förebygga risker i arbetsmiljön men också att arbeta aktivt i arbetsmiljöarbetet. Väldigt ofta så går ju det fackliga arbetet hand i hand med arbetsmiljöarbetet och som skyddsombud ska man ges möjligheter att påverka eftersom arbetsgivarna har ett arbetsgivaransvar enligt arbetsmiljölagen, AML:
”Arbetsgivaren ska vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. En utgångspunkt ska därvid vara att allt sådant som kan leda till ohälsa eller olycksfall ska ändras eller ersättas så att risken för ohälsa eller olycksfall undanröjs”
Ovanstående text är hämtad ut arbetsmiljölagen, den är tydlig med vad som gäller och är viktigt att känna till då det många gånger behöver göras risk- och konsekvensbedömningar när arbetsgivaren vill göra förändringar i verksamheten eller av andra anledningar, tex hot och våld, införande av nya rutiner m.m.
Hot och våld – men sen då?
Sedan ett par år tillbaka ingår jag i en grupp med samtalsledare som blir uppringda vid tex händelser – inom vårt område – med dödlig utgång eller andra händelser där stöd behövs och då avlasta den personal som var med om händelsen. Gruppen heter SALT och kvällen den 28 augusti var jag en av några ur denna grupp som avlastade våra kollegor – genom samtal – som blev utsatta för stenkastning, hot och våld i Malmö. Jag kommer inte att avslöja några detaljer pga sekretess men tanken slog mig när vi körde hem – när är det nog? Än så länge kan vi inte se några rättsfall där den nya lagen inneburit några egentliga kraftfulla åtgärder. Ska verkligen räddningstjänstens personal eller annan blåljuspersonal behöva sätta livet till innan lagen får någon som helst verkan och som får våldsverkarna att tänka till innan de lyfter stenen och med berått mod slänger den för att skada.
Efter denna händelse i Malmö och samma i Ronneby dagen efter kan vi läsa i media att brandmännen kände fara för sitt liv (låt det sjunka in), fara för våra liv när vi ska hjälpa samhällets medborgare på olika sätt, en absurd tanke men i allra högsta grad en sanning och till slut den viktiga frågan – kommer lagstiftningen att hjälpa oss?
Fortsättning följer och den blir mycket intressant!
Medlemsdialog
Då har den första medlemsdialogen ägt rum och det blev lyckat. Det diskuterades kollektiv-avtal, arbetsmiljö, hur BRF arbetar central, hur kan/ska man arbeta lokalt, rekrytering och mycket mer. Ytterligare ett tillfälle för medlemsdialog ges den 12 november kl 18-21 och anmälan görs till magnus.krantz@brandfacket.se senast den 5 november varpå jag skickar länk och dagordning.
Man är inte garanterad en plats i dialogen för att man anmäler sig utan jag vill gärna ha ett brett deltagande från olika delar i landet. Prata gärna med era kollegor på stationen så att någon anmäler sig, samlar ihop de frågor och tankar ni har för få en så konstruktiv dialog som möjligt.
Text: Magnus Krantz
