Hem » Artiklar » Projekt räddningstjänst en sammanfattning av året
Sammanfattning av projekt räddningstjänst

Projekt räddningstjänst en sammanfattning av året

Ibland, när jag sitter vid mitt statliga skrivbord i min ordinarie anställning, frågar jag mig själv hur det blev så här egentligen. Vad hände, hur kunde det bli så stort (och fantastiskt givande och roligt) att fotografera räddningstjänst?

Jag börjar bli hyfsat bekväm med epitet som räddningstjänstbloggare och räddningstjänstfotograf och jag är trygg i min förvissning om att det jag gör, med bild och text, inte är någon blåljuspornografi. Jag vill skildra verkligheten och allt vad den innebär och något av det roligaste har varit att träffa (och fota) samma personer om och om igen. Från de första trevande och artigt avvaktande mötena som varje gång har mynnat ut i att jag på något vis har funnit mig en egen plats hos de räddningstjänster jag har besökt. Och jag är väldigt glad över det välkomnande jag har fått.

Det har nu gått ganska lång tid sedan de första tankarna på ett fotodokumentärt långtidsprojekt föddes, och som sedan resulterade i Projekt Räddningstjänst. Sedan startskottet i september 2015 har jag ju totalterroriserat Osby kommuns räddningstjänst och, som ni kanske noterat, även halvstalkat brandmän i Hässleholm och Höganäs lite lagom sådär. Så hur sammanfattar man ett sådant här stort projekt? Jag har verkligen ingen aning men ska försöka dela med mig av mina upplevelser och funderingar som jag bär med mig efter lite drygt åtta månader bland röda bilar, slang, blåljus, olikfärgade hjälmar och brandmän såklart.

Jag vet dock knappt var jag ska börja – det har varit en intensiv tid med många helt nya erfarenheter som har skjutit mig långt bortom min bekvämlighetszons gränser. Bara att, som outsider, göra entré i en främmande miljö med etablerade grupper är väldigt speciellt och även om alla var väldigt inkluderande redan från början så blir det såklart en form av intrång som kan rucka på gruppdynamiken, en utmaning både för mig och för mina ”studieobjekt”.

Hur föreställde jag mig att det skulle bli att hänga på olika brandstationer? Jag kommer knappt ihåg vilka förväntningar jag hade inledningsvis men jag minns att jag var vansinnigt nervös. Jag har ju fotat stunder vid fikabordet, utryckningsfärder, trötta brandmän efter genomförda övningar och insatser, slangtvättande och tidspilar på whiteboardtavlor – ingredienserna har varit många och skiftande och alla inlägg har fått fina siffror i bloggens besöksstatistik.

Det blev ganska snabbt en avslappnad stämning, när den första nervositeten lagt sig hos oss alla och brandmän och räddningsledare vant sig vid det lågmälda klickandet från en svart nikontingest. Jag har ju gjort detta på fritiden och det har gått åt många timmar att både plåta, redigera och sålla. Men det har det varit värt – jag är verkligen glad att jag vågade fullfölja den galna idén om ett vardagsblåljusprojekt. Och jag är otroligt glad över allt jag fått vara med om och över nya upplevelser och nya vänner. Och över alla skratt, men även förtroenden, på vägen – oavsett vilken räddningstjänst jag har besökt.

Det har hänt så väldigt mycket sedan sensommaren förra året: jag har fått vara med vid byte av räddningschef i Osby, när Peter Dubrefjord lämnade över till Jimmie Ask, jag har fått följa fem helt nya aspiranter (Martin, Nicklas, Jannike, Emelie och Clara) från deras allra första stapplande steg och vidare in i rollen som brandman, jag har fått se vita hjälmar bli gula när Fredrik, Peter och Simon har gått utbildning till räddningsledare A och jag vet att det är en ny utmaning nu för Micke som har bytt från gul till röd hjälm och som numera rattar befälsbilen 8080 i Osby. Men vad har brandmän och chefer själva tyckt då? Jag var riktigt nyfiken och ställde frågan: Hur har det känts att vara en del av Projekt Räddningstjänst?

Peter Dubrefjord, f d räddningschef i Osby kommun:
Projekt Räddningstjänst blev mycket bättre än jag trodde och överträffade mina förväntningar. Inte minst för Åsas pricksäkra sätt att visa hur arbetet går till på en räddningstjänst i en mindre kommun. Hon har också på ett mycket bra och roligt sätt förklarat hur det är att vara deltidsbrandman och inte minst hur det också påverkar hela familjen när någon anställd som deltidsbrandman. Åsa har med sitt sätt att lyssna, ta in och dra rätt slutsatser också vunnit både vårt förtroende och vår vänskap.

Jimmie Ask, räddningschef i Osby kommun:
Naturligt och givande skulle jag säga. Bloggen har ju haft en förmåga att ganska obemärkt och smidigt (förmodligen också lömskt och sneaky) smälta in i den lite annorlunda del av världen som ju faktiskt räddningstjänsten utgör – på det sättet har det känts helt naturligt. Att bli ”granskad” och ibland bildligt ”ifrågasatt” är också naturligt och nödvändigt för oss för att utvecklas. Därmed har det blivit jättegivande för både mig och organisationen.

Henrik Persson, operativ chef, Räddningstjänsten i Höganäs:
Efter att ha följt brandmännen i Lönsboda och Osby och den skrynkliga vardagsbilden av brandmännens vardag så ställde jag frågan till Åsa om hon ville se samma saker i likadana bilar, med likadana brandställ, med samma hjärta och passion för sin hembygd men kanske i andra former, lika men ändå olika.

Det blev positivt direkt och vi hade en första träff med fokus på rökdykning i hög riskmiljö. Efter denna dag så enades vi om att Åsa skulle komma tillbaka och följa någon av våra specialfunktioner, vi råkar ha några stycken.

Alla som arbetar med räddningstjänst har en passion för att hjälpa andra. Det är sällan detta förevigas på ett sådant sätt som Åsa gjort. Det är viktigt att inte samhället tar för givet att våra brandmän finns där till vilket pris som helst. Precis som allt annat måste de vårdas och respekteras. Därför tror jag att detta projekt har visat den verkliga vardag det innebär att vara brandman med återkommande övningar, repetition och nötande oavsett individ som skildrats, oavsett anställningsgrad, oavsett befattning, oavsett storlek på kår. Det är samma uppgift som ska genomföras och utan passion ingen prestation.

Vi är glada och stolta av att ha fått förevigas i detta projekt. Hoppas att du fortsätter lyfta fram ett av samhällets viktigaste grundpelare

Jan Persson, insatsledare, Osby:
Det har känts inspirerande att varit med som en del i detta projekt, allmänhetens nya syn/insyn på vår verksamhet, tips och goda råd till medborgare i kommunen till allas nytta. Genomslaget har ju varit enormt jag kan bara tacka och säga positiva saker om detta projekt och hur det har genomförts.

Per Friis, brandmästare/insatsledare, Räddningstjänsten Hässleholm:
Projekt Räddningstjänst har av mig upplevts som ovanligt ärlig och engagerande journalistik och att kunna vara med och bidra till denna typen av seriös information om det yrke som jag snart ägnat 30 år åt, har känts viktigt och roligt.

Åsa är en klok och förtroendeskapande människa som har en proffsig approach, vilket gör att det är enkelt att ta med henne även när det hettar till lite och blir verkligt allvar.

Målet har inte varit att skapa tillfälliga scoop, utan istället har Åsa fokuserat på detaljer som kanske normalt inte syns eller som någon reflekterar över.

Mina sammanfattande åsikter får bli: hög proffsighet, fantastisk estetisk blick för detaljer, klok selektering, avslappnat arbetsklimat samt verklighetstrogen bild.

Jannike Rickardsson, brandman, Lönsboda:
Roligt! Att så här i början av anställningen och även innan få en bättre inblick i vardagen hos brandmännen i kommunen har varit väldigt roligt, intressant och spännande. Känns kul att ha medverkat (om än lite) i detta projekt som är viktigt att belysa och ge människor insikt i.

Sofie Martinsson, ungdomsledare i Ungdomsbrandkåren i Osby:
Det har varit väldigt roligt att vara en del av Projekt Räddningstjänst. Tycker det är superbra att det tas upp vad räddningstjänsten egentligen gör, att det inte alltid bara handlar om allvarliga olyckor. Som ungdomsledare tycker jag det är jättespännande att även UBK fått vara en del av projektet.

Mikael Svensson, brandman/styrkeledare/insatsledare, Osby:
Det var bara positivt att ha Åsa i hasorna. Folk fick möjlighet att se vilka vi är och vad vi gör. Finns säkert ingen annan räddningstjänst som är så väl dokumenterad. Jag är säker på att Åsa varit till stor hjälp i arbetet med att rekrytera nya brandmän. Man fick också se hur utsatta vi är på vår arbetsplats, i trafiken. Många dråpliga o roliga situationer, skulle absolut ställa upp igen!

Emelie Jönsson, brandman, Lönsboda:
Det har varit super kul! Man har märkt av att folk som sett och läst Projekt Räddningstjänst har fått en helt annan bild av räddningstjänsten. Dom förstår mer vad vi sysslar med. Det är viktigt att folk vet att vi finns till. Tycker att Åsa har gjort ett kanonbra jobb och att hon skriver på ett sätt som får en att vilja läsa mer och mer.

Simon Johansson, brandman/styrkeledare, Lönsboda:
Vi fick reda på att vi skulle bli följd av en bloggare och det var ju en känsla med blandad förtjusning. Det var lite oroligt men spännande i början. Sedan medan tiden gick och man började följa bloggen blev det mer och mer en vardag. Jag tycker att det har varit en spännande och rolig tid. Jag rekommenderar varmt att om det är någon annan räddningstjänst som får möjligheten att bli följd av Åsa, ta den chansen.

Göran Ekman, brandman, Osby:
Riktigt roligt att få se hur vi ser från andra hållet för man tänker inte så mycket på det när man är uppe i jobbet. Det kändes lite konstigt när vi fick reda på att någon skulle plåta oss under tjänstgöring men det släppte snabbt och Åsa blev en i gänget och sedan tänkte man inte på att kameran var där. När man fick se bilderna sen så tänkte man, gjorde vi verkligen så?

Dan Andersson, brandman/styrkeledare, Osby:
Jag var lite nervös att det skulle kännas obehagligt att fotad utan att man har koll på hur och när, men det kändes mer som att Åsa jobbade som en i gruppen och det var nog den största reklamkampanjen som deltidskåren varit med om vad jag vet

Rösterna ovan gör mig lite generat glad sådär men de speglar i mångt och mycket även mina känslor för projektet. Jag kunde ju inte drömma om att det skulle bli så här stort och varje enskild besökare på bloggen, där projektet ju löpande publicerats, betyder så mycket – det värmer en fotografs hjärta att ni vill läsa vad jag skriver och att ni vill titta på mina bilder. Kanske framstår jag som en bekräftelsejunkie men jag är bara så sabla stolt över Projekt Räddningstjänst och över alla ”mina” brandmän som tagit sig tid och engagerat sig och stått ut med mig. Ni borde nästan få pris.

Stort, stort tack för den här tiden. Jag har frusit, gnällt över vädret, skrattat och fått förmånen att möta otroligt härliga människor och på något sätt, och på mitt eget lilla vis, har jag flyttat in i ett eget litet hörn av räddningstjänstvärlden. Och såklart tack både till Norra Skåne/Skånska Dagbladet som står som värd för fotobloggen och till SFF som ville publicera valda delar av Projekt Räddningstjänst det är inte omöjligt att ni i framtiden får se fler fotoreportage som jag har råkat skapa.

Ni är alltid välkomna att kika in på bloggen www.nsk.se/fotobloggen och vill ni komma i kontakt med mig så gör ni det enklast på asabrorsson@gmail.com.

Ta hand om er!

Om skribenten

Text och bild: Åsa Brorsson

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

700 års oersättlig historia.

SFF sörjer med det franska folket och hyllar samtidigt kollegorna i Paris för deras släckinsats. …