Hem » Ledare » När räven sätts att vakta hönsen
Ledare av Peter Bergh

När räven sätts att vakta hönsen

RIB-avtalet måste förändras och vi har en början i det arbetet. Saker som sällan eller aldrig nyttjas eller kan hanteras på annat sätt är – eller är på väg – att förändras. I olika grupper arbetas det nu med saker där vi vet att avtalet inte följs och verkligheten är annorlunda, och saker även sekundärt rörande avtalet eller på annat sätt sätter hinder.

Övergripande och mest prioriterat är att få detta avtal så likt andra avtal som möjligt. Under konflikten framgick detta behov med största tydlighet i hur arbetsgivarparten trodde att förhållandena var. Det är många delar i ett avtal och inte minst anställningstrygghet, arbetsrätt och att lagverken inte är helt enkla mot RIB-avtalet som styr strategin. Strategin även mot ersättningarna, för om vi gör lika som de senaste 10-15-20 åren kommer saker att förändras eller fortsätta vara på samma sätt i framtiden?

Vi är övertygade om att vi måste göra annorlunda. Detta arbete är påbörjat och ni kommer att få all information om detta, men inte på våra öppna forum – det är skillnad på allmän och intern information. Det skrivs en del mer om detta här i tidningen och i andra forum, och som sagt återkommer vi.

Nu vill jag belysa andra BRF:s vad-är-det-vi-sagt-ochsäger-frågor:

”Hur och när kommer ansvar att utkrävas av de delar av det allmänna som inte följt gällande lagar och förordningar och därför inte lyckades leverera de räddningsinsatser som krävdes?” Så skriver regeringens utredare Aud Sjökvist om förra sommarens skogsbrand i Västmanland och vi har många gånger ställt samma fråga. Aud är sin rapport minst sagt kritisk. Hon tar upp begreppen godtagbar tidnärhet- likvärdighet-ansvar-styrning och avslutar med att ifrågasätta om det egentligen finns en vilja att förbättra samhällets förmåga att hantera större olyckor och kriser.

BRF ifrågasätter inte viljan utan ansvaret och förståelsen gällande de beslut som tas. Hur seriöst är det att ta beslut när man inte känner till grunder, begrepp och skillnader – såsom den mellan 1+4 och 1+3? Vi vill inte bevara i meningen att cementera gamla arbetssätt och förhindra utveckling, utan bevara i vad vi har och vad vi behöver för förmåga. Samt slå vakt om det vanliga och det ordinära innan det överhuvudtaget ska kunna utvecklas till något som kan klara det större. Utan utförare och rätt verktyg är det inte möjligt. Så enkelt är det – oavsett en eventuellt bra stab och ledning. Det är dags att se sammanhangen och sluta lita på turen. Tur att folk ställer upp, tur att man får tag i dem och tur att det blev en regnsommar så att vi slapp en till stor skogsbrand, för har något förändrats sedan förra sommaren? Nä, händerna är i fickorna, (förutom uppdraget till MSB att fortsätta utreda om det finns behov av åtgärder, vilket ska vara klart den 29 januari 2016).

Allmänheten har vaknat för det är ur deras fickor detta finansieras och de betraktar detta utifrån sunt förnuft, och jag anar att regeringens utredare kom till sina slutsatser på samma sätt. Hon var inte bunden av något och såg att en låg ambition och små resurser där man inte, eller knappt, klarar sin egna egentliga hotbild gör det ännu svårare att klara andras – med samma låga ambition – för när de slås ihop är det inte säkert att det är den förstärkningen som krävs.

Hur många FiP-bilar går det åt till en skogsbrand kan vän av ironi fråga sig. Det ligger i det politiska uppdraget att prioritera saker mot varandra oavsett om du jobbar lokalt, regionalt eller nationellt och räddningstjänsten ligger lagstadgat under ett visst ansvar. Visst ansvar för vilket och vems ansvar är tyvärr svårt att utröna. Lägg till en målstyrd lag med ambitioner i stället för krav så hamnar vi i precis det vi ser: Ett ansvar som uppenbarligen går att lägga på Någon Annan eller sprida så mycket att det inte upplevs som ansvar längre.

I den större olyckan blir ansvar, otillräcklighet och konsekvenser tydligare. Detta på grund av att det drabbar flera som ställer krav, men även för att det är flera som kan dela på den eventuella ansvarsbördan och man slipper kritisera sig själv eller närstående. Det är enklare med nånannanismen, men då hade man inte räknat med Aud Sjökvist. Hon pekar på grunder i lagens plattityder och på staten själv, men det har man kanske åtgärdat – i en ny utredning som tyvärr i värsta fall leder till att vi slipper ta upp händerna ur fickorna. Igen. Tills nästa större olycka. Sen utreder MSB om förändrade utbildningar för räddningstjänsten, och även det känns tyvärr lite som att sätta räven att vakta hönsen, eller tror någon att det kommer att tillskjutas medel och resurser? Alltså sådana som stärker svensk räddningstjänsts förmåga och utifrån begreppen godtagbar tid-närhet-likvärdighetansvar- styrning? Vi får se, men hoppas kan man ju och…det är mycket nu. Hade bra på er.

Peter Bergh
förbundsordförande

Om Peter Bergh

Förbundsstyrelseordförande för BRF. Ledarskribent på tidningen Swedish Firefighters.

Läs även

Applådera med en hand

I dessa tider av coronapandemi jobbar vi faktiskt på ungefär som vanligt nu efter en …