Inom räddningstjänsten har normer och traditioner länge präglat kulturen, vilket i många fall har skapat en stark gemenskap och identitet. Men i takt med ett förändrat samhälle växer också insikten om mångfaldens betydelse.
Genom att reflektera över hur normer påverkar både oss som individer och vår arbetskultur, kan vi påbörja ett viktigt samtal om hur räddningstjänsten kan utvecklas för att bättre spegla samhället vi skyddar. Mångfald handlar här inte bara om representation utan om att skapa en bredare förståelse för olika behov, perspektiv och lösningar i en alltmer komplex och varierad vardag.
Normer spelar en stor roll i hur vi identifierar oss själva inom räddningstjänsten. Den kollektiva bilden av en brandman är ofta förknippad med styrka, uthållighet och snabbhet, men dessa egenskaper är långt ifrån de enda som behövs för att kunna möta de utmaningar som dagens räddningstjänst står inför. Genom att utmana och bredda normerna kring vem som kan vara brandman, kan vi öppna upp för nya perspektiv och arbetsmetoder som speglar det samhälle vi verkar inom.
Vad händer om vi tänker utanför ramarna och frågar oss själva: vilka kompetenser, erfarenheter och perspektiv saknas just nu inom vår verksamhet? Kanske handlar mångfald om att inkludera fler olika bakgrunder och erfarenheter som kan berika vårt arbete.
Det är lätt att vilja visa upp en yttre mångfald som speglar samhället, men att verkligen skapa en kultur där olika perspektiv integreras på djupet är en större utmaning.
Samtidigt finns det en paradox i mångfaldens roll inom räddningstjänsten. Det är lätt att vilja visa upp en yttre mångfald som speglar samhället, men att verkligen skapa en kultur där olika perspektiv integreras på djupet är en större utmaning. Mångfald bör inte reduceras till en symbolfråga – att ha rätt antal representanter för olika grupper på pappret. I stället bör den ses som en tillgång i krissituationer, där ett brett spektrum av erfarenheter och bakgrunder kan bidra till mer dynamiska och effektiva lösningar. Här blir frågan om hur vi kan säkerställa att mångfalden är äkta och inte bara en ny form av ”prestationsmångfald” avgörande för räddningstjänstens framtid.
Normkritik inom räddningstjänsten handlar i grunden om att se de osynliga maktstrukturer som formar vår kultur och våra förväntningar. Räddningstjänsten har en hierarkisk struktur, där vissa normer och värderingar har varit centrala för att bygga upp en stark organisation. Men dessa strukturer kan också skapa hinder för de som inte ser sig själva representerade i bilden av den ”klassiska brandmannen.” Att kritiskt granska våra normer och rutiner kan öppna dörren för nya sätt att bygga en stark och inkluderande arbetsplats. Där mångfald inte bara är en ambition utan en nödvändighet för att effektivt kunna möta det samhälle vi verkar i.
Genom att utforska dessa tre perspektiv – identitet, mångfaldens paradoxer och maktstrukturer – kan räddningstjänsten inte bara förnya sin kultur utan också stärka sitt uppdrag. I slutändan är det genom att tänka kritiskt kring våra normer och hur vi organiserar oss som vi kan skapa en räddningstjänst som är rustad för att möta framtiden, med öppna ögon för alla de olika perspektiv som finns i det samhälle vi skyddar.
Ahmad Abou-Taouk
