Drömmen om att bli brandman har funnits med sedan bardomen. 2010 blev Stefan Wingden egen företagare och kontaktade även sin lokala räddningstjänst och sa att han vilja börja. Han var deltidsbrandman fram till 2023 då han kände att det krockade med intresset för golf, husbil och segelbåt. Då var han också inne i det fackliga arbetet som ordförande i den lokala klubben. Dagen efter Stefan lämnade in sökaren blev han Distriktsombudman för BRF.
Vilka är de största utmaningarna du ser för räddningstjänsten i din region just nu?
– Den absolut största utmaningen är balansen mellan att behålla befintliga medlemmar och att lyckas med nyrekryteringen. Vi kommer alltid att ha ett behov av att rekrytera för att fylla på i leden, men om vi blir bättre på att behålla dem vi redan har minskar behovet av att ständigt jaga nya i samma omfattning.
Räddningstjänsterna är proffs på operativa frågor, men sämre på rekrytering. Stefan ser en tydlig förbättringspotential i branschen och menar att där bör BRF kunna ge mer stöd. Han säger också att:
– Samtidigt brukar vi påminna våra medlemmar om att de själva är de bästa ambassadörerna. Det är de befintliga brandmännen som rekryterar bäst genom att inspirera vänner, bekanta och personer i sin närhet att söka sig till yrket.
Vilka insatser görs och behövs göras för att rekrytera och behålla kompetent personal inom yrket?
– Vi måste prioritera att behålla kompetens genom att följa gällande avtal, säkra rätt ersättning och förbättra arbetsledningen. Här har HR ett stort ansvar att förstå avtalens tillämpning. Genom att teckna starka lokala avtal skapar vi de villkor som krävs för att medlemmarna ska trivas och stanna kvar.
Schyssta villkor är grundläggande, räddningstjänst är inget ideellt arbete och ersättningen måste spegla insatsen, inklusive inställelsetiden. Arbetsgivarna måste, utöver att vara experter på räddningstjänst, också utvecklas till skickliga ledare och rekryterare.
Hur påverkas räddningstjänstens operativa förmåga av dagens personalbrist?
– Att den befintliga personalen får arbeta för mycket och de inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Då finns risken att de slutar, vilket för med sig fler problem.
Vad gör Brandmännens Riksförbund för att motverka neddragningar inom räddningstjänsten?11
– Vi för en ständig dialog uppåt med MCF, men också direkt med räddningstjänstförbund och enskilda räddningstjänster. En central fråga i dessa samtal är vad beredskapen faktiskt får och bör kosta. Det handlar om vikten av att behålla personalen, vi kan inte ha en situation där medarbetare blir överarbetade för att rekryteringen inte håller jämna steg med behoven.
BRF:s ambition är att alltid vara arbetsgivarens naturliga samarbetspartner, i första hand lokalt genom våra starka klubbar ute i landet, som vid behov har fullt stöd från oss centralt inom BRF.
Vad är din syn på regeringens satsningar på höjd beredskap – märks de i verkligheten?
– Nej, det tycker jag inte att det märks någonting. Snarare finns det en risk att det tar tid från den ordinarie övningsverksamheten som redan är planerad. Brandmännen ska genomföra ett visst antal övningstimmar, och om man tvingas ta av den tiden för andra uppdrag blir helheten tyvärr sämre.
Vilka frågor anser du vara viktiga att driva gentemot arbetsgivarna och politiken?
– Det handlar i grunden om nyttan med räddningstjänsten, vad vi faktiskt gör och vilket viktigt uppdrag vi fyller i samhället.
Vi ser dock att utmaningarna ser olika ut. För våra deltidsbrandmän handlar det mycket om de unika kraven på kort inställelsetid, vilket skiljer sig markant från många andra beredskapsyrken. För heltiden ser vi istället en stor utmaning i EU:s arbetstidsdirektiv. Många räddningstjänster har tvingats lägga enorma resurser på att analysera hur dessa regler påverkar verksamheten och personalens scheman.
Vad kan medlemmarna själva göra för att påverka sin arbetsmiljö och framtid inom yrket?
– Grunden för en god arbetsmiljö börjar hos individen, varje brandman behöver i praktiken vara sitt eget skyddsombud. Att ständigt värdera sina metoder – är det här rätt sätt att arbeta på? Då krävs en medvetenhet om organisationens skyddsnät, varje arbetsplats måste därför ha tillgång till utbildade skyddsombud som kan föra en dialog med personalen.
Målet är att alla ska veta exakt hur de ska agera innan en incident inträffar, det är därför man övar.
När man lyfter frågor i ett tidigt skede kan förbundet använda sin samlade kunskap från andra distrikt för att hjälpa lokala stationer. I en perfekt värld agerar vi förebyggande men så är inte alltid fallet. Då måste vi fånga upp signaler tidigt för att hantera risker innan de blir till faktiska olyckor
Hur arbetar du för att förbättra arbetsvillkoren för brandmän i ditt distrikt?
– Mitt mål är att träffa så många som möjligt och förklara hur den fackliga organisationen fungerar. Beskriva hur allt hänger ihop, från det lokala skyddsombudet till huvudskyddsombudet och BRF centralt.
Om man inte redan är medlem är det hög tid att bli det. Vi är en trygghetspartner om något skulle hända, till exempel vid en förhandling eller konflikt med arbetsgivaren. Det är till oss man vänder sig till för stöd, men då krävs ett medlemskap.
Vilka framgångar har du sett i ditt arbete som du vill lyfta fram för medlemmarna?
– En av våra största styrkor är de lokala avtalen, särskilt där vi har aktiva lokalklubbar som vi stöttat i förhandlingarna. Här kan vi verkligen göra skillnad genom att lyfta fram goda exempel.
De centrala avtalen, till exempel för RIB, är en stabil grund för att förhandla fram lokala tillägg. När en räddningstjänst lyckas förhandla fram bättre villkor är det vår uppgift att sprida de framgångarna vidare till kollegor i andra delar av landet. På så sätt behöver ingen uppfinna hjulet på nytt och vi kan gå in i kommande lokala förhandlingar med starka argument hämtade från verkligheten.
Lokala klubben, hur viktig är den?
– Den lokala närvaron är helt avgörande. Som DO har vi stora områden att täcka och de lokala klubbarna fungerar som vår primära kontaktyta. Vår ambition är att ha en stark kontinuitet och regelbundet träffa personalen vid så många räddningstjänster som möjligt.
Där en klubb saknas försöker vi istället tillsätta arbetsplatsombud som kan koordinera våra besök och säkra kontinuiteten. Vår prioritering är tydlig, vi behöver lägga mest tid där det varken finns en lokal klubb eller ett ombud för att säkerställa att ingen medlem lämnas utan representation.
Vad hoppas du kunna uppnå under kommande år som distriktsombudsman?
– Att bredda min kontaktyta och se till att fler personer vid varje räddningstjänst finns representerade i våra nätverk. Målet är att säkerställa en så hög organisationsgrad som möjligt, ju fler medlemmar vi är på varje arbetsplats, desto mer naturligt blir det att vi är den givna samtalspartnern och vid behov motparten i lokala förhandlingar. Men också att BRF ska bli tydligare om vilka vi är och vad vi gör.
Vad skulle du vilja säga till en brandman som funderar på att bli medlem men inte riktigt vet eller kan bestämma sig?
– Det finns en enorm trygghet i att ha en part vid sin sida om något skulle hända. Vi gör mycket värdefullt arbete i det tysta. Det handlar om allt från de centrala diskussionerna under avtalsperioden, där vi ofta är den enda parten som driver frågor mot arbetsgivaren, till det nära stödet på den enskilda brandstationen.
Kollektivavtalen omfattar hela personalgruppen men den som inte är medlem står ensam om en personlig konflikt eller kris uppstår. Det enskilda stödet och den juridiska hjälpen är exklusiv för våra medlemmar – en trygghet man inte bör vara utan.
Vilket är det vanligaste ärendet?
– Tolkning av avtal men där har det blivit bättre. Eftersom vi har varit delaktiga i att skriva både själva avtalen och deras förtexter, samt tagit fram pedagogiska lathundar, vi har skapat en tydligare struktur för alla parter.
Ett konkret bevis på att det fackliga arbetet gör skillnad är när vi går in och säkerställer att arbetsgivaren betalar ut rätt ersättning för exempelvis vakanser och semester.
Fredric Persson
Brandmännens Riksförbund
Intervju med DO Johan Ekbäck
Intervju med DO Per Persson
Intervju med DO Stefan Nygren
Intervju med DO Bengt Sörqvist
