Hem » Krönikor » Kunden har alltid rätt
Kunden har alltid rätt

Kunden har alltid rätt

Kunden har alltid rätt är ett gammalt slitet uttryck som kanske inte alltid känns relevant när man hamnar i en situation där man inte får det man förväntat sig. Vad kan jag som konsument göra mer än att svära och knyta näven i fickan? Vad skulle det förändra om jag höjde rösten?

Men uttrycket stämmer fortfarande i det stora hela. Marknad och producenter formar sig efter kundens behov och efterfrågan får styra pris och därmed även kvalitet och tillgänglighet.

Ibland kanske marknadens aktörer inte är 100 % ärliga och styr givetvis oss konsumenter så gott de kan för att spara in på utgifter och suga ut så mycket profit ur sina produkter och anställda som möjligt.

Det är så världen ser ut och ibland kanske även vi konsumenter tappar orken att engagera oss och agerar egoistiskt för att få så mycket över i plånboken som möjligt i slutet av månaden. Men ibland kommer tillfällen då vi verkligen måste rycka upp oss och ta vårt ansvar. När skolväsendet havererar för våra barns räkning kan vara ett typexempel på ett sådant tillfälle. Jag anser även att när räddningstjänst, ambulans och polis inte finns tillgängliga i tillräcklig utsträckning så är det dags att agera.

Detta är basala samhällsfunktioner som vi alla ser som en självklar rättighet, men som av någon anledning aldrig blivit populära politiska flaggor. Kanske för att allmänheten i stort tror att detta är så pass viktigt att det ligger utöver alla andra kostnader och följs upp och kvalitetssäkras mycket noggrannare än budgetposter som rondellkonstverk eller skateboardparker, vad vet jag?

Men som invånare i Sverige är man hela tiden potentiell kund till alla blåljusverksamheter. Detta i sig, kan jag tycka, borde rendera i att rubriker som ”ambulansen kom aldrig”, ”polisen hinner inte hjälpa alla” och ”hade vi varit fler brandmän kunde branden släckts i ett tidigare skede” skulle få kunderna att ställa omedelbara krav på förbättring.

Kunderna som jag ser det är alla vi som befinner oss i Sverige. Vilka är då producenterna? Det måste ju bli staten, landstingen och kommunerna. Men vem bestämmer över dem? Vem tillsätter dem som råder över blåljusverksamheternas storlek, kvalitet och tillgänglighet?

Det borde således bli väljarna. Väljarna i Sverige kan ställa krav på dem som bestämmer och som invånare är man ju även kunden. Ska vi leka lite med tanken så är man som medborgare såväl kund som arbetsgivare till ekonomiskt ansvariga för blåljusverksamheten.

Är man både kund och arbetsgivare så måste man ju ha en enorm påverkansmöjlighet. Varför fortsätter då resurserna att minska för räddningstjänst, ambulans och polis? Varför förlitar man sig fortfarande på att lojalitet och yrkesstolthet ska kompensera för låga löner, sämre arbetsförhållanden och underbemanning?

Jag är fortfarande helt övertygad om att allmänheten inte förstår vidden av detta innan det blir en ”populär politisk fråga”. Jag tycker det vore intressant att se vad som hände om en stor del av allmänheten hörde av sig till ansvariga politiker och bara ställde några enkla kontrollfrågor om hur tillgängligheten till ambulans, polis och räddningstjänst förändrats de senaste 10 åren. Många kommer säkert få svar i stil med att ”det är svårt att säga då vi numera samarbetar med närliggande kommuner”. Då skulle min logiska följdfråga vara; ”men om det händer något samtidigt där då?”.

Ett stort bekymmer i ett effektiviserat samhälle är att man nästan alltid kapar bort saker tänkta för nödfall. Att ha saker eller personal utifall något inträffar ses som en onödig utgift snarare än en extra trygghet.

Jag förstår såväl som någon annan att vi inte kan ha ett oändligt antal brandbilar, polisbilar och ambulanser i samhället. Men vi bör definitivt ha en större marginal än att endast kunna hantera minsta tänkbara scenario i ett första läge. Tiden är avgörande i all blåljusverksamhet och många gånger spelar det ingen roll hur mycket resurser som kommer en timma senare, även om det ser bra ut på papperet och att det statistiskt sett inte bör brinna hos dig och grannen samtidigt. Eller varför inte ha egna resurser för storskalig skogsbrand när man bor i ett av världens skogrikaste länder med 2,5 hektar skog per invånare, även om det inte händer särskilt ofta?

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Cheferna måste se sitt ansvar i att snappa upp negativa signaler 

I mitt arbete som deltidsbrandman är jag en av alla kuggar i en viktig samhällsfunktion, …