Min äldsta dotter gifte sig för några dagar sedan och jag är fortfarande uppfylld av all kärlek som fanns i luften denna dag. När TV-nyheterna och tidningarna är fyllda av oroligheter, krig, våld och död så är det skönt att få dagar där det bara finns godhet och kärlek. 

Kärlek är någonting underbart och fantastiskt, eller hur?! Att få känna sig sedd, älskad och accepterad för just den jag är gör att man känner sig trygg och bekräftad och borde vara en självklarhet för alla. Därför blir jag så ledsen och fundersam kring hur människor kan tycka att kärlek är någonting fel. 

Prideveckan pågår i skrivande stund i Stockholm och festivalen är nu inne på sitt 26:e år, och tyvärr verkar den behövas ett tag till…Såg ett klipp på sociala medier där några glada polismän dansade i pridetåget, och kommentarerna som fanns i kommentarsfältet gör mig mörkrädd! ”Sånt trams!”, ”Pinsamt”, ”Undrar om de deltar på betald arbetstid?”, ”Borde de inte ha någonting bättre för sig?”. Dessa var inte de mest negativa kommentarerna, men jag besparar er dem. Att blåljuspersonal (ja, brandmän deltar också sedan många år i pridetåget), som ska hjälpa befolkningen när de är i kris och behöver hjälp, visar att de står för människors lika värde tycker jag är självklart och väldigt fint! I en demokrati så ska alla människor känna sig trygga över att de ska behandlas likvärdigt. I många länder är kärlek mellan två män/kvinnor kriminellt och där är polismakten ett hot mot dem som bryter mot normen. Så att polismakten och övrig blåljuspersonal visar att de står upp för alla människors lika värde är underbart tycker jag.

Det är faktiskt inte så länge sedan homosexualitet var ett sjukdomstillstånd här i Sverige och mentalsjukhus runt om i landet praktiserade olika metoder (en del ganska brutala) för att ”bota” människor som ”led” av homosexualitet. Tänk vad mycket onödigt lidande som dessa människor utsattes för, det är ju liksom inte någonting man kan bestämma själv. Socialstyrelsen avskaffade homosexualitet som ett sjukdomstillstånd år 1979. Detta efter att ett gäng aktivister sjukskrivit sig och angett homosexualitet som orsak. En person fick till och med sjukpenning från sin arbetsgivare för att hon var hemma på grund av ”lesbiskhet”. 

Så visst har vi kommit en bit på vägen, men jag ser fortfarande många tecken på att vi behöver fortsätta visa att kärlek i alla former, där samtycke råder, är accepterat. Om jag älskar en man eller kvinna, svart eller vit spelar väl egentligen ingen roll och borde inte upplevas som stötande eller fel. Då har jag mycket större problem med känslor som hat och våld. Så jag säger mer kärlek åt folket!

Annette Askenryd