Frågan om ambulanserna ställdes på Expressens ledarplats för några veckor sedan och ansatsen var från Riksrevisionens utredning 2012.
10 år har snart gått sedan utredningen genomfördes och nu är frågan om det blivit bättre? Nej det är sämre och det är precis det man funderar över, att samhället har fått en alltmer sviktande förmåga. Efter otaliga utredningar vet vi att läget är lika illa för räddningstjänsten som för ambulansen relaterat insatstider och förmåga. Man kan och bör undra över vad som hänt och händer, just nu är visserligen en del saker på gång relaterat ledning, kanske tillsyn och även mer stöd vid vissa insatser som tex skogsbränder.
Men vad och vilka har minskat och minskar i antal? Jo, de operativa brandmännen, de som ska utföra själva jobbet och de som också täcker frånvaron av ambulanserna och på en del håll så pass att man rent av liknar dem med rosa jätteenhörningar, de finns inte.
Pandemin har visat att vi i Sverige varken har beredskap eller står beredda, och visst vem kunde förutse en pandemi? Men det handlar egentligen inte om just den, eller skogsbränder, eller större händelser överhuvudtaget, utan om beredskap och generell förmåga. Men det som sker är ytterligare neddragningar vid räddningstjänsten eftersom vi har kommuner som tycker att nyss, nu och säkert snart är rätt tid att spara bort ytterlig operativ förmåga. I praktiken är kommunerna fria att göra det för ytterst sällan tycker någon myndighet annat eller har kraft, kanske ens lust, att göra något. Inte sällan är det samma kommuner som fått längre utryckningstider för ambulansen oavsett om man har en på papperet och i planen. Beläggningen är hög och de dirigeras över geografiska gränser och flyttas hela tiden. Tidigare kunde räddningstjänsten åkt på ett sjukvårdslarm för blåljusorganisationerna hjälper, stödjer och inte minst, behöver varandra.
En förkrossande majoritet av Sveriges kommuner säger sig ha svårt med rekrytering av deltidsbrandmän samt att personalomsättningen är dramatiskt. Tidigare behövde man inte annonsera för att rekrytera men idag har man problem.
Räddningstjänsten rycker också ut oftare, insatserna blir mer komplexa, värdet på det som skadas ökar och detsamma gäller arbetsuppgifter och riskbilder. Om man sedan lägger till att Sveriges räddningsstyrkor är en av världens minsta blir det tydligt att problemen inte löser sig genom nedläggning och ytterligare minskningar. Alla utredningar visar även på det och kanske en del av skulden ligger just i utredningsresultaten, jag citerar från Riksrevisionen:
”Socialstyrelsen eller någon annan tillsynsmyndighet borde…” och vilken någon annan tog tag i det, uppenbarligen ingen på 10 år. Där har vi ett problem i problemen och kanske rent av en del av skulden i att det blev som det blev och att det är som det är. Det finns utredningar i mängd men ingen tar ansvaret att föra ut resultaten i samhället och bränner det till i ansvar kan man alltid starta en ny utredning.
Ute blir det dock ljusare och jag avslutar med att önska er en bra vår och att ni får ert vaccin samt att livet kan återvända mot det normala. // Peter
Fler ledare av Peter hittar du här
www.riksrevisionen.se
