SÄKERHET & HÄLSA Det har brunnit på fler sätt än ett i sommar. Runt om i världen har brandmän kämpat mot enorma skogsbränder – och några av dem har aldrig kommit hem.
Samtidigt fortsätter vi arbeta för något som borde vara en självklarhet – en trygg och fungerande arbetsmiljö. Hur länge kan vi acceptera att de som ska skydda andra själva inte får det skydd de behöver?
Jag vill börja med en reflektion över sommarens alla kraftiga bränder. Våra kollegor har kämpat mot enorma bränder i allt från Grekland, Spanien, Frankrike, Canada och många andra länder. En del bränder har haft naturliga orsaker såsom blixtnedslag eller liknande och en hel del har varit anlagda. Det som jag personligen reagerar starkt på är att det om kommit flera kollegor i samband med dessa bränder. Självklart har även privatpersoner också drabbats och även omkommit men det känns inte alls bra att man misslyckats med riskbedömningar och följderna har blivit dödliga.
I vissa kulturer är det en självklarhet att hedra omkomna kollegor genom parader med fordonskolonner eller gåendes i stora samlingar. Man gör honnör och står med blinkande blåljus längs paradgatan. Det är mycket känslor som visar sig och jag har den största respekt för detta sätt att ge en omkommen kollega en sista resa till den eviga vilan. Sammanhållningen är oerhört stark vid dessa tillfällen.
Dessa tragiska olyckor väcker dock en hel del frågeställningar. Varför befann sig de i ett så riskfyllt område utan reträttvägar. Är det medvetna individuella val eller brister i arbetsgivarens sätt att leda och fördela arbetet? Är det i själva verket ett misslyckande inom organisationen att riskbedömningarna (om det nu fanns några sådana) varit ofullständiga och medfört att de som skall rädda andra i stället slutar som offer?
Jag blir både ledsen och besviken när jag nås av nyheter om att en kollega någonstans i världen omkommit under tjänsteutövning. Att våra outtröttliga, fantastiska och modiga brandmän i Ukraina utsätts för omänskliga omständigheter till följd av terrorbombningar, ”dubbel-taps” och liknande är riktigt illa och avskyvärt men när dessutom brandmän i fredstid omkommer på jobbet har vi grovt misslyckats att skydda våra medarbetare. Gör om och gör rätt!
Skinnskatteberg – hur svårt skall det vara?
Jag har i rollen som nationellt huvudskyddsombud haft en del kontakt med våra kollegor i en av de mer uppmärksammade orterna inom Sveriges räddningstjänster på senare tid. Det har blivit en historia som jag inte riktigt kan få grepp om varför de hamnat där de är och inte kommit vidare. Bakgrunden är att de har en ålderstigen, trång, mörk och långt ifrån ändamålsenlig brandstation som har stora behov av att anpassas till dagens regler och krav. I stort sett alla som bor i området är överens om detta faktum. Att det är kostsamt att bygga en ny brandstation är också alla medvetna om. Man har efter mycket om och men tagit beslut om att en ny station skall byggas för att säkerställa en god arbetsmiljö för medarbetarna samt att skapa en arbetsplats som gör att nuvarande brandmän vill fortsätta arbeta där och även locka nya kollegor in i verksamheten.
Så långt är jag med – men här tar det stopp. När beslutet efter många års visioner, samtal med beslutfattare, debatter, omtag och budgetarbeten väl skall omsättas till verklighet och både brandmännen och medborgare börjar se fram emot ett slut på denna segdragna historia så är det någon som punkterar arbetet genom att överklaga beslutet. Missförstå mig rätt – jag är stolt över att bo i ett demokratiskt land där vi har möjligheter att ifrågasätta och agera då något är fel. Men i detta fall påverkar överklagandet både individer, grupper och processer så i den milda grad att Skinnskatteberg riskerar att stå utan brandmän vid årets slut. Är det verkligen värt det?
Jag läste ett nyhetsinslag där den som överklagat beslutet säger att denne ”inte tror att det kommer försena byggandet av den nya brandstationen” – Jo, men tjena! Man behöver ju inte direkt vara nationalekonom för att inse att denna redan segdragna process nu kommer att bli ännu mer försenad! Det politiska styret har sagt ja och en bred majoritet vill att bygget skall bli av – sätt i gång och börja bygg säger jag! Våra brandmän förtjänar en fullgod arbetsmiljö som är förenlig med alla de risker vi utsätter oss för när vi skall rädda människor och miljö! Cancerriskerna är bara ett viktigt exempel som måste hanteras både innan, under och efter insats och då krävs ordentliga lokaler som är anpassade efter riskerna. Gamla lokaler är ofta inte alls lämpade för dagens risker utan behöver åtgärdas! Det är enkelt för mig att säga men det känns som att det bara finns ett val i Skinnskatteberg – börja bygg!
Glädjande nog har det ändå invigts flera nya brandstationer och många har renoverats i Sverige under de senaste åren. Det känns bra då många lokaler uppfördes strax efter andra världskriget och har sedan länge nått sin tekniska livslängd. Ändå fortsätter man att bedriva verksamheter i dessa ålderstigna byggnader. En simhall eller en gymnastiksal brukar ersättas efter ca 50 år…
Hösten är här och med den nya tag!
När denna tidning landar i din brevlåda eller på din brandstation har det varit val i Sverige. Medborgarna har fått säga sitt och format en ny framtid. Som ni kunnat ta del av i tidigare nummer av SFF har vi intervjuat samtliga riksdagspartier för att se hur de ser på svensk räddningstjänst och vad de anser är bra och mindre bra. Det har varit intressant läsning men tro inget annat än att efter valdagen kommer vi att fortsätta skapa debatt och opinion, sätta press på ansvariga och kräva svar – allt för att sveriges alla brandmän skall ges de bästa förutsättningarna och villkoren.
Bara för att sommaren är över och höstkänslorna börjar infinna sig så ligger inte vi i BRF på latsidan. Har du ett arbetsmiljöproblem som du eller dina kollegor behöver stöd eller stöttning med så är du varmt välkommen att höra av dig till mig personligen eller till oss som organisation så skall vi göra vad vi kan för att hjälpa till.
Dessutom vill vi passa på att lyfta fram den uppskattade utbildningen ”BAM – Bättre arbetsmiljö för räddningstjänsten” som vi tillhandahåller. Det är en platsbunden utbildning för skyddsombud, styrkeledare, chefer och andra med arbetsmiljöansvar. Vill du veta mer, kolla nästa sida eller kontakta oss på kansli@brandfacket.se
Ta hand om er och varandra där ute i verkligheten!
Johan Persson
Brandmännens Riksförbund
Fler artiklar av Johan Persson





