Välkommen till svensk räddningstjänst. Där vi år 2025 hålls fångna i ett feodalt system. Den mäktiga överheten SKR, som vi inte har valt, sitter med makt de aldrig borde ha fått.
SKR och deras hemliga arbetstidsnämnd har makten att styra över våra scheman och våra liv. Inte vi själva, våra arbetsgivare eller våra fackliga representanter. Hur kan det bli så fel?
Våra verksamhetsanpassade scheman ska gå igenom ett ogenomträngligt system av dispenser med verklighetsfrånvända tolkningar och rädsla för att göra fel.
Makten utgår inte längre från folket eller från arbetsplatsen. Utan från ett kansli långt bort från både verklighet och konsekvens.
Vi hör om brandmannen som försöker byta ett nattpass för att få livet att gå ihop.
– Tisdag natt istället för onsdag?
– Nej, det blir ett dygn, och det går inte. Inte verksamhetens behov, svarar arbetsgivaren.
Men vi vet varför, de är livrädda. Rädda för att bryta mot dispensen. Rädda för att bryta mot kollektivavtalet. Rädda för SKR. Istället så offras brandmannens födelsedagsmiddag med familjen, det är tydligen inget som arbetsgivaren är rädd för.
Och sedan, efter några veckor är exakt samma pass ihopsatt för en annan kollega. För att det behövdes. För att någon blev sjuk. Då gick det bra, då blev det plötsligt “verksamhetens behov”. Alltså samma regler men olika rättigheter. Vad hände med jämlikhet, medbestämmande och en modern arbetsplats?
Vår verklighet ska vara att de lokala arbetsgivarna äger arbetstiden. De erbjuder oss 42 timmar per vecka. De är ledningen, de leder och fördelar arbetet under den tiden.
Vi brandmän säljer vår fritid och för det får vi lön. Vi står för kompetensen i den operativa verksamheten. Men vi gör det i samverkan, det var därför vi skrev samverkansavtalet, för så ska det vara.
Men nu bestämmer SKR och deras arbetstidsnämnd, en lobbyorganisation och nämnd, helt utan insyn. Utan verklighetsförankring. Utan mandat från oss. De pekar med hela handen. Bestämmer vilka som får jobba dygn och inte. Trots att de aldrig ens satt sin fot i vår verklighet. Och det accepteras. Varför? På grund av den svenska modellen. Hyllad av många, men här havererad.
Det är dags att flytta makten tillbaka dit den hör hemma:
• Till de som bär ansvaret – arbetsgivarna.
• Till de som gör jobbet – personalen.
• Till oss i verksamheten – i samverkan.
Marcus Aronsson, Brandman
