Vi, piloter och Vårdförbundet med sjuksköterskor och flera legitimerade yrken är klara med avtalen och det finns såväl ris som ros. Piloterna valde strejk och Vårdförbundet hade medlare och vårt avtal kom till i det sista timmarna innan avtalet gick ut.
Det finns en hel del skillnader men även likheter och vi har många tankar i det vilket beskrivs på en del andra ställen i tidningen, vid våra andra forum och inte minst i samtal och stöd till våra lokala förtroendevalda som nu ska sätta det sista. Vi centrala fortsätter med att försöka få allmänhet, medier och politiker att se det vi ser och möta den oron vi känner inför framtiden. Räddningstjänstutredning, skogsbrandsutredningar och diverse analyser måste få genomslag i beslut och rädda såväl räddarna som räddningstjänsten. Rädda räddarna reaktiverar en annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som rubriken anspelar på, brandmannacancer. Rubriken är den kommentar en nära vän ochbrandman yttrade när han fick sitt cancerbesked.
Chockad över beskedet kom flera meningar ihop till ett slags sammanfattning. Han lever fortfarande och är helt frisk då behandlingarna kom i tid och var verkningsfulla men tyvärr känner jag flera andra som inte haft samma lyckosamma utgång i sin sjukdom. Ett elände så tänk till i vad ni utsätter er för och varför för ”man kan dö liksom”. Vi har gått från en tid där det luktade rök i varje brandbil och nästintill överallt på brandstationerna. Där kunskapen var bristfällig hos brandmän och arbetsgivare men nu finns nog inte en enda brandman i Sverige som inte känner till riskerna och hur man ska arbeta efter modellen Friska brandmän. Flera av världens främsta experter på sambandet mellan cancer och brandmän har hjälpt oss och vi har haft och har arbeten över de normala gränserna mellan fackförbund, arbetsgivare olika myndigheter men vi har inte lyckats övertyga de som ansvarar för arbetsskadorna. Visst finns några godkända fall men varje är en prövning utöver vett och sans kan jag tycka.
Internationellt i flera länder om en brandman drabbas av cancer ansågs och anses det i flera länder vara ett arbetsrelaterat sjukdomsfall. Man menar att sambanden är så klara att har man jobbat x antal år som brandman och får en viss cancerdiagnos är orsakssambanden klarlagda. Där är vi inte i Sverige. Trots samma och faktiskt fler studier och trots att Friska Brandmän och Skellefteåmodellen vann det europeiska arbetsmiljöpriset Good Practice Award. Men vi kämpar på.
För tillfället jobbar vi med ett avtal för större händelser/ kriser/olyckor tillsammans med flera andra fackförbund. Detta för att försöka få till något mer rättvist och bättre om tex sommaren återigen kommer med skogsbrandscenarion som 2018. Vi sitter även i en ny rekryteringssatsning för räddningstjänsten som ska visa yrket, branschen och locka personal tillsammans med de andra parterna och som MSB initierat och lagt stora resurser till. Jag har inte skrivit ett ont ord om MSB på länge, och det känns nästan lite konstigt, men faktum är att jag tror på det man gör nu och hoppas intentionerna att stärka vår sida i myndigheten fortsätter.
Vi har precis svarat på skogsbrandsremissen och är i en hel del arbeten med olika politiska organisationer och det handlar om att ge vår bild för underlag till vidare arbeten och debatter. Vi svarar och hjälper ju alla som partipolitiskt obundna och det kan ibland bli ganska många möten i samma fråga men det är bra det. Mycket arbeten och vårt engagemang är ända in i själen för Sveriges brandmän och vi är eller har ju själva varit brandmän. För yrket kan dessutom vara farligt och utsätter man sig för fel saker under tid så kan man ju dö liksom.
Till sist, om vi inte hörs eller syns, hoppas jag på en lugn sommar
och att ni får en fin semester med nära och kära och var rädda om er och varandra.
//Peter.
