Vad är det som håller mig vaken om nätterna?

Häromveckan när jag var på skolan i Revinge hamnade jag under lunchen bredvid en grupp kursister på Räddningsledare A. De hade insatsövningar under dagen, och det diskuterades flitigt hur det hade gått för dem som hade haft sina övningar under förmiddagen. Ganska snabbt ändrades dock fokus till dem som stod på tur senare på dagen. Man kunde tydligt märka de olika”farhågorna” som fanns. Alla var rörande överens om att ”bara det inte blir något med kem”. 

Så länge jag kan komma ihåg har det alltid varit så – farliga ämnen/kem anses vara svårt, och man vill helst slippa det. Det livliga diskussionen fick mig själv att reflektera över vilka farhågor jag själv har? Vilka händelser är det som jag själv tycker är utmanande och svåra och som ibland håller mig vaken om nätterna? Är det verkligen kem, eller är det något helt annat? Visst kan man måla upp många olika typer av katastrofscenarion som både kan vara utmanande och svåra, men om vi skall hålla oss till händelser som trots allt händer med en viss frekvens så är det just nu en helt annan typ av scenarion som jag fruktar – händelser där jag känner att jag saknar både kunskap och rutin, och där jag trots att jag har försökt att förbereda mig, ännu inte har hittat någon bra och effektiv taktisk lösning. Häromdagen läste jag om en kraftig brand i ett nybyggt flerfamiljshus i London med brand i ett flertal lägenheter på olika våningsplan, snabb utvändig brandspridning via både balkonger och fasad. Veckan innan om en brand på ett sjukhus i Tyskland med spridning till flera våningsplan bla via ventilationssystemet. Ytterligare någon vecka tidigare, en brand i Paris på ett sjukhem med snabb utvändig brandspridning till flera våningsplan, där en person omkom och flera skadades allvarligt, därav två brandmän. Och för ytterligare några veckor sedan, en brand i flerfamiljshus i London med utvändig brandspridning via bla balkonger och fasadmaterial. Det krävs inte särskilt mycket omvärldsbevakning för att inse att denna typen av bränder blir allt vanligare. 

Gemensamma faktorer för dessa händelser är oftast nya byggnader med moderna material och konstruktioner, en väldigt snabb och ”annorlunda” brandspridning jämfört med vad vi brukar se, brand på flera olika våningsplan/flera olika brandceller, begränsad tillgänglighet för räddningstjänsten eftersom säkerheten baseras på aktiva brandtekniska lösningar, strategin i de brandtekniska lösningarna slås ut eftersom brandspridningen sker på ett annorlunda sätt än det är dimensionerat för osv. 

De flesta besluten tas i inledningsskedet 

Varför tycker jag att dessa händelser är utmanande? Grundläggande handlar det om att de flesta beslut vi tar på skadeplatsen, speciellt i inledningsskedet, är erfarenhetsbaserade och bygger mycket på de grundläggande rutiner och handlingsmönster vi brukar jobba med. Dessa baseras i sin tur till mångt och mycket på våra ”vanliga” händelser såsom lägenhetsbränder, källarbränder och vindsbränder med den rök och brandspridning vi brukar se där. I traditionellt byggeri är det oftast också relativt enkelt att ”gissa sig till” uppbyggnad och geometri, återigen ofta baserat på erfarenheter,hur brukar det se ut?. 

Moderna byggnader kan däremot ofta vara helt omöjliga att genomskåda, och det finns en helt annan variation i exempelvis byggnadstekniska lösningar, komplexa geometrier med halvplan, varierande storlek på lägenheter och därmed antal per våningsplan. Jag har iallafall själv haft händelser där jag helt enkelt inte har kunnat genomskåda eller läsa händelsen/byggnaden, och därmed inte har kunnat ”besvara” det mest basala frågorna som tex ”var brinner det?” samt ”hur kan den sprida sig?”. Till detta hör att vi ofta saknar effektiva verktyg till att hantera situationen. Hur många av er har effektiva verktyg för att hantera en brand i fasadkonstruktionen när vi inte kan komma till med höjdfordon som vid ”Grenfell Tower scenariet”? 

Låt oss jämföra detta med området farliga ämnen och kem. Jag tror att det var ungefär samma bakomliggande faktorer som i sin tid gjorde att man började jobba väldigt aktivt inom detta område med att ta fram metodik/taktik, verktyg, ledningsstöd mm, och ser vi på området i dag så finns det exempelvis ett enhetligt system för märkning av både ämne och risker, dessutom ofta transporthandlingar/fraktsedlar där vi kan söka ytterligare information om typ, mängder mm. Det finns ett välutvecklad ledningsstöd där vi kan hitta detaljerad information om ämnet, rekommenderade riskavstånd dvs zonindelning, rekommendationer för skyddsnivå, förslag på begränsande och fördröjande åtgärder osv. Dessutom finns det inom området ett antal tumregler och grundläggande tillvägagångssätt som man kan använda när man är osäker. Vidare så är utbildningen inom området både omfattande och bra på dagens befälsutbildningar relativt sett till exempelvis byggnadskonstruktioner, och som grädde på moset finns det både specialresurser och experter som kan assistera 24/7 i hela landet. Avslutningsvis är det ett område där det är förhållandevis lätt att göra realistiska övningar där man tränar riskbedömningar, tillvägagångssätt mm. What’s not to like? 

Med kunskap bekämpar vi bränder bättre 

Tänk er om motsvarande stöd fanns för byggnadsbränder, och kanske då med fokus på just de mer moderna byggnaderna där det finns speciella både byggnadstekniska och brandtekniska lösningar – tydliga skyltar på fasaden där den viktigaste informationen/riskerna fanns utmärkta, detaljerade ritningar över konstruktionerna innanför dörren, ett ledningsstöd där vi enkelt kunde slå upp och läsa om risker, utmaningar, förslag på åtgärder, skyddsnivå, rekommendation för zonindelning beroende på vilken typ av byggnadskonstruktion osv. Tänk om det fanns ett antal välutvecklade tumregler, specialistresurser och experter som kunde tillkallas 24/7. När jag tänker över det måste jag ställa mig frågande till varför detta faktiskt inte finns? Det finns olika ”lokala” initiativ inom området, men mig veterligt är det inte något som det arbetas systematiskt med på nationell nivå. På befälsutbildningarna är utbildningen inom området väldigt begränsad, och det är dessutom väldigt svårt att träna och öva denna typ av scenarier realistiskt – vilket ytterligare borde förstärka behovet av ledningsstöd. Vad skall till för att vi skall ”erkänna” att denna typen av händelser medför utmaningar som vi inte är varken utbildade, tränade för eller ens kanske dimensionerade för? Som tidigare nämnt krävs det inte särskilt mycket omvärldsbevakning för att inse att detta är ett växande problem, och om inte annat så skulle det få mig att sova tryggare om natten. 

Text: Magnus Mattsson