Vi lever mitt i stormens öga. I konfliktens mitt. Denna konflikt började inte nu. Den började långt innan någon av oss var födda och kommer inte vara klar under vår livstid. Den handlar om makt och vilka som skall ha den. Den handlar om vad vi med vår makt får göra och vad vi inte får göra.
Den handlar om vad vi gör varandra och vilka arbetsplatser och samhälle vi vill ha.
Under många år har vi talat om jämställdhet, likabehandling och mångfald på arbetsplatsen. Men dessa frågor går djupare än så. De handlar om mänskliga fri- och rättigheter i den demokratiska rättsstaten Sverige. De där begreppen vi slänger oss med, de där orden som är lätta att säga men som inte är så lätta att förklara vad de innebär. De där som blir ord på en hashtag i sociala medier eller värdeorden i en tandlös vision för en arbetsplats. Det är lätt att börja bråka om ord. Men det här handlar inte om orden. Det handlar inte om vad en arbetsplats vill vara, det handlar inte om vad en arbetsplats vill tycka och det handlar inte om arbetsplatsens värderingar.
Det handlar om vad vi på en arbetsplats får göra och vilka skyldigheter vi som anställda eller arbetsgivare har gentemot varandra och vad vi måste göra om någon går över gränsen och vad vi kan förvänta oss att de som bär ansvar gör om något händer som inte får ske. Istället för att säga att ”vi är en arbetsplats som är jämställd”, eller ”vi vill vara en arbetsplats som är jämställd” så är det mer rimligt att uttrycka att ”så här gör vi för att garantera jämställdhet på arbetsplatsen och det här gör vi om någon bryter mot de lagar som finns för att upprätthålla jämställdhet”.
Goda regler hjälper oss att hålla samman
Det är som att spela fotboll. Du får hålla på vilket lag du vill och du får stå i hejarklacken och du får spela fotboll. Men du får inte slå någon annan på käften på läktaren eller bruka våld för att vinna matchen. Det finns till och med en domare på plan. Alla barn som spelar fotboll lär sig dessa regler på en gång. De vet var gränserna går, till och med när de överträder dem. Vi har spelregler för vår svenska demokrati, våra arbetsplatser, våra offentliga rum och privata relationer och sammanhang. De är jätteviktiga att kunna och lika viktiga att efterleva.
Det svenskaste vi har är vår grundlag. I grundlagen har staten Sverige en rad skyldigheter gentemot sina medborgare och den sätter grunden för spelreglerna i en demokrati för att skapa en grund för hållbara, fredliga konflikter och relationer oss människor emellan här och nu och för kommande generationer. Sen har vi förutom vår grundlag många andra lagar där våra fri- och rättigheter stärks. På arbetsplatsen är arbetsmiljölagen, diskrimineringslagen men också andra lagar viktiga. Men vilka principer är det som är viktiga? Vilka är så viktiga att de stärks i lag? Alla människor äger okränkbar mänsklig värdighet. Därför har vi massor med lagar som utifrån grundlagens principer inte tillåter, trakasserier, mobbing, diskriminering, våld, olaga hot och mycket annat. För om någon skulle göra något sådant så kränker det människans värdighet.
Frihet innebär ansvar
Du får vara vad du vill, du får tycka vad du vill och du får ha vilka värderingar som du vill. Du får tro på vad du vill, du får rösta på vad du vill och du får tänka vad du vill. Du får ha vilken identitet du vill, du får ha vilken kultur du vill och du får ha vilka traditioner du vill. Men du får inte GÖRA vad du vill.
Du får vara rasist eller sexist men börjar du göra rasism eller sexism i tal eller skrift eller genom fysisk handling börjar du bryta mot en massa lagar. Du får sympatisera med vilket parti eller rörelse du vill och du får kritisera, skapa opinion, skapa en förening och organisera dig och demonstrera om du vill. Men du får inte använda våld, förföljelse, stalking, olaga hot, trakasserier eller tvång för att förändra samhället eller för några som helst andra ändamål eller syften. Vi har grundläggande friheter men vi får inte använda dessa friheter för att begå brott eller kränka andras friheter.
Friheterna har gränser och friheterna kräver skyldigheter från oss alla för att upprätthållas. Jämställdhet, likabehandling och motverkande av diskriminering handlar om att garantera alla människor på en arbetsplats skydd att inte bli bedömd utifrån vad vi är utan vad vi gör. I situationer av bedömning av lön eller rekrytering är det ok att en får jobbet och andra inte och en får högre lön och andra inte OM det är gjort på lika grund och att det man värderade fick värderas. Skulle någon göra diskriminering är det en handling.
Vem som helst kan göra en sådan handling och vi vet aldrig på förhand eller på grund av hur någon ser ut vad någon kommer att göra. Jämställdhet och mångfald handlar inte om hur människor ser ut eller hur många det är av ett eller flera utseenden. Att ta reda på vilka kön, åldrar och födelseplatser de anställda har eller de man möter i arbetet för att förstå vilka kunskaper, färdigheter eller behov vi har är inte bara fördomsfullt det är diskriminerande. Vi har en diskrimineringslag som gör tydligt att kön, ålder och etnicitet/ursprung är diskrimineringskategorier och dömer vi människor utifrån vad de är eller vad vi tror att de är och inte vad de gör så diskriminerar vi.
Den största förändringen sker på insidan
Det handlar inte om att ha mångfald på arbetsplatsen, det handlar om att garantera alla friheten från att inte diskrimineras och friheten att vara vem man vill. Om vi kan garantera detta skapar vi utrymme för att mångfald får uppstå. Jag är kvinna, 46 och född i Mexiko. Det är saker som kanske beskriver vad jag är men inte vem jag är och ingenting om vad jag kan, vad jag identifierar mig som eller vad jag behöver. Att tala spanska eller ha arbetat i Mexiko i flera år är en kompetens men den är inte medfödd. Min pappa som är från Sverige talar spanska och har arbetat i Mexiko i flera år. Jag talar inte spanska och har bara minnen av att vara turist i Mexiko i ett par veckor. Men jag talar franska men är inte född i Frankrike.
What you see is NOT what you get! Mångfalden sitter inuti och förändras i takt med att vi gör det.
Vi måste förändra det många gånger ytliga arbete vi har haft kring dessa viktiga frågor. Glöm klistermärkena, glöm att göra personalen till symboler eller objekt för vår eget förhärligande.
Så vad bråkar vi om i denna tid? Varför väcker just dessa frågor så mycket konflikter, starka åsikter och känslor? Jo, för att det växer rörelser över hela världen som inte vill ha demokrati eller mänskliga fri- och rättigheter.
Friheten är inte självklar, den måste värnas hela tiden
I rättsstaten Sverige är det folket, folket som innefattar alla, som tillsätter den offentliga makten. I en diktatur är det makten som utser folket, några få, och makten som väljer vilken identitet, kultur, värderingar, åsikter, tro och tankar du får ha.
De finns krafter idag som vill ändra dina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. De finns de som vill ta bort allt det där vi tagit för givet. Jämställdhet, likabehandling och motverkande av diskriminering händer inte av sig själv. Det handlar om en kamp på och utanför arbetsplatsen för dig och för kommande generationer. De rättigheter du har idag har andra stridit för att du ska få.
Vad du vill och gör har betydelse för oss alla.
TEXT: Edna Eriksson
NY I MIR
