Cyklar hemåt efter dagens lyckade övningskväll och tänker att räddningstjänsten ändå har förändrats som organisation. Syftar inte på vilka larm vi ska förbereda oss på eller de fysiska kraven som vi fortfarande behöver besitta, det är fortfarande ganska lika från när jag började som RIB:are för snart 15 år sedan.
Nä, jag tänker på de informella samtalen som vi hade efter själva övningen. Det pratades nämligen om klimakteriet. Mina manliga kollegor öppnade upp samtalet med att nyfiket fråga hur det kändes och verkade genuint intresserade av att lära sig mer. Tänker att de är moderna, empatiska och trygga män som vill kunna förstå en situation som de själva har svårt att sätta sig in i. Fint tycker jag.
Jag själv, med mina 56 år, är mitt i klimakteriet och var inte själv förberedd på vad denna omställning innebar när jag själv hamnade där. Sökte hjälp för diverse problem som yrsel, blodtryck, hjärtrusningar, ångest, ledbesvär, nedstämdhet mm. Läkarna skrev ut medicin efter medicin mot just de besvär jag uppgav, men de la inte pusslet som hade visat på hormonella orsaker. Det gjorde jag själv och tog egna kontakter för att få den hjälp jag behövde. Idag mår jag mycket bättre även om kroppen trilskas emellanåt, men det försöker jag acceptera och lära mig leva med. Det finns tyvärr en stor okunskap inom vården för många kvinnosjukdomar men det gläder mig att det idag pratas mer om klimakteriet. Trots allt så är det halva befolkningen som på något sätt kommer att märka av den (och med all säkerhet den andra halvan också!). Därför blir jag glad när män är nyfikna och vill veta mer, för det visar att de har förstått att det inte är något ”hittepå” utan att det faktiskt kan vara en ganska besvärlig period för kvinnor.
Tyvärr har det under flera års tid varit stor brist på tillgången av hormonplåster. En del kvinnor åker till och med utomlands för att få tag i dem. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade sett ut om det var ombytta roller, att det var en medicin som män behövde för att fungera normalt… hade det då inte agerats snabbare för att komma tillrätta med detta problem?
Känns det konstigt att läsa om klimakteriet i en facktidning för Räddningstjänsten? Det är det inte, för att kunna bli en modern verksamhet som värnar om sina medarbetare och öppnar upp för en trygg och inkluderande arbetsmiljö så är det viktigt att prata om alla delar av livet. Så var öppna och nyfikna mot dina medmänniskor, på köpet kommer du att bli klokare och förhoppningsvis mer förstående för andra människors situation.
Annette Askenryd
Fler krönikor av Annette Askenryd här!
MIR, Mångfald inom räddningstjänsten
