Hem » Artiklar » Naturkatastrofen i Serbien
Naturkatastrofen i serbien

Naturkatastrofen i Serbien

SFF mötte de slutkörda brandmännen i den dränkta staden Obrenovac i Serbien, då de första journalisterna och återvändarna släpptes in efter evakueringen. Ovädren i våras ledde till den värsta översvämningen på Balkan på 120 år.

Ingen förutsåg omfattningen av ovädren, men regnmängderna fick vattnet i floden Kolubara i Obrenovac att stiga till den grad att fördämningarna slutligen brast. Obrenovac, 30 kilometer utanför serbiska huvudstaden Belgrad, är den värst drabbade staden, mätt i antalet dödsoffer, under översvämningskatastrofen på Balkan som även drabbade Serbiens grannländer Bosnien- Hercegovina och Kroatien.

När SFF besöker staden har räddningstjänsten räknat till 13 drunknade människor i Obrenovac, därtill 30 ytterligare avlidna som dött av andra orsaker.

– Ingen vet var det slutar, innan vi säkrat alla hus och pumpat ur alla källare kan vi bara gissa om antalet döda, säger Mile Jovi?i?, insatsledare för räddningstjänsten. Butiksägare är de första som släpps in i staden efter evakueringen, tillsammans med en handfull journalister. Anledningen är att man vill förebygga plundringar.

Den skarpa stanken av kloak, drivmedel och andra föroreningar, ligger ännu som ett täcke över staden, med omkring 60 000 invånare i den centrala delen. Polisen hade under undantagstillståndet order om att skjuta eventuella butiksplundrare utan förvarning, men de flesta butiksägare kunde bara konstatera att allt var förstört och förlorat, av vattenmassorna.

Totalt 745 brandmän från 16 enheter deltog i den akuta räddningsinsatsen. Det är inte svårt att spåra utmattningen i deras ansikten, när insatsen nu övergår till åtgärder som att pumpa, sanera, desinficera, samt eskortera hjälptransporter och återvändare.

– Jag vet inte vad det är för dag i dag. Vi har jobbat tvåskift under tuffaste tänkbara förutsättningar och utan möjlighet till riktig återhämtning, säger Aleksandar Madarevi?, brandman kommenderad till Obrenovac från stadsdelen Zemun i Belgrad.

– Jag tror att allmänhetens syn på brandmannayrket har förändrats under översvämningen, uppfattningen om att vi mest sover eller tränar på arbetstid har nog bleknat en aning, fortsätter Aleksandar Madarevi?. Internationella team med brandmän nådde Obrenovac och andra drabbade platser på Balkan överraskande snabbt. – Brandmän från Ryssland var allra snabbast att undsätta oss, vi har även fått förstärkningar från Slovenien, Italien, Kroatien och Montenegro, berättar Mile Jovi?i?.

Samordningen var förstås en stor utmaning. Hotell Obrenovac, som huserar på en av de högsta punkterna i staden, omformades snabbt till räddningscentral där alla olika delar av insatsen koordinerades. Mile Jovi?i? stod i ständig kontakt med insatschefer från polis, specialpolis, antiterroriststyrka, de olika försvarsgrenarna, samt med en uppsjö internationella team och även frivilliga räddningsarbetare såsom fjällräddare och sjöräddare.

Naturkatastrofen i serbien
Slutkörda lokala brandmän, därtill märkta av sorg. Deras familjer drabbades ju lika svårt som alla andra familjer och invånare i Obrenovac. Foto: Martin Rosengren.

– Trots allt fick vi bra överblick, alla visste vad var och en skulle prioritera, från timme till timme. En annan stor utmaning var bristen på båtar och många gånger underdimensionerade båtar.

– När invånarna såg att vi inte riktigt hade kontroll över båtarna i de tuffa strömmarna så var det en del som ställde sig tveksamma till att låta sig evakueras, säger Mile Jovi?i?.

Barn, kvinnor, äldre, skadade eller sjuka hade att prioriteras under den akuta fasen. Lokala medier har återberättat historier om barn som förlöstes under räddningsarbetet, inte sällan gavs barnen namn efter ytbärgaren, helikopterpiloten eller brandmannen som förde mödrarna i säkerhet. Unga och till synes friska personer rekommenderades att själva söka sig till högre nivåer och avvakta.

– Ingen ifrågasatte våra prioriteringar, solidariteten med alla dem som hade akutare behov av räddning var allenarådande, säger Mile Jovi?i?. Den lokala brandstationen i Obrenovac översvämmades också. Räddningsarbetare fick vid flera tillfällen rädda räddningsarbetare, när nivåerna var som högst.

– Vi fick larma varandra i de fall då vi förlorade kontrollen över båtar eller fordon, säger Mile Jovi?i?. Solidaritetskänslan och de enorma frivilliga insatserna nämns ofta som en positiv effekt av katastrofen. Grannländerna har förts närmare varandra igen, många talar om något av en islossning gällande skepsisen och kylan som bitit sig fast i regionen alltsedan inbördeskrigen på 90-talet.

Samtidigt frodas en bitter kritik gentemot myndigheterna som många gånger beskylls för att inte ha lyssnat till metrologernas varningar, och även för att förminska dödssiffror för att mörka egna tillkortakommanden.

Mile Jovi?i? konstaterar att katastrofen i Obrenovac var hisnande nära att mynna ut i något som kunde blivit långt mer fasansfullt, trots de rent bibliska proportioner som tillskrivs översvämningarna. Floden Kolubara i Obrenovac framstår som ett futtigt litet vattendrag jämfört med floden Sava, som förenas med Donau, i centrala Belgrad.

– Hade floden Sava nått kritiska nivåer hade stora delar av Belgrad-regionen drabbats på liknande sätt. Nu brast en damm i Kroatien, vilket skapade förödelse där, men det bidrog till att vi klarade oss undan det värsta scenarierna. Vilka blir de viktigaste lärdomarna?

– Vi har lärt oss väldigt mycket om solidaritet, samordning och organisation. Sett i backspegeln så hade en tidigare evakuering så klart varit önskvärd, avslutar Mile Jovi?i?.

Om skribenten

Text och Foto: Martin Rosengren

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Dina erfarenheter är viktiga för att utveckla räddningsinsatserna

För att kunna utveckla säkra och effektiva räddningsinsatser behöver MSB få del av räddningspersonalens erfarenheter. …