Nationellt huvudskyddsombud HSO ska stärka skyddsarbetet i hela landet

Brandmännens Riksförbund stärker nu sitt arbetsmiljöarbete genom funktionen nationellt huvudskyddsombud HSO. För Johan Persson handlar uppdraget om mer än regler och riskbedömningar, det handlar ytterst om att varje brandman, oavsett om man arbetar på en liten deltidsstation eller en stor heltidsstation, ska ha rätt till en trygg och hållbar arbetsmiljö.

I en tid där frågor om återhämtning, cancerexponering, psykisk ohälsa och ekonomiska prioriteringar blir allt mer aktuella ser Johan Persson behovet av ett tydligare nationellt stöd. Med lång erfarenhet som skyddsombud och brandman vill han bidra med både samordning och praktiskt stöd till skyddsombud och medlemmar runt om i landet.

Vilka är de främsta fördelarna med att ha en nationell överblick på skyddsfrågorna, och hur arbetar du för att säkerhetsstandarden ska vara lika hög på en liten deltidsstation i glesbygd som på en stor heltidsstation i en storstad?
– Eftersom vi i Brandmännens riksförbund finns i hela Sverige och även arbetar internationellt är rollen som nationellt HSO en förstärkning och ett förtydligande som visar att vi tar arbetsmiljö på allvar. Som nationellt HSO ges ökade möjligheter att bevaka olika arbetsmiljöfrågor ur ett helikopterperspektiv samtidigt som det är en resurs som kan stötta våra fantastiska skyddsombud och distriktsombudsmän ute i landet i olika sakfrågor.
Förutsättningarna skiljer sig naturligtvis åt beroende på om det är en stor heltidsstation eller om det är en liten deltidsstation eller ett värn men alla har rätt till en bra arbetsmiljö. Eftersom dagens räddningstjänst på många sätt fortfarande präglas av historiska beslut är det en utmaning att nå en acceptabel och tillräckligt bra standard i hela landet men det är ett arbete som måste fortgå. Det kan innebära samtal med skyddsombud, beslutsfattare och politiker, att skriva insändare och debattartiklar samt att vid behov begära hjälp av Arbetsmiljöverket.

Med tanke på de senaste årens diskussioner kring EU:s arbetstidsdirektiv – vilka risker ser du i arbetsmiljön kopplat till återhämtning, och hur kan vi säkerställa att nya schemamodeller inte kompromissar med säkerheten under operativa insatser?
– Arbetstidslagen är en skyddslag som i grunden skall säkerställa att arbetstagarna får den vila som krävs. EU:s arbetstidsdirektiv är i vår uppfattning tydligt: det skall skydda arbetstagarna men ger också möjlighet till verksamhetsanpassade lösningar som för räddningstjänstens del innebär att 24-timmars skift är tillämpbart så länge som kompenserande vila kan erbjudas. I Sverige har vi under lång tid haft väl fungerande arbetstider inom räddningstjänsterna och personalen har mått förhållandevis bra med låga sjuktal. Självklart har det funnits arbetsgivare som har haft minimalt med anställda av ekonomiska skäl men merparten har kunnat erbjuda sina arbetstagare scheman som gynnat de anställda och säkerställt att de fått den återhämtning som har behövts.
Att vara brandman kan vara ett mycket ansträngande arbete och just tiden mellan arbetspassen har varit ett bra sätt att återhämta sig på. När nu den beklagliga tolkningen från vissa av arbetsmarknadens parter gjort att tiden mellan arbetspassen blivit kortare har risken för ohälsa ökat enligt mig. Sedan är det smått komiskt att det är ok att arbeta 20 timmar men inte 24 timmar. Var ligger logiken i det resonemanget?
Det är av största vikt att arbetsgivaren säkerställer att personalen ges tillräckliga möjligheter till återhämtning samt att vi som bevakar medlemmarnas intressen agerar proaktivt och gör allt som går att göra för att behålla den höga standard som svensk räddningstjänst byggt upp under lång tid.

Arbetet med att minska exponeringen för farliga partiklar har kommit långt, men vad ser du som nästa stora utmaning för att skydda brandmäns hälsa på lång sikt både fysiskt och psykiskt?
– Med nya arbetsförhållanden kommer förändrade krav på riskbedömningar och åtgärder. Det är ganska vanligt att man tittar på fysiska risker men den psykosociala arbetsmiljön har blivit mer aktualiserad och det tycker jag är mycket bra. Cancerrisken är ju alltid ett stort orosmoln med tanke på alla de farliga ämnen som vi utsätter oss för i vår yrkesroll. Här har Brandmännens cancerfond gjort ett fantastiskt bra arbete och jag är stolt över att BRF var initiativtagare och har drivit dessa frågor under många år.
Den stora utmaningen tror jag tyvärr är de ekonomiska förutsättningarna. Eftersom vi är en kommunal räddningstjänst med kommuner som har stora problem att få pengarna att räcka till så kommer inte alla kunna bidra med de medel som behövs för att ge personalen den skyddsutrustning som krävs för att förebygga ohälsa. En statlig räddningstjänst hade troligen haft bättre möjligheter genom nationella regler och upphandlingar. Ser vi till Polisens organisation så har ju de helt andra förutsättningar än vad våra små räddningstjänster har.

Hur ser strukturen ut för att fånga upp lokala tillbud eller nära ögat-händelser på en station och se till att den kunskapen snabbt blir till en nationell rekommendation eller varning för alla andra stationer?

Det finns olika system att arbeta med. IA är ett exempel som är mycket bra och som ger möjligheter att kunna arbeta både lokalt och nationellt med både tillbud och skador. Man behöver ha ett system som fungerar, är lätt att arbeta med och som är väl känt av personalen. Sedan är återkoppling jätteviktigt så att individen känner delaktighet och får vara med i både utredningsdelen och i förbättringsarbetet.
Personligen kan jag även här tycka att en statlig räddningstjänst hade varit en fördel då kompetensöverföring hade kunnat ske snabbt och välorganiserat. I dag har MCF en viktig roll i att föra ut erfarenheter men även organisationer som den nystartade Föreningen Sveriges Räddningstjänster, FSR, har möjlighet att skapa opinion.

Hur kan du stötta de lokala skyddsombuden när de hamnar i en låst situation med sin lokala arbetsgivare?
– Om man som skyddsombud känner att man behöver hjälp och stöttning finns möjligheten att kontakta våra distriktsombudsmän, DO, i första hand. De kan i sin tur vända sig till mig som nationellt huvudskyddsombud för rådgivning. Om det finns behov av ytterligare stöd i ett ärende har jag förhandlingsmandat för att kunna sitta med och stötta ett lokalt skyddsombud eller ett DO vid till exempel en riskbedömning eller en förhandling rörande arbetsmiljöfrågor. I de flesta fall räknar jag med att fungera som en kompetens och vara rådgivande. För att komma i kontakt med mig går det bra att vända sig till kansliet via 08-722 34 80 eller kansli@brandfacket.se

Fakta om BRF:s HSO
Namn: Johan Persson
Årsmodell: 1975
Bor: i villa i Degerhamn på södra Öland
Familj: En vuxen son, två yngre barn på 7 och 9 år och min sambo.
Bakgrund: Arbetar som deltidsbrandman sedan 1998 och är styrkeledare sedan 2017. Jobbade tidigare inom industrin som hälsa- och säkerhetsrådgivare. Aktiv som skyddsombud sedan 2002. Sitter i förbundsstyrelsen sedan 2022 och ansvarar för arbetsmiljöfrågor. Har flera olika arbetsmiljöutbildningar varav en inom NEBOSH – National Examination Board in Occupational Safety and Health i England. Har även en hel del erfarenheter av arbetsskade- och olycksfallsutredningar.
Ordinarie arbete: Projektledare inom Kalmar kommun samt egen företagare inom arbetsmiljö och utveckling. Har även en del uppdrag med fastighetsskötsel. Utbildar inom arbete på höjd och personlig fallskyddsutrustning samt håller arbetsmiljöutbildningar för räddningstjänster.
Fritidsintressen: Seglar, kör motorcykel, är musiker och aktiv inom Degerhamns Idrottsförening.
Måtto: ”Risken är att det blir bra” och ”Är man tillräckligt positiv kan det alltid bli sämre!”
Främsta styrka: Jag är diplomatisk och en obotlig optimist med glimten i ögat och nära till ett gott skratt. Ser hellre lösningar än problem.

Fredric Persson
Firefighters
Brandmännens Riksförbund