Hem » Olas spalts » Dålig teknik – inte ”handhavandefel”!
Dålig teknik – inte ”handhavandefel”!

Dålig teknik – inte ”handhavandefel”!

Det är tidig morgon när ett larm inkommer om brand i en industribyggnad. Då de första styrkorna anländer brinner det kraftigt i ett stort antal lastpallar inne i en byggnad som tillhör ett logistikföretag. Sammanbyggt vägg i vägg med logistikföretaget finns ett stort antal andra verksamheter.

Även fast läget verkar besvärligt tas beslutet att göra ett tungskumsangrepp mot brandhärden, så den nya tankbilen med radiostyrd skumkanon rullas fram och sätts igång. Då händer det som inte får ske – tekniken fallerar – kanonen börjar leva sitt eget liv och spolar på allt och alla utom brandhärden. Insatsen får avbrytas och en helt annan, defensiv, inriktning tas.

Om det ta hade varit en engångshändelse hade man kanske, kanske kunnat acceptera den. Men tankbilen har – precis som sin tvilling vilken levererades samtidigt till kåren för cirka ett år sedan – en lång lista med liknande problem under detta år. Till att börja med kallades problemen ”handhavandefel”, därefter har tekniska problem medgetts. Tankbilarna har måst tas ur drift för felsökning flera gånger. Då händelsen ovan inträffade hade tankbilen precis varit på ”service” för felavhjälpning: nu skulle den fungera, men havererade alltså dagen efter. Vi har haft liknande problem med två nyinköpta höjdfordon. Då dessa problem blev så svåra att fordon måste tas ur drift under en längre tid för felsökning kostade detta kåren stora belopp för att kunna upprätthålla beredskap enligt handlingsplanen.

I diskussioner med kollegor och arbetskamrater över hela landet kommer det fram att detta är ett vanligt återkommande problem. Medan försäljare av lös utrustning såsom värmekameror och räddningsverktyg upplevs som seriösa och ansvarstagande upplevs försäljare av specialfordon typ tankbilar, höjdfordon och släckbilar tvärtom. De klarar helt enkelt inte av att hålla överenskommelsen vad gäller det som ska levereras. De flesta större försäljare verkar representerade i denna skara. Det verkar som om räddningstjänsterna har blivit någon slags testbana för dåligt beprövad teknik.

Kommunerna verkar märkligt nog agera svagt mot dessa händelser. Enligt uppgift har man till och med velat undvika rättsliga processer, trots att starkt underlag funnits, med motivation att man inte vill ha kommunens namn i en rättslig process (!). Ett specialfordon för räddningstjänst är en affär på många miljoner – jag börjar undra hur mycket skattepengar som förloras på sådana här dåliga ”affärer”. Det är svårt att beskriva den frustration en brandman känner om utrustningen sviker i ett kritiskt läge – det får helt enkelt inte inträffa. I värsta fall kan utgången av händelsen bli skada eller till och med dödsfall.

Jag är också trött på att höra uttrycket ”handhavandefel”. Dels har det visat sig att det många gånger i stället rör sig om ett tekniskt problem, dels kan man ifrågasätta själva meningen med uttrycket ”handhavandefel”. Om inte teknik och människa går ihop så känns det löjligt att skylla på människan. Lägg till att hanteringen sker under ytterst pressande förhållanden och att detta kunskapsområde bara omfattar en liten del i allt det en brandman ska kunna. Det säger sig själv att det måste vara enkelt att hantera och att det måste vara beprövade saker.

Det gör mig som sagt bekymrad att höra om dessa saker inom vår bransch. Försäljare av räddningstjänstfordon, ni borde kunna leverera bättre!

Om Ola Morin

Ola Morin började arbeta vid Helsingborgs brandförsvar år 1982, och tjänstgör nu som insatsledare och kompetensutvecklare där. Han är medlem i BRF sedan år 2010.

Läs även

Att tänka det otänkbara.

Det kom nyligen ett lagförslag om blåljussabotage som vid första anblicken verkade bra. När man …