Det är ungefär 12 grader i vattnet den här majmorgonen. Solen strålar från en klarblå himmel och fyren på Kullaberg i Höganäs sträcker sig i vanlig ordning ståtligt mot skyn. Det är strax efter frukost och ännu har inte många människor hittat till det populära utflyktsmålet. Oväntat så bryts den lugna stämningen – en hög smäll klyver tystnaden och förtvivlade och desperata skrik hörs nedanför de branta stupen, ute i vattnet.
En man som befinner sig vid parkeringsplatsen på Kullaberg lokaliserar skriken till en segelbåt några hundra meter från land. Han drar upp sin mobiltelefon och ringer 112 när han ser hur båten hastigt försvinner under ytan. Hjälplöst kan han bara se på hur flera personer försöker simma mot land.
Ovanstående knappa information är vad som når SOS. En sjunken båt betyder statlig sjöräddning och det är Sjö- och Flygräddningscentralen, JRCC, som kommer att hantera utlarmningen. Det är dock övning, en klurig, komplex och omfattande övning som fått namnet Tumlaren och det är Räddningstjänsten i Höganäs som tagit initiativet. Och det handlar om många aktörer, markörerna är från Drottning Blankas gymnasieskola i Helsingborg och förutom brandmän från Höganäs så finns Räddningstjänsten Skåne Nordväst på plats. Andra inblandade är Sjöfartsverket, Sjöräddningssällskapet, Region Skåne, Länsstyrelsen, Kustbevakningen, SOS och Polisen.
Den statliga räddningsinsats som dras igång utvecklas omgående till att omfatta även kommunal räddningstjänst och hur detta ska samverkas är övningens egentliga syfte.
Samverkan måste ske både ute på fältet och på ledningsnivå och Christian Pedersen, övningsledare, säger på förhand att han tror att det blir en utmaning då det är så pass många olika myndigheter och organisationer inblandade.
Nu kan jag tyvärr inte följa hela övningen i sin helhet då det pågår räddnings- och sökaktioner på ett flertal olika ställen både ute på havet och i terrängen på Kullaberg med målet att hitta samtliga elva personer som var ombord segelbåten.
Media och övriga observatörer får ju en egen guide och vi håller oss i närheten av själva förlisningsplatsen där vi initialt kan se hur folket på en av Sjöräddningens båtar plockar upp tre blöta, chockade och flytvästförsedda personer ur det tämligen kyliga vattnet. En av dessa, en ung kvinna, stretar emot och försöker kasta sig ner i havet igen och det är med nöd och näppe som räddningspersonalen lyckas hindra henne.
Det framkommer snart att hon sedan båten sjönk har kämpat förtvivlat med att hålla en av sina kamrater ovanför ytan, men när hjälpen är i sikte så tappar hon taget och vännen, som saknar flytväst, försvinner.
Strax efter olyckan lyckas fyra personer simma in mot land, enligt uppgift är en av dessa allvarligt skadad.
Vi på land följer händelserna via pressvärdens Joels radio och från vår utsiktsplats högt uppe på en av klipporna (bara att ta sig dit är ett äventyr och jag är redan inledningsvis ganska så skarpt skeptisk men slänger på ett låtsasnonchalant och låtsasavslappnat vis upp kameraväskan på ryggen och leker nedtyngd bergsget tillsammans med de övriga i pressflocken.
Och det är högt upp. Jättehögt.
På det här avståndet ser båtar, helikopter och människor ut som färgglada leksaker men det är ju ändå en förmånlig första parkett för att kunna följa AR-insatsen som pågår mittemot. Höganäsbrandmännen riggar rep och annan utrustning för att kunna undsätta den svårt skadade person som bogserats i land av sina kamrater. När vi säger “undsätta” så vill jag bara klargöra att det är uppför ett brant stup som denna räddning ska ske.
Jag vet ju att höganäsarna är proffs på just avancerad räddning men jag tänker ändå att jag aldrig i livet skulle vilja byta plats med den markör som är fastspänd i båren. Samtidigt så söker en polishund av terrängen efter flera av de som simmat i land. Brandmän från Helsingborg dyker efter den person utan flytväst som befaras ha drunknat och Sjöfartsverkets helikopter skannar av terrängen, innan den får bege sig iväg på ett skarpt ärende.
Det tar i princip hela förmiddagen innan alla markörer är funna och övningen kan blåsas av och mina kameror kan packas ner igen. Som avslutning är det samling på brandstationen i Höganäs med utfodring av samtliga som deltagit under dagen och en genomgång av hela insatsen. Denna genomgång innehåller både positiv feedback och en hel del självrannsakan – det är tydligt att förbättringsområden finns på flera plan. Konsensus förefaller vara att de övande är nöjda med hur Tumlaren på ett överskådligt vis har tydliggjort detta.
För nästa gång är det kanske inte gymnasieelever på markörsuppdrag som ligger i vattnet och desperat vrålar efter hjälp. Nästa gång kan det vara skarpt.
Text & Bild: Åsa Brorsson
