Tre styrkor 1+6, bestående av släckbilar och tankbilar som lämnar Station Centrum kl. 16:00 den 25:e juli. Vi är förväntansfulla och vet inte riktigt vad som väntar oss uppe i Ljusdal. Min grupp består av fyra Motalakillar, en brandman från Viken och en från Skärblacka.
På vägen upp försöker vi lära känna varandra i den mån det går. Vi är framme på Fönebasen kl. 24:00 och inkvarterar oss i ett tält, det liknar ett partytält med en öppensida. Vi sover i tältsängar, det känns som att ligga i ett badkar men somnar dock ändå.
Dålig sömn och utan frukost
Kl. 05:30 ringer väckarklockan och grupp 2 kompletterar släckbilar med kost bestående av en hel del vatten,socker, fett från godis, bullar och chips. Vi har nu en litenkiosk i släckbilen som Fönebasen försett oss med. Vi är lovade frukost och mer info kl. 07:00 på Lasseskrog. Henrik Jutterdal och Jan Pettersson möter oss på Lassekrog, de lämnar information som ingen brandmaneller styrkeldare vill ha och de i sin tur inte vill lämna ut
– staben har bytt plats pga brandrisk. Frukosten utebliroch vidare information är knapphändig. Jutterdal och Pettersson gör det bästa av informationen de har och sänder sedan ut styrkorna till olika sektorer. Vi blir tilldeladesektor 2 Väst. Frukosten kommer kl. 14:00 och det efterlängtade kaffet uteblir det dygnet. Dagen ochkvällen går till att släcka småbränder och eftersläckning. Tillbaka på Fönebasen vid midnatt och åter igenlägger vi oss i tältsängarna med samma komfort som ett franskt badkar.
Tungt arbete med godis och barnmeny som näring
Kl. 06:00 stiger vi upp och kompletterar upp bilen ännu mer än tidigare, återigen med bullar och chips. Eftersom ingen kan sia om när maten kommer under dagen eller kvällen, så gäller det att förse sig med denproviant som finns. Maten som finns oss tillhanda är helt utan kryddor och portionerna är i storlek barnmeny, vår sockerkiosk är en stor del av vår kostcirkel. Vi får information om att en rökpelare syns i vår sektor, vi tar en släckbil och tank till området. En mindre brand upptäcks som är ca 40 meter bred. Innan bilar ochmatarslang är ute och vi kan börja släcka har frontens bredd ökat till 200 meter. Terrängen är väldigt torr och spridningen går hysteriskt fort. Ytterligare en tankbil kommer, vi omringar branden och får den släckt.
Branden rasar och vi sliter som djur
Kort därefter så behöver en annan styrka vår hjälp, vi åker dit men lämnar kvar tankbil och tre gubbar vid vår sektor. En ny brand har startat lite längre bort , den rör sig väldigt fort söderut mot begränsningslinjen som är väldigt viktig att hålla. Branden rör sig ner och runt och till slut mot den sektor jag var vid tidigare, branden har ändrat riktning och vi försöker genskjuta den. Nu löper branden rejält mot vinden och ner för en slänt, väldigt ologiskt, men sant. Mellan oss och en annan släckenhet är nu brandfronten ca 1 km lång.
Vi sliter som djur, inget gnäll, bara full fart hela tiden. Tankbil och släckbil går i skytteltrafik för att få fram vatten hela tiden. En styrka på nio polacker samt en bandvagn kommerför att hjälpa, det är rörigt men vi löser det tillsammans.
Vi släcker branden vid 22-tiden och jag med dom är helt slut.
Vi kände inte varandra när vi åkte upp, men det går fort att lära känna människor då arbetspassen är 19 timmar i skogen.
Detta var bara ett litet ax ur det som hände i Ljusdal, sektor väst, grupp två.
Stort tack och eloge
Mödan har betalat sig i en stor summa med läropengar, en livslång erfarenhet och nya bekantskaper. Vi som var i Ljusdal gjorde det bästa av en extrem situation med kaotiska utsikter, och som styrkeledare i Ljungsdal vill jag tacka min grupp samt ge de som lämnade Station Centrum den 25:e juli en stor eloge för mycket väl utfört arbete, Tack.
Text:
Pether Johansson, Brandman Stykeledare
