Hem » Artiklar » Medborgargarden, grannsamverkan, ordenssällskap och skyddsceller
Medborgargarden, grannsamverkan, ordenssällskap och skyddsceller

Medborgargarden, grannsamverkan, ordenssällskap och skyddsceller

Sammanbitna ansikten möter mig, när jag en sen januarikväll besöker ett av landets många organiserade medborgargarden. Verksamheten är svåråtkomlig för den oinvigde och jag vet inte riktigt vad som väntar mig när jag slår mig ned i en stol i en stor möteslokal i en medelstor svensk stad. Känslan jag får är att det skulle kunna vara ett fackligt stormöte, med skillnaden att uppsluppna skratt inte existerar. Stämningen är alltigenom allvarlig. Det är kvinnor och män i alla åldrar och olika etnicitet som strömmar in.

Kvällens ämne Handlar om att förlägga rundor för patrullering. Det påminner nästan om en stor grupp civila poliser som ska bli utkommenderade, då även en redogörelse över vilka polisenheter som är i tjänst nämns. En av deltagarna redogör för statistik över inbrott, skjutningar, misshandelsfall och den allmänna ordningen. Situationen i olika skolor föredras av en annan person som även berättar om indikationer för att narkotikahandel äger rum på vissa platser.

Jag träffar Fredrik (fiktivt namn) som jag denna kväll ska få intervjua. Han är en man i sin lejonålder (kring de 45 åren) med hus, familj och arbete vid en större offentlig förvaltning. Det ser närmast ut som han ska ut på tur där han iförd skalplagg och friluftskängor visar mig kartor över områden, där olika färger illustrerar platser där sociala risker, våld och narkotikahandel pågår mer eller mindre frekvent.

Vad har fått dig att engagera dig i ett medborgargarde?

– Jag vänder mig mot uttrycket ”medborgargarde”. Du kan likväl kalla detta granneller kommunsamverkan mot brott, eller en förening för att skapa trygghet i de områden där vi har våra hem, där våra barn växer upp och går i skolan. Jag blev engagerad för cirka fem år sedan då min familj själva utsattes för brott. Innan dess hade jag gått med en gnagande oro över utvecklingen, skaffat larmlösningar och alltid kört barnen till skolorna. Det hårda klimatet i skolorna kom som en chock för mig när vi själva drabbades av brott, och vid föräldramöten kom jag i kontakt med andra föräldrar som kände oro över utvecklingen.

Vad är det som får dig att rygga tillbaks när jag använder begreppet ”medborgargarden”?

– För det första handlar mitt engagemang om det område där jag och min familj bor och den omnejd som vi rör oss i inom kommunen. För det andra anser jag det vara varje förnuftig människas plikt att skapa ett säkrare samhälle. För det tredje är vårt arbete att skapa säkerhet snarast ett tecken på en stor gnagande oro, vi vill inte att det ska bedrivas knarkhandel på våra skolor, eller att människor ska angripas.

I den senaste debatten har medborgargarden förknippats med extrema politiska rörelser, håller du med om det?

– Först, sluta benämn verksamheten som ”medborgargarde”, säg hellre medborgarinitiativ för trygghet. Det är en avgrundsdjup skillnad på en mobb och människor som organiserar sig för att skapa ett tryggare samhälle. I vår arbetsgrupp finns människor från alla möjliga länder och med olika religioner, och vi finns i hela landet.

Men varför sker då verksamheten i viss hemlighet?

– Jag håller inte med Dig, det är förvisso ingen verksamhet vi annonserar, men det ligger snarast i sakens natur då vår verksamhet inte är helt riskfri.

Vi stör allt från narkotikahandel till häleri. Är det inte polisens uppgift att beivra brott?

– Varje vettig människa vet att polisen inte har resurser att klara de påfrestningar som vår stad utsätts för genom en lång rad mängdbrott. Polisen själva är fullt medvetna om vår existens. Glöm för all del inte att även poliser bor i utsatta områden. Jag vill se mer civilkurage och en uppryckning bland invånarna. Handlar man ena dagen smuggelsprit och nästa dag klagar på fylleri, är man en del i problemet. Detsamma gäller den utbredda marknaden av obeskattade tjänster, som i sitt kölvatten har mängder av konsekvenser med sig. Vill man besöka någon av stadens många bordeller och sedan köpa obeskattade varor har man inget i vårt nätverk att göra.

Många samhällsdebattörer gör gällande att samhället blivit tryggare, vad anser du om det?

– Jag har läst det. Verkligheten är en helt annan och det vet varenda kotte. Jag träffar ofta människor som helt enkelt inte kan eller våga anmäla brott. Jag tror att det fi nns ett mycket stort mörkertal samt att vissa brott blivit mer normaliserade.

Vad tror du är orsaken till samhällsutvecklingen?

– Det kan jag ägna en hel bok åt att beskriva, men i grunden handlar det om en värderingskollaps och en demoralisering i hela samhället.

Löper ni inte risk att uppfattas som poliser eller ett garde åtminstone?

– Absolut. Det är därför vi är försiktiga och håller samman. I händelser där någon i nätverket blir hotad, så har vi rutiner för att hantera detta. Vi polisanmäler alla brott som vi blir vittne till, och några i nätverket har skyddad identitet eftersom de råkat illa ut. Vi är människor från alla möjliga yrkesgrupper, så kompetensen är bred.

Hur sköter ni kommunikationen när ni patrullerar?

– I de flesta fall via mobiltelefon och i vissa fall med kommunikationsradio.

Händer det att ni får ingripa fysiskt vid pågående brott?

– Det är sällsynt, men visst händer det. Vi följer alltid svensk lag till punkt och pricka. Det är mer vanligt att vi får hjälpa människor som fallit offer för våld eller missbruk. Jag har sett så mycket elände i vissa områden att det skulle kunna utgöra uppslag till en skräckfilm.

Kan det inte vara lockande att skipa rättvisa ibland?

– Visst kan man vara förkrossad när en förälder förlorat sitt barn efter ett destruktivt missbruk som hålls igång av skrupelfria personer, eller när någon blivit våldtagen eller sönderslagen. Skulle vi hemfalla till ”tand för tand” tanken skulle vi snart inte ha annat att göra än att åka runt och vedergälla brott. Då skulle vi knappast vara bättre än den röta vi vill motverka.

Summering

Jag har efter mitt besök hos en av många organiserade sammanslutningar som organiserar sig för att förhindra brott funderat på några av de sannolika konsekvenser som kan följa av en verksamhet som ytterst går ut på att stävja brott. Det finns utan tvekan risker med denna typ av verksamhet. Den riskerar för det första att locka till sig personer med mindre ädla motiv, personer som söker spänning och hämnd före rättvisa. Det kan för många förefalla märkligt, men det fi nns också personer som också triggas av konfrontation och våld. Det riskerar för det andra att skapa mer problem än den i sina avsikter har för avsikt att förhindra.

Efter en rånvåg i Uppsala besökte jag två helgnätter i rad flera delar av staden för att ta tempen på klimatet. Jag tänkte: ”var det vid något tillfälle jag kunde träffa på ett operativt garde, var det nu”. Jag promenerade och stannade till för samtalade med människor i natten. Många som jag mötte var en smula berusade, antingen av alkohol eller nyvunnen kärlek (för den skull även gammal kärlek). Jag stötte även på ensamma nattflanörer och några personer som rastade nödiga hundar. Jag hade just passerat en av universitetets centrala byggnader då jag träffar på en grupp med män (cirka tio stycken till antal), i vad man populärt brukar kalla åldern; ”unga vuxna”, det vill säga personer kring de trettio åren. Jag kom ganska snabbt i samspråk med några av männen och berättade om min artikelserie. Deras berättelser präglades av egna eller närståendes erfarenheter av hot och våld, och en tydlig oro för framtiden lös igenom. En av killarna sa: ”jag har fått nog, därför organiserar jag mig”.

Vad har då denna berättelse med blåljusverksamhet att göra? Jo, det är utryckningspersonal som ska undsätta skadade, släcka bränder eller avbryta pågående bråk.

Framväxten av olika former av garden må framstå som ett underkännande av de rättsvårdande myndigheterna. Samtidigt är det en motaktion mot den maktbalans som kommit i otäck jämnvikt, mellan å ena sida rättssamhället och grupper som lever vid sidan av sunda normsystem.

Om skribenten

Text: Henrik Johansson / Senioer Fellow

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Dina erfarenheter är viktiga för att utveckla räddningsinsatserna

För att kunna utveckla säkra och effektiva räddningsinsatser behöver MSB få del av räddningspersonalens erfarenheter. …