Sofia Nilsson har arbetat som brandman i Osby sedan 2017. Hon var med i den styrka som var först på plats när larmet gick om att det återigen brann på Åbuamossen i Hästveda. Två dagar tidigare, på påskdagens eftermiddag, går hon på sin beredskap och berättar att hon knappt hann slå igång sökaren förrän larm om skogsbrand kom.
För första gången får hon sitta bakom ratten i släckbilen 8010 under utryckning, efter att ha tagit sitt C-kort, och blir alltså pumpskötare istället för att knata omkring med slang och släcka, en lite ovan position, säger hon.
Dagen efter brinner det så i Åbuamossen för första gången, en mindre brand som styrkan löser med sin släckbil och tankbil. Sofia hinner mer eller mindre precis hem efter återställningen när larm om ny brand kommer, i en annan del av grannkommunen. Även det larmet klaras av och åter på stationen fellarmar SOS till samma ställe igen och Sofia börjar känna sig som en ganska trygg utryckningsförare efter många körningar på kort tid.
– Jag åker hem, grundar med vätskeersättning och somnar sedan. Dagen efter tänker jag att om det ska brinna på det här viset så är det bäst att packa en väska med extrakläder så att jag kan vara fräsch när jag kommer tillbaka till jobbet på Osby Glas efter eventuella larm.
Branden slukar både skog och tid
När larmet går strax efter klockan 11 på tisdagen, blir Sofia återigen chaufför och pumpskötare och 8010, 8040 och 8080 rullar samma väg som gårdagen, mot Åbuamossen. Från vägen ser de röken, vilket de inte gjort dagen innan, och hon kör in släckbilen och ställer upp, alla inser att detta måste gå snabbt och Sofia delegerar till en början pumpskötarrollen till räddningsledaren Jimmie. – Vi springer med grovslang och smalslang, hoppar och trillar ner i vattnet, kastar slang och slanghäckar. Vi står i röken, är blöta och har vatten i kängorna. Det blåser. Ögonen blir fulla med grus.
Sofia ber Jimmie sätta på vattnet men inget kommer och hon upptäcker att slangen har brunnit av. Det blir helt enkelt till att börja om, nya slangar och kyrkor sätts ut. Räddningsledaren ropar och säger att Sofia måste ta över som pumpskötare, samtidigt dyker en styrka från Bjärnum upp med ytterligare en brandbil.
-Jag minns knappt hur jag gör men jag kopplar ihop alla bilarna och jag står där med tre stycken radios och försöker ha koll. Märker att 8010 börjar få slut på diesel och jag får lösa det, samtidigt som vi hör över radion hur ett hus och ett stall längre bort har börjat brinna.
Hon fortsätter: -Det brinner överallt.
Sofia beskriver hur hon totalt tappar tidsuppfattningen, hur hon kämpar på ute på den stora mossen. Hon ser till att brandmännen från de olika stationerna får i sig mat och dokumenterar vilka som har ätit. Hon noterar hur det dyker upp en helikopter och sedan hur det helt plötsligt blir mörkt ute, det har blivit sen kväll.
Till slut blir hon avlöst och börjar promenera den långa vägen tillbaka till ledningsplatsen, på vägen kommer hon fram till en brandbil där det finns proviant och Sofia grabbar tag i några kexchoklader, en banan och en flaska vatten.
-När jag kommer fram till ledningsplatsen så inser jag hur stort detta faktiskt är.
Hårt arbetet tar sin tribut
Hon kollas av ambulanspersonal som sköljer hennes ögon upprepade gånger och tolv timmar efter utlarmningen beger sig hon och gruppen hemåt. Hon berättar att fötterna är kaos, dagen efter har de svullnat upp och täcks av mängder av blåsor. Ansiktet är illrött efter att jord och torv har blåst upp i det och slipat det yttersta hudlagret. När jag träffar Sofia på stationen dagen efter så linkar hon omkring i ett par uppsnörade rosa gympaskor.
-De här skorna är de enda jag kan få på mig.
TEXT: Åsa Brorsson
Bild: Sofia Nilsson
