Bengt Sörqvist – brandman i blodet, din fackliga röst i vardagen

Det tar tid att bygga något som håller. För distriktsombudsmannen Bengt Sörqvist handlar det om människor, kunskap och ansvar. Efter mer än fyra decennier i yrket fortsätter han att förbättra det han varit med om att skapa och det med envisheten hos den som vet att ett långsiktigt arbete till slut går att skörda.

Bengt Sörqvist började sin bana som deltidsbrandman redan 1979 i Viskafors och kom att arbeta inom räddningstjänsten i totalt 42 år. Han säger att drivkraften har alltid varit densamma:
– Drivkraften ligger i att hjälpa andra. Man vill att alla ska ha det så bra som möjligt.

På lantstället hittar Bengt lugnet tillsammans med sin sambo. Där får odling och naturupplevelser ta plats. Det blir en hel del tid i skogen med bär- och svampplockning samt fiske i både hav och insjö. Tålamodet och kunskapen skiner igenom både när det gäller att skörda fackliga framgångar och grödorna på sommarstället.

Mycket av tiden hamnar också i det fackliga uppdraget för Brandmännens Riksförbund. Med sin långa erfarenhet som brandman har Bengt byggt upp en trygghet och kunskap som präglar hans arbete. Han vet hur verkligheten ser ut på stationerna och vad som krävs i mötet med arbetsgivare och politiken. För honom är styrkan i BRF tydlig: brandmän som förhandlar för brandmän. Och oavsett om det handlar om knepiga ärenden, nyrekrytering eller villkoren för höjd beredskap är målet alltid detsamma – att stötta där det verkligen händer och se till att räddningstjänsten får de förutsättningar som krävs, både i dag och i framtiden.

Vad fick dig att engagera dig fackligt inom räddningstjänsten?
– Det började 1985 när den dåvarande klubbordföranden valde att kliva av, då fick jag frågan om jag ville ta över uppdraget som ordförande för klubben i Viskafors. Några år senare stod vi inför bildandet av förbundet Södra Älvsborg Räddningstjänstförbund (SÄRF), det drog vi igång 1995. I samband med det bildade alla BRF klubbarna en gemensam BRF avdelning Södra Älvsborg. Jag valdes in som avdelningens kassör – ett uppdrag som jag fortfarande har i dag. Mitt fackliga engagemang fördjupades ytterligare i samband med de personalneddragningar som genomfördes 1997 och 2004.

Vad driver dig i ditt arbete som distriktsombudsman?
– Drivet ligger i att hjälpa andra, man vill att alla ska ha det så bra som möjligt. Sedan har alla mina år som brandman gett mig stor kunskap i ryggen, det ger mig trygghet och styrka i förhandlingar – både gentemot arbetsgivaren och i arbetet för medlemmen. När man verkligen kan yrket blir man också en bättre förhandlare. Det är just där Brandmännens Riksförbund har sin styrka: vi är brandmän som förhandlar för brandmän.

Hur tar ni ombudsmän hand om era ansamlade kunskaper?
– Vi har våra månatliga möten där vi går igenom och diskuterar våra ärenden. Sedan lägger vi upp det i en kunskapsbank där vi kan söka hjälp, vi stöttar och hjälper varandra i förhandlingar.

Vilka är de vanligaste frågorna eller problem som medlemmar vänder sig till er med?
– Det kan röra sig om samarbetsproblem eller missuppfattningar mellan den anställde och arbetsgivaren. Mycket går att reda ut med några telefonsamtal. I andra fall kan det handla om att någon inte klarat rullbandstestet, någon har blivit avstängd på grund av hälsoproblem, och i vissa fall vill arbetsgivaren att man ska byta bort sin beredskap – men så fungerar inte avtalet.
Ofta finns det en okunskap på båda sidor och då är det viktigt att ta kontakt med BRF. Antingen direkt med oss distriktsombudsmän eller via kansliet, så reder vi ut frågorna. En av anledningarna till att BRF startade distriktsombudsmannaorganisationen 2012 var just denna okunskap – behovet av att kunna stötta lokalt, där det faktiskt händer.

Vilka frågor anser du vara viktiga att driva gentemot arbetsgivarna och politiken?
– Man måste arbeta mer aktivt med nyrekrytering. Arbetsgivaren gör ofta det de kan, men ofta för lite, man annonserar men man är sällan ute och säljer in yrket eller aktivt lockar människor till anställning. Här måste politiken och kommunerna ta ansvar och skapa de ekonomiska förutsättningar som krävs för att räddningstjänsten ska kunna bygga den verksamhet som behövs.

Fram till 2035 ska vi nå upp till omkring 32 000 deltidsbrandmän. Med de målen går det inte att fortsätta banta ekonomin inom räddningstjänsten. Ska vi höja nivån på civilförsvaret krävs det mer pengar. Ledningen inom räddningstjänsten måste också bli bättre på att tydligt visa politiken vad det faktiskt kostar att nå de mål man vill uppnå – och hur mycket budgetramarna behöver utökas.

Vad ska man säga till arbetsgivare som får dem att vilja ha en deltidsbrandman på sin arbetsplats?
– Arbetsgivaren får många vinster om de har en deltidsbrandman på sin arbetsplats. Vi ser ofta att deltidare får ett utvidgat uppdrag på sin arbetsplats som säkerhetsmän eller utbilda personalen i HLR och Brandkunskap.

Vad är din syn på regeringens satsningar på höjd beredskap – märks de i verkligheten?
– Nej det märks inte. Tittar vi på den utökade utbildningsinsatsen för civil beredskap så är den väldigt knapp. Nu har vi fått 16 timmar mer i övningstid per brandman och år och vi har endast fått timpenningen eller övningspengen men ingen täckning för förlorad inkomst får ordinarie arbete, resor till och från eller mat och logi om det behövs. Det tullar på den vanliga övningsverksamheten som då blir sämre. Kommunerna har ansvaret för att det här ska genomdrivas men det statliga stödet räcker inte till.

Finns det något ärende som du minns som är speciellt utmärkande?
– Vi hade ett ärende där en brandman blivit varslad och vi ville se argument för det från arbetsgivaren, det slutade med att varslet drogs tillbaka. Det känns bra att vända en uppsägning till en fortsatt anställning. Arbetsgivare bad sedan också offentligt om ursäkt. Ett annat ärende gällde efterlevandepension där BRF visade att deltidsbrandmäns beredskap är en central del av anställningen – och fick KPA att ompröva sin tolkning. Beslutet ger både upprättelse i det enskilda fallet och stärker tryggheten för deltidsbrandmän framöver.

Vad vill du att medlemmarna ska veta om fackets roll och möjligheter?
– Vi har många möjligheter att påverka, på flera olika plan. Dels genom kollektivavtalen – BRF har ett antal sådana, där det mest välkända är RiB-avtalet. När det gäller heltidsanställda har vi förhandlingsrätt i både AB- och HÖK-avtalen, något som också bekräftades i ärendet vi hade mot RTÖG. Där Arbetsdomstolen slog fast att våra medlemmar har rätt att företrädas av BRF oavsett kollektivavtal.
För att få tillgång till det juridiska stödet och det skydd som facket kan erbjuda behöver man vara medlem. I det fackliga arbetet i dag har skyddsombuden en mycket stor och viktig roll. Ett skyddsombud tillsammans med ett arbetsplatsombud utgör en stark kombination. Faktum är att arbetsgivaren till och med efterfrågar varför vi inte har ett arbetsplatsombud för BRF:s räkning.

Vad vill du säga till en medlem som funderar på att engagera sig fackligt?
– Är du en person som vill åstadkomma förändring och förbättring på arbetsplatsen räcker det inte att sitta vid lunchbordet och klaga. Då behöver man engagera sig, gärna tillsammans med ett par kollegor som också vill ta ansvar för de fackliga frågorna, man blir en stöttepelare för sina arbetskamrater.
Det innebär inte att man måste göra allt eller ta på sig ett helt uppdrag själv, utan snarare fungerar man som en kontaktkanal mellan arbetsplatsen och distriktsombudsmannen. Samtidigt behöver man vara medveten om att engagemanget kräver en viss insats. För att den inte ska bli för tung är det en fördel att vara flera kollegor som delar på ansvaret – man kan absolut vara mer än ett ombud på en arbetsplats.

Tveka inte på att ta kontakt med oss Distriktombudsmän om ni önskar besök på er station maila då kansli@brandfacket.se

Fredric Persson
Brandmännens Riksförbund
Intervju med DO Johan Ekbäck
Intervju med DO Per Persson
Intervju med DO Stefan Nygren