Hem » Artiklar » Skum – alarmerande farligt!
Skum – alarmerande farligt!

Skum – alarmerande farligt!

I detta debattinlägg varnar Bo Andersson MSB, Enheten för utveckling av räddningstjänst och krishantering, och Peter Bergh ordförande, BRF, för det i Sverige intensiva användandet av skum vid brandsläckning. Skum är farligt för både människa och miljö. Nya tester, genomförda av SP, slår fast att relaterat till fibrösa ämnen som bränsle är vatten bättre än skum på att kyla ned brandgaser och stoppa pyrolysfasen.

I samband med insatser vid bränder utsätts insatspersonalen för stora hälsorisker. Vetenskapliga studier visar också att denna personalkategori har en hög förekomst av olika cancerformer. Men valet av metod vid brandsläckning påverkar inte bara vår arbetsmiljö utan också miljön, för lång tid fram över. Situationen är mycket alarmerande och åtgärder bör sättas in omgående. Framför allt måste medvetenheten ökas hos alla berörda inom räddningstjänsten och miljömyndigheter.

Att minimera skador på människa och miljö måste ha högsta prioritet vid brandbekämpning. Oroande här är därför trenden att användandet av skum blir allt vanligare vid bekämpning av brand i byggnad. Skum-medel i olika former är farliga för såväl människan som miljön och vi har sett att allt eftersom användandet av skum-medel förbjuds ändrar tillverkarna lite i formeln och påstår att medlet är miljövänligt. Ja, det vill säga till dess att expertisen bevisar motsatsen och förbjuder även den ”nya” sammansättningen. Med anledning av detta förespråkar vi en begränsning av skumanvändning vid brandsläckning, till sådana situationer där skum idag är det enda alternativet. Därtill måste alternativa släckmetoder istället för skum utvecklas för dessa situationer.

För vad håller vi på med, egentligen – och vet vi säkert och är det rätt metval i såväl det korta som i det längre perspektivet?

Vi vet att brandmän är överrepresenterade i cancerstatistiken och att rapporter kommer allt frekventare om fertilitets- och graviditetsproblem, direkt relaterade till brandmannayrket. Orsakerna återfinns i den miljö brandmän vistas i.

Vi vet också att en del miljöer och metoder är farligare än andra att exponeras för, och det är inte för intet som t ex England i princip har uteslutit skumanvändning. Vissa bränder kräver skum men starka invändningar finns att vid varje tillfälle skum används i England måste räddningstjänsten anmäla det efteråt till ansvarigt miljökontor. Dessutom måste en riskbedömning biläggas, där det påvisas att alternativ har övervägts.

Av miljöskäl är invändig släckning med CAFS på tillbakagång internationellt. Här finns vidare ett praktiskt problem av stora mått – medan ”vanlig” vattenfylld slang tål ganska höga temperaturer innan den brister, brinner CAFS-slangen lätt av.

Dessutom styrs den svenska verksamheten av AFS 2007:7 § 12: ”Vid brand eller risk för brand ska rök och kemdykare för sitt skydd ha säker tillgång till släckvatten”.. Vi ställer oss frågan hur många som har reflekterat över detta?

Sammantaget borde allt detta ge en fingervisning om hur andra ser på användandet och metodvalet – och att vi även här måste lyfta frågorna till en debatt om vilka uppgifter som ska lösas och på vilket sätt. Ytterst bör vi fråga oss om det rent av är bättre att inte fullfölja en släckningsinsats för att skydda personal och miljö.

En rad olika metoder och verktyg finns redan och andra håller på att utvecklas, men är vi för traditionella, för riskomedvetna, för okunniga och kanske för mycket i tanken att vi alltid till varje pris ska hjälpa och alltid avsluta primärskadan att det går ut över sunt förnuft? Tyvärr kan det nog vara så ibland, och du som arbetar som brandman och läser detta – tänk då lite på de bränder du har varit med och släckt: hade ni kunnat bekämpa branden på ett annat sätt, och vad hände sen?

Det är utmärkt att många – inte minst försäkringsbranschen – nu börjar ifrågasätta en del insatser. Såväl kvantitet, kvalitet, metoder, arbetsmiljö och miljöperspektiv behöver belysas eftersom dessa ifrågasättanden för frågorna framåt.

En liten inventering gällande om det finns miljö- och arbetsmiljöpolicys vid räddningstjänsten i Sverige ger ett positivt gensvar, men dessvärre ger samtal med utförarna ett negativt utfall – de flesta känner inte till dem och vet därför heller inte huruvida de jobbar efter dem eller inte. Om personalen inte känner till de risker man utsätter sig själv, andra och kommande generationer för, hur ska man då kunna skydda sig och bli bättre? Tyvärr visar det sig att detta sällan eller aldrig diskuteras efter utförda insatser, samt att uppföljningar av miljö- och arbetsmiljökonsekvenserna av respektive insats sällan eller aldrig genomförs. Naturliga, men långtifrån enkla frågor, är vad är då bäst och hur går vi vidare? Detta eftersom många viljor, tankar och intressen – inte minst ekonomiska – är kopplade till detta ämne.

Men vetenskapen och de tester som har genomförts säger en del sanningar. I somras när SP (Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut), i Borås, genomförde tester framkom det att – relaterat till fibrösa ämnen som bränsle – är vatten bättre än skum på att kyla ned brandgaser och stoppa pyrolysfasen: Efter insatsen där skum respektive CAFS hade använts var temperaturen fortfarande 600 grader efter släckningen och en återantändning av branden skedde. Noterbart är att branden – med helt jämförbart resultat – släcktes med vatten och dimsläckning, men med den ”lilla” skillnaden att eftertemperaturen var 40 grader. Och nej, ingen återantändning skedde.

Skillnaden mellan 600 eller 40 grader är tänkvärd, eller vad sägs? Men framför allt är det skumvätskans giftighet, nedbrytningshastighet och bioackumulering som är det intressanta – och man kan ifrågasätta metoder för marknadsföring där lekande barn badar i skum å ena sidan och varningsmärkningen (!) på produkterna från samma fabrikant å den andra.

Ett av problemen med skumvätskor är att de inte består av ett enskilt ämne utan av en blandning vars innehåll ofta ingen annan än tillverkaren känner till. Tillverkaren har givetvis ett stort ansvar när det gäller att tala om hur produkten påverkar såväl miljö som arbetsmiljö, och det bör ingå som en del av beslutsunderlaget vid upphandling att ställa de frågorna och få skriftliga bindande svar. Så här uttrycker sig forskarna på SP: ”Användningen medför dock naturligtvis både ökande kostnader och en ökad miljöbelastning och det är därför viktigt att utreda ”kostnad/nytta” innan definitiva rekommendationer ges”.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Sverige behöver fler deltidsbrandmän

Den kommunala räddningstjänsten står inför stora utmaningar. Nästan fyra av fem har svårt att rekrytera …