Hem » Artiklar » Skratt & allvar när Ali Esbati (V) hälsade på BRF i Attunda
Ali Estabi
Ove Engelkrans fäste Brandmännens Cancerfonds (IBCF) pin på Ali Esbatis skjortbröst. T.h Magnus Sjöholm.

Skratt & allvar när Ali Esbati (V) hälsade på BRF i Attunda

BRF:s lokala fackklubb på Brandkåren Attunda bjöd in Vänsterpartiets Ali Esbati, som gärna ville få brandmännens perspektiv på sådant som arbetsmiljön och a-kasseproblematiken. Riksdagsledamoten fick även bekanta sig med en del av fordonen och verktygen på Sollentuna brandstation. ”Jag har fått en massa viktig information i dag, och jag lovar att föra detta vidare till dem som jobbar på Försvarsutskottet”, sa Ali Esbati, som också berättade om hur han med nöd och näppe undslapp terroristens kulor på Utöya.

I SFF:s intervjuer med riksdagspartierna framhöll Ali Esbati (V), riksdagsledamot i arbetsmarknadsutskottet, samt med intresse för säkerhets- och beredskapsfrågor, att han gärna ville besöka en brandstation före valet om någon bjöd in honom. (Läs artikeln i SFF 3/14 på www.firefighters.se). Den lokala BRF-klubben på Brandkåren Attunda, med bland andra Magnus Sjöholm i spetsen, hörsammade genast denna önskan, och visiten ägde rum onsdagen den 11 juni, på stationen i Sollentuna.

Emma Dahlgren, distriktschef på Brandkåren Attunda, presenterade verksamheten ur ett organisatoriskt perspektiv, och berättade bl a att styrkorna i förbundet hanterar cirka 2 700 larm varje år.

”Vi fokuserar på att bli bättre på att analysera vad vi gör, vilket är spännande”, sa hon och berättade att man nu utbildar alla kommunanställda i hela Attunda; cirka 10 000 personer.

”Tidigare var detta en gråzon, men nu har det slagits fast att vi får göra detta och ta betalt. Vi har också erbjudit kommunerna att utbilda personal som jobbar vid hemtjänsten så att de lär sig att titta efter risker.”

BRF har sprängt alla ramar

Ali Estabi inbjuden av BRF
BRF:s lokala facklubb på Brandkåren Attunda bjöd, under enkla former, in Ali Esbati (V) till brandstationen i Sollentuna. I programmet ingick en föreläsning, som hölls av Anders Cederberg, om de förhöjda cancerriskerna för brandmän.

Magnus Sjöholm, ledamot i BRF:s förbundsstyrelse, distriktsombud, samt huvudskyddsombud på Brandkåren Attunda, presenterade BRF och förklarade vilka frågor som förbundet främst arbetar med.

Han fäste riksdagsledamotens uppmärksamhet på att antalet brandmän i Sverige under senare år har minskats från cirka 16 000 till cirka 14 000. ”Glädjande nog väljer alltfler brandmän att bli medlemmar i BRF – redan nu i juni har vi sprängt alla ”ramar” vad gäller medlemstillströmning. En stadgeändring har gjorts så att även skogsbrännare nu kan bli medlemmar i BRF. Allt detta kan tillskrivas det faktum att BRF är ett mycket aktivt branschförbund, tillika en stark och bra part för arbetsgivaren, vad gäller att bolla frågor med. Vi finns med i olika samarbetsgrupper i Sverige; Polisförbundet har till exempel bistått med att utbilda BRF:s skyddsombud. Det internationella samarbetet i bland annat EFFUA (The European Fire Fighter Unions Alliance), fortsätter att utvecklas positivt, framhöll han.

Information gavs även om Projekt Självklart, vilket genomförs mellan år 2012 och 2014 i bl a Södertörn och Attunda, och som Europeiska Socialfonden (ESF) stöttar med 7,5 Mkr. Samt att det var BRF som på 1990-talet skapade gruppen Kvinnor Inom Räddningstjänsten (KIR), vars namn senare togs över av andra aktörer, men att BRF i våras bildade arbetsgruppen Mångfald Inom Räddningstjänsten (MIR).

Snart är vi där!

Ali Estabi ställer många frågor
Ali Esbati ställde en mängd frågor till brandmännen, och var även intresserad av utrustningen i bilarna. T.v står Daniel Mustajärvi, deltidsbrandman i Knivsta, samt sekreterare i den lokala BRF-klubben.

Ali Esbati undrade vilka frågeställningarna är gällande avtalsförhandlingar och Magnus Sjöholm gav bakgrunden; att när Kommunal inte kunde utveckla yrket ur ett arbetstagarperspektiv, genom att hantera särskilt viktiga löne- och specifika branschfrågor, började missnöjet gro bland heltidarna.

”Anders Cederberg var drivande i att vi skulle gå över till BRF, och år 2007 var detta klart. Ändå förvägras BRF teckna kollektivavtal för heltidsanställda brandmän. I Finland tog denna process över tio år; vi har väntat i sju och vi hoppas att vi snart är i mål med ett avtal även för heltidarna”, underströk han och framhöll att här pågår det mycket.

”I vissa heltidskårer är nästan samtliga brandmän medlemmar i BRF, så arbetsgivaren har inga arbetstagare att förhandla med. Kommunal skickar ombud som inte är ordentligt insatta i verksamheten.”

Liten kostnad för staten

Givetvis togs a-kassereglerna upp, och Ali Esbati förklarade att man i Vänsterpartiet är medvetna om att 75-dagarsregeln och även annat här skapar orimliga problem för deltidsbrandmän och andra grupper med låga inkomster.

”År 2006 gjordes det stora försämringar på det här området. Det handlar om så få yrkesgrupper och därmed en liten kostnad för staten, men det är en stor kostnad för dem som drabbas av detta. Det går också emot hela tanken med arbetslinjen att människor måste säga upp sig från deltidstjänster. Min uppfattning är att det som blivit fel måste fixas till, men med den här regeringen går det trögt”, framhöll han och undrade om brandmännen stöter på något annat inom områdena arbetsrätt och socialförsäkringar. Svaret blev att räddningstjänsterna hanterar gravida och ammande brandmän på väldigt skilda sätt. Därpå undrade han hur skyddsfrågor hanteras, generellt, i Attunda.

”Arbetsmiljöverket pekade ut en mängd punkter – som är kvarlevor sedan den gamla chefens styre – när de gjorde inspektion här. Vår nya chef, Ida Texell, tar arbetsmiljön på allvar, men det är mycket att jobba med”, betonade Ove Engelkrans, ordförande i den lokala BRF-klubben.

Ali Esbati konstaterade att det var ett hårresande beslut att lägga ner Arbetslivsinstitutet, OCH halvera budgeten för Arbetsmiljöverket, i stället för att ge dem mer resurser.

”Detta har medfört att antalet inspektörer är skamligt lågt. De säger att de satsar på information, men problemet är att en hemsida inte kan ersätta en inspektion – man måste vara på plats för att få hela bilden. I vår alternativa budget har vi lagt 150 miljoner mer till dem.”

Svårt med rekrytering

Sjöholm ställde frågan till Esbati om hur medvetna han och hans politikerkollegor är om vad som sker i Räddningstjänstsverige. Svaret blev att de som jobbar med frågorna vet att årets RiBförhandlingar har kraschat, samt att problemen är stora i kommunerna vad gäller att rekrytera brandmän till deltidsstyrkorna.

”Ja, 70 procent av kommunerna har detta problem, och dessvärre görs inte mycket för att lösa situationen”, konstaterade Magnus Sjöholm och framhöll att ambitionsnivån har minskat.

”Riskbilden har ökat på många håll, men vi har problem att klara av vårt uppdrag – det skärs ned i styrkorna samtidigt som 90 procent av kommunerna går med vinst. Det spelar inte så stor roll att länsstyrelserna ifrågasätter detta eftersom kommunerna har självstyre.”

”Ja, vissa kommuner har lagt sig på en farligt låg nivå vad gäller räddningstjänsten”, underströk Ove Engelkrans.

Mardrömmen på Utöya

Ali Esbati föddes i Iran år 1976, och kom tio år senare till Tensta, utanför Stockholm. År 2007 flyttade han Oslo, där han bl a arbetade som verksamhetschef på den fackligt finansierade tankesmedjan Manifest. Tack vare uppdraget som riksdagsledamot gick flyttlasset i somras tillbaka till Stockholm.

Den 22 juli 2011 höll han en föreläsning på Arbeidernes Ungdomsfylkings sommarläger på Utöya, och när Ove Engelkrans undrade om han ville dela med sig av upplevelserna, gjorde han det gärna.

”Under mitt föredrag kom information, via sms, att en bomb hade exploderat i Oslo, och oro började märkas, även fast de allra flesta trodde att vi var trygga på ön.”

Efter föredraget var stormötet avklarat och Esbati begav sig till matsalen. Både modern och sambon – som var gravid med deras första barn – var oroliga för honom, varför han skrev till dem att han var okej. Men så hördes ljud, vilka han uppfattade kom från smällare.

”Jag trodde att det var ett dåligt skämt. Någon skrek ’alla ner på golvet’, och jag tänkte att det var någon som kände folk i regeringskansliet och som var överkänslig, och att det förmodligen rörde sig om en explosion i köket.

Men snart stod det klart att något – mycket värre – hade hänt, vilket bekräftades när han, i strumplästen, sprang ut och såg två personer som låg orörliga, och en som blödde och som bars därifrån.

”Det var en stark upplevelse; den ena var en flicka som blödde från ett sår på kinden. Senare fick jag veta att hon hade träffats av sju skott, men att hon var en av dem som överlevde.”

Han skickade ett nytt sms till sambon, som svarade att hon inte förstod vad som hände, varför han ringde ett kort samtal, och lovade att allt skulle gå bra.

”Jag sprang på Kärleksstigen, där jag såg flera skadade, men förstod inte om det var en eller flera som sköt. När jag kom ner till vattenbrynet syntes brandbilar och andra utryckningsfordon på andra sidan sjön, samt en helikopter, vilken jag trodde var polisens, så jag tänkte att det nog var ’klart’.”

Väktaruniformen avslöjade

Men helikoptern hade hyrts av något mediebolag och mardrömmen var långt ifrån över. Tio meter bakom sig hörde Ali Esbati plötsligt en mansröst sägande sig vara polis.

”Jag tyckte att han hade en väktar- och inte en polisuniform och förstod att något var FEL.”

Nu sprang han för livet, längs strandkanten.

”Det var NERVÖST! Tillsammans med några andra kastade jag mig i vattnet och trodde att nu skjuter han oss, men han sköt åt det andra hållet; senare fick vi veta att det var de sista han dödade. I vattnet flöt något som jag först trodde var en flytväst – men det var en kropp.”

Räddningsinsats i världsklass

På andra sidan såg det nu ut som en krigszon; människor delades upp i två grupper; fysiskt skadade och inte.

”Det var kaotiskt, men själva räddningsinsatsen fungerade fantastiskt bra – det var världsklass. Sjukvårdarna och läkarna lyckades rädda alla skadade till livet, vilken är en stor bedrift med tanke på att det var ett 60-tal personer som hade skottskador – varav några var svåra. Dessvärre har detta kommit i skymundan av kritiken mot polisinsatsen.

”Vi brandmän lever ständigt med rädslan att inte räcka till”, framhöll Magnus Sjöholm.

”Det förstår jag. Min tacksamhet har ökat såväl för livet som för alla i samhället som jobbar med räddningsinsatser”, sa Ali Esbati och berättade att det var ett jättearbete också att sortera alla tillhörigheter.

”Jag hämtade min ryggsäck efter en månad, i en tom industrilokal, där indelningen hade gjorts mellan döda respektive överlevandes saker, sådant som var blodigt hade tagits bort, men jag kände igen lukten och återupplevde känslorna.”

Hård kritik

Esbati berättade att 22 juli-kommissionens rapport, som lades fram i augusti 2012, riktar hård kritik mot vissa delar i insatsen. Bl a tog det nästan 70 minuter innan poliserna grep gärningsmannen på Utöya. Beväpnade poliser som befann sig 600 meter från ön hade då fått order om att observera vad som hände medan han fortfarande sköt ihjäl människor. (Läs om detta på http://polistidningen.se/2012/08/ norsk-polis-sagas-i-rapport/).

”Det var traumatiskt för många; barn – vilka dog i slutet – som hade varit i kontakt med sina föräldrar, hade kunnat räddas. Men alla har fått god hjälp av psykologer”, sa Ali Esbati och framhöll att det har pågått en mycket aktiv politisk diskussion, och att attentatet har betytt mycket, ur ett samhällsperspektiv.

”Jag var 34 år då, alltså mycket äldre än de flesta där. Detta, samt att jag blev pappa kort därpå, innebar att jag nog hade lättare att bearbeta traumat. Men, efter fyra eller fem månader började det släppa och då kom en stark trötthet över mig som höll i sig några månader, vilket är ett vanligt symtom när man drabbas av Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. För min del är detta färdighanterat nu, men jag kommer aldrig att glömma det.”

Cancer: risker och forskning

Anders Cederberg – som i dag arbetar som brandmästare i Storstockholms Brandförsvar och är styrelseledamot i Insamlingsstiftelsen Brandmännens Cancerfond (IBCF) Han hade bjudits in för att berätta om den för brandmän förhöjda risken att drabbas av vissa cancersjukdomar.

”Förut trodde man att andningsskydd innebar ett skydd även mot cancer, men i dag vet vi att vi kontamineras främst via huden. Våra larmställ är inte täta för att vi skall kunna arbeta fysiskt i våra larmkläder. Det innebär att cancerogena ämnen i brandröken tränger genom våra kläder går rakt in genom huden och lagras i våra fettceller livet ut. Under rökdykning, när kroppstemperaturen kan stiga till mellan 40 och 42 grader, ökar hudens absorption med 400 procent”, framhöll han och förklarade att lyckligtvis pågår mycket forskning inom området.

På Karolinska universitetssjukhuset (KS) forskas det på svenska brandmän, som bland annat drabbas av prostatacancer tidigare i åldern, än genomsnittet. Analyser ska göras av blodprov från brandmännen i Kista, och en delrapport kommer i höst.

”Det handlar ju om extremt höga värden – det hade jag inte hört tidigare. Rent generellt är det dåligt med arbetsskadeklassning; hur är det på det här området?”, undrade Esbati.

Det arbetas främst i norden på att vissa cancerformer ska klassas som arbetsskada för brandmän precis som det är i USA, Canada och Australien men det tar tid och det är lättare att säga nej än att säga ja.

”Ja, vi vet att det är exceptionellt svårt att få bedömningen arbetsskada. Det borde vara möjligt att, via avtal, ställa hälsokrav på arbetsgivaren”, sa Esbati, som framhöll att han är glad över forskningsprojektet på KS.

Känna på verktygen

Ali Estabi testar klippverktyg
Under inspektion av Emma Dahlgren lämnar Magnus Sjöholm över Holmatro-saxen till Ali Esbati, varpå det är dags för Ove Engelkrans att demonstrera hjärtstartaren.

Därmed var det dags för en förevisning; en brandbil, som inte var i skarp tjänst, kördes ut på gården och så fick riksdagspolitikern ta plats bakom ratten. Han fick även känna på ett av klippverktygen. Slutligen fick Ali Esbati Flammy-klistermärken, som hade efterfrågats av dottern.

”Jag är tacksam för allt jag har fått veta i dag; nu förstår jag bättre hur räddningstjänsten fungerar, och vilka problemen är. Jag ska ta med mig dem i framtiden, samt föra detta vidare till dem som jobbar i Försvarsutskottet”, lovade han.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

700 års oersättlig historia.

SFF sörjer med det franska folket och hyllar samtidigt kollegorna i Paris för deras släckinsats. …