FOTOTÄVLING Vi behöver prata. Om mod, nördighet och avsaknad av färger. Om kreativitet, grodperspektiv och om att ta chansen. Vi behöver helt enkelt prata om fotografering.
Anledningen är enkel – just nu pågår fototävlingen ”Årets bästa brandmannabild” här i Swedish Firefighters.
Att jag sedan råkar ligga högt på intresseskalan avseende fotografering av röda bilar, larmställ och blåljus medför att ämnet ligger mig extra varmt om hjärtat. Jag sitter också i juryn (men är inte mutbar, så att ni vet), och det ska bli väldigt, väldigt roligt att få ta del av era bilder.
Jag tänkte bidra här med lite fotovägledning – jag och kamerorna har ändå tillbringat nästan 11 år på olika brandstationer och det är ingen osanning att det alltid kommer en svag förnimmelse av brandrök när jag öppnar min kameraryggsäck.
Frustrationen i att stå mitt i en situation som du vet borde göra sig klockren som ett foto men slutprodukten blir bara platt och intetsägande, trots att allt finns där… Människorna, ljuset, händelsen. Men bildresultatet blir ändå torrare än ett skrynkligt pergament från forna tider.
Det är sällan det är fel på det som händer framför kameran utan oftare handlar det om att du fastnar i hur du “brukar” göra. Du står kvar i samma höjd, tar bilden rakt framifrån, litar på att det som är tydligt framför din kamera också är det som är intressant.
Detta kan du förändra, bryt det invanda, bryt det du tror är regler. Go wild and crazy i kompositionen och ha roligt. För det kommer att hända något när du slutar nöja dig med den givna vinkeln och istället flyttar dig, testar, låter det bli lite obekvämt. Det behöver inte vara dramatiskt – ofta räcker det att du tänker ett steg längre än din första tanke, din första placering.
Hitta detaljer att fotografera. Punkt.
Det behöver inte vara drama bara för att bilden visar blåljusvärlden. Leta istället upp det icke uppenbara, det icke självklara. Allt behöver inte vara maxat. Ibland är det som händer precis innan, eller det som blir kvar efteråt, som säger mest. När tempot sjunker och det som nyss var intensivt landar i något annat.
Samma sak med det som nästan känns självklart att visa om vi pratar om räddningstjänst, det vill säga färgerna. De finns där och tar plats på ett synnerligen dominant vis och det är lätt att låta dem styra hela bilden. Men ibland gör de också att allt annat försvinner. Tar du bort det mest uppenbara händer något annat. Min senaste utställning av brandkårsbilder hette “Räddning svart på vitt” och alla bilderna var i svartvitt. Funkade skitbra.
Hur komponerar man med en bra bild då? Det finns faktiskt lite regler här, som det “gyllene snittet” (varsågoda att googla) som i korthet handlar om att vissa detaljer i en bild ska hamna på vissa ställen för att göra bilden extra attraktiv, extra perfekt. Men skit i det – samla istället mod att göra något helt oväntat och du behöver inte ens ha med hela huvudmotivet i bilden – det räcker kanske med en del av ett ansikte, en detalj på en brandbil, en slangkoppling, en hand eller en hjälm.
Ta vara på förutsättningar i miljön. Reflektioner i brandbilar, fönster eller speglar kan ge din bild den oväntade touchen. Fotografera det någon annan fotograferar med sin kamera, mobil eller värmekamera. Hitta inramningar för ditt motiv med hjälp av miljön och skapa intresse genom att placera något annat (en brandbil, en släckbil, vatten från ett strålrör etc) i förgrunden.
Och arrangerade bilder… Jag har fått frågan otaliga gånger om jag inte kan ta en porträttbild framför en het eld eller en brandbil. Jag säger aldrig nej såklart men det blir ju så urlakat och ointressant i slutändan att klockorna stannar.
Så gör inte det: ställ inte upp människor på rad framför en brandbil, det blir stelt snabbare än du hinner säga “cheese” och tro mig – det syns i den färdiga bilden.
Det är inget fel i att arrangera, men det kräver att du tänker lite längre.. Vad är det du faktiskt vill visa? Vad händer om du bryter upp det där förväntade? Flyttar isär, låter någon göra något, låter situationen styra istället för att rada upp den. Kanske lägga till en gnutta humor?
Någonstans, i bildjakten, finns ofta också en utmaning om att inte vilja störa, inte vara i vägen. Och givetvis finns det ju olika situationer där säkerheten måste gå först (det behöver jag inte tala om för ER) och det då kanske inte är lämpligt att lägga sig på marken för att fånga händelsen ur ett grodperspektiv. Men när situationen tillåter det: våga ta plats när du ska fotografera. Var mitt i smeten och leta efter det som blir en bra bild.
Å andra sidan fungerar motsatsen också, att gömma sig i ett hörn och fotografera men det kräver oftast ett teleobjektiv för att det ska kännas som om betraktaren deltar i bilden.
En annan detalj som gör att en bild kan bli tråkig är brännvidden, fackspråk för hur mycket av verkligheten du väljer att ta med. Vidvinkel ger ofta känslan av att “det händer här”, medan teleobjektiv (mycket inzoomning) ger ett annat perspektiv som mer är “titta på det här”, lite tajtare och oftast fina suddiga bakgrundseffekter.
Skärpan då? Skärpa handlar inte bara om teknik, utan om vad du vill att ögat ska fastna på. Det självklara är att allt ska vara knivskarpt, men i brandkårsmiljö kan det ibland bli lite för mycket “allt samtidigt” och det blir svårt att fästa blicken i bilden. Oskärpa kan faktiskt hjälpa. Rörelseoskärpa kan ge känsla av fart, stress och verklighet – att det händer något här och nu. Kort skärpedjup kan dessutom plocka fram en detalj och trycka undan allt runt omkring som bara stör berättelsen.
Dessutom (håll i er nu) kan hela bilden vara oskarp och ändå bra…
En mycket viktig sak – använd den kamera du har!
Vi fotografer har en tendens att hemfalla åt snobberi, kanske beror det på att vi på ett nördigt vis älskar möjligheten att köpa olika kameror och olika tillbehör till dessa, flest objektiv vinner, så att säga.
Men det är inte vilken kameramodell som är det viktigaste egentligen, utan att du har en kamera och att du vet hur du använder den. Mobilkameran är inget dåligt val, men handen på hjärtat – har du VERKLIGEN tagit dig tid att bekanta dig med den? Kollat vilka funktioner som finns och tagit reda på hur dessa fungerar? Troligen inte.
Så sammanfattningsvis:
*Använd den kamera du har med dig.
*Lär dig hur kameran fungerar.
*Våga tänka annorlunda i fråga om perspektiv, vinkel och ljus.
*Det mest självklara är sällan det som ger bästa bilden.
*Använd saker som redan finns på plats i miljön för att göra bilden intressant.
*Måste allt vara i färg bara för att bilarna är röda och blåljusen blåa och elden orangeröd?
*Tänk bort traditionell uppställning av personer à la släktporträtt hos studiofotograf på 90-talet.
*En bild kan vara bra även om den är arrangerad, men tänk då utanför boxen och gör något oväntat.
*Våga vara i vägen! (På ett bra sätt).
*Lek med skärpen. Skarp eller oskarpt? Du väljer.
Det är lätt att tro att bra bilder handlar om tur. Att du bara råkar stå rätt när något händer och lyckas fånga det innan ögonblicket försvinner. Tyvärr är det sällan så enkelt även om det hade varit snyggt om det räckte att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att du bara råkar stå där när något händer, lyfter kameran lite halvt på chans och får med dig något som faktiskt biter sig fast.
I ärlighetens namn har jag nog missat lika många bilder än jag tagit (och jag vågar inte ens gissa hur många räddningstjänstbilder jag har producerat sedan mitt intåg i blåljusvärlden 2015), trots att allting varit serverat med rök, ljus, drama ackompanjerat av rökdykarnas tunga andning i masken. Ibland har jag varit fel placerad i avstånd eller vinkel eller helt enkelt för jäkla långsam. Och jag blir sur för bildögonblicket som aldrig blev förevigat.Bilden var klar i min hjärna men den fastnade inte på kamerans minneskort.
Det är då jag får jobba med acceptans – att jag missade den, men att det inte är sista gången något händer framför kameran.
Åsa Brorsson
Fler reportage av Åsa Brorsson här!
