Hem » Artiklar » KIR utvecklas till MIR
KIR utvecklas till MIR

KIR utvecklas till MIR

Tidigare hade BRF en KIR-grupp, men valde att lyfta dessa frågor direkt till förbundsstyrelsen och lade ned själva gruppen. Nu gör man om – vidgar perspektiven och har sjösatt gruppen MIR, Mångfald inom räddningstjänsten. MIR är behjälpliga med svar på frågor vilka särskilt rör grupper som är mindre representerade vid räddningstjänsten, till medlemmar, men även som stöd och hjälp till BRF:s förtroendevalda och personal.

MIR består av sex hel– respektive deltidsanställda brandmän från olika delar av landet, och hade sitt första – mycket givande – möte den sista helgen i januari. Även BRF:s ordförande, Peter Bergh, samt Håkan Olofsson, ansvarig för RIB, och Ulf Hägglund, ansvarig för distriktsombudsmännen, deltog för att hjälpa till med igångsättandet av verksamheten.

Peter Bergh, hur kommer det sig att BRF åter bildar en arbetsgrupp som jobbar med arbetsmiljöfrågor ur kvinno- och mångfaldsperspektiv?

– Dessa frågor är viktiga och det är därför som BRF, ända sedan 80-talet, har engagerat sig i dem. På den tiden var detta kontroversiellt, men redan då, för oss, självklart. Vi hade branschen mot oss, och var det enda fackförbundet som tog frågorna på allvar. Tillsammans med dåvarande Räddningsverket startade och drev vi olika projekt som till exempel gruppen Kvinnor i Räddningstjänst och Prova på dagar, ordnade föreläsningar, skrev debattartiklar med mer. (Den som vill veta mer om detta kan läsa de artiklar som skrevs i dåvarande Sirenen.)

I förbundsstyrelsen trodde vi att problematiken relaterad till kvinnors – samt även andra i yrket inte så representerade gruppers – arbetsmiljö hade hamnat på en ”vardagsnivå”, och att vi kunde hantera dem som vilka frågor som helst. Men vi hade fel: frågorna lever kvar – så nu gör vi om. I dag är drygt 300 kvinnor medlemmar i BRF och antalet ökar stadigt, men sett till medlemmarna totalt, är de fortfarande en väldigt liten del. Alla som är intresserade av yrket, och vill ha mer specifik information får nu detta av MIR.

Hur har deltagarna valts ut?

– De är alla duktiga brandmän, hel- och deltidsanställda, från hela Sverige, med olika bakgrunder/erfarenheter. De har uppmärksammats som profiler i våra lokala avdelningar, av våra ombudsmän och av andra förtroendevalda. Lille charmknutten Sven och barnvakten mormor Swea fick vi på köpet så att säga, och det är viktigt att även skapa förutsättningar att kunna delta i fackligt arbete och här har vi tänkt till. Tack vare MIR blir det enklare att inom hela BRF systematiskt arbeta med och driva frågorna och inte minst öka kunskapen i dem. Jag har viss erfarenhet som ung undersköterska under sent 70-tal, men jag har aldrig varit kvinna i räddningstjänsten och är heterosexuell. Sedan försöker jag förstå – vill förstå – men kan aldrig fullt ut förstå, tror jag. Rätt person på rätt plats och förhoppningsvis kan, så småningom, fler personer lockas att jobba inom MIR.

Vad blev resultatet av det första mötet?

– Det var en mycket intressant och rolig helg och gav mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Jag trodde vi skulle vara lite blyga och få köra lite kurssedvanliga lärakänna- varandra-övningar, men icke. Full fart, engagemang, högt i tak och mycket skratt. Vi inventerade frågorna och konstituerade gruppen med syfte, inriktning och mandat, och delade upp uppgifterna. Vidare pratade vi om vilka förväntningar MIR har på BRF, och tvärtom. Nu ser vi över riktlinjerna, och är i färd med att lägga förslag och skrivelser till olika myndigheter.

Rent organisatoriskt jämställs ledamöterna i MIR med BRF:s distriktsombud, och dessa båda grupper kommer att jobba nära varandra. Ledamöterna i MIR kommer att erbjudas utbildning och coachning av en jämställdhets/ mångfaldskonsult, vilken är under upphandling. Denna konsult kommer även att utbilda BRF:s förbundsstyrelse, samt övriga ombudsmän.

Redan nu kan alla som vill ställa frågor till de aktiva i MIR och de hjälper även till att lotsa vidare till andra inom BRF, eller till andra instanser för att lösa eventuella problem inom detta område. Detta sker via BRF:s hemsida, där även namn och bild finns på medlemmarna och där det framgår vilka som är deras hjärtefrågor.

Hur ofta kommer MIR att träffas?

– Fysiska möten kommer att hållas tre till fyra gånger per år. Telefonsammanträden, mailkontakter och diskussioner i sociala medier sker i princip hela tiden. Det här är en aktiv grupp.

Ska ni tre i förbundsstyrelsen delta i fortsättningen?

– Nej, vi var med för att sätta igång verksamheten, samt att diskutera MIR, utifrån våra olika utgångspunkter: Ulf, som ansvarar för distriktsombudsmännen, Håkan med ansvar för RIB, och så jag som generell representant för förbundet och lite hållande i plånboken – utan budget blir det ju dåligt med verksamhet.

Hur finansieras MIR?

– Grunden är via BRF:s ordinarie budget, men här finns ett stort nätverk samt även internationella kontakter. Redan nu har ansökningar gjorts till flera extra sponsorer och till EU gällande medel för projekt inom jämställdhet och mångfald – det är ännu en hemlis vad detta handlar om.

Kommer något samarbete att ske med andra organisationer?

– Absolut; BRF och MIR tror på samarbete och samverkan, och samarbetar med så många som möjligt. Bland annat har vi sökt samarbete med det nationella nätverket, KIR (Kvinnor i Räddningstjänsten) och då vi jobbar med många organisationer på olika nivåer – även internationellt och inte minst i EUparlamentet – tar vi naturligtvis med oss frågorna även dit.

”BRF är till för alla” har blivit något av ditt mantra. Kan du utveckla detta?

Peter Bergh
BRF:s ordförande, Peter Bergh, är glad över att BRF:s KiR återuppstått och utvecklats till MIR, Mångfald inom räddningstjänsten.

– Det borde inte behövas egentligen och jag känner lite: Hä löns int’ förklar’ för dem som int’ begrip…” numera a la Ingemar Stenmark, men såhär: Det är yrket i sig och vad man ska utföra som ställer kraven – alla som klarar arbetsuppgifterna, i grunden, är lika välkomna och det är utifrån det man bygger ett lag med olika erfarenhet och förmågor som kan toppa laget. Räddningstjänst är ett lagarbete och nej, jag pratar inte om rökdykning, utan generellt. Dagens styrkor är minimala och rent arbetsmässigt är också insatserna beräknade enligt detta. Kärnfrågan för oss är därför själva förmågan – VILKA det är som utför arbetsmomenten saknar betydelse. Det handlar varken om kön, sexuell läggning, ursprung eller religion, utan om enskilda insatser som tillsammans avgör den sammanlagda förmågan.

Hur ser du på att BRF, från vissa håll, har beskyllts som varandes rasistiskt och kvinnofientligt?

– Om mjöl och vatten blandas bildas lim, men om ägg och socker tillsätts blir det en kaka. Vart tar då limmet vägen? Svaret kan bli att det är det som får kakan att sitta kvar på höfterna men jag trodde i min enfald att limmet i den här debatten – detta att BRF skulle vara rasistiska och kvinnofientliga – skulle ha bantats bort. Det hade det inte. Jo då, jag kan förstå vissa delar, då BRF minst sagt granskas och upplevs som ett hot av vissa organisationer och personer, varför det är enkelt att spela in detta inkorrekta politiska monster och vinna enkla poäng, eller rent av slippa den fråga som egentligen skulle diskuterats. Låt vara att vi inte alla gånger har varit tydliga – någon gång rent klumpiga – och kunnat tolkas negativt och själva satt oss i fel dager, men jag hoppas att detta är över nu. Internt vet jag var vi står och är mycket ute bland medlemmar och förtrondevalda och den här diskussionen är positiv och stödjande i BRF och inte alls mot eller negativ.

Du har pratat om Friska Brandmän-konceptet som direkt överförbart till tänket/skyddet mot cancer för gravida brandmän, hur tänker du då?

– Man måste tänka enkelt och slå flera flugor på smällen – du märkte skämtet – och nej, jag är inte från Göteborg, men riskbilden är densamma: samma skadliga ämnen och samma personliga skydd som minskar riskerna. Bättre skydd bör även ges till denna grupp, och respektive arbetsgivare måste se till att möjligheter finns till omplacering på de arbetsplatser där kvinnor i barnafödande ålder är anställda. Det handlar om att, tillfälligt, få jobba med administrativ, förebyggande, kommunikativ och/eller utredande verksamhet och inte ”stängas av”, det vill säga tvingas bort från jobbet, oavsett om man har lön från försäkringskassan eller arbetsgivaren för att vara hemma.

Forsknings- och utvecklingscentret Winternet fick i uppdrag av MSB att se över de fystester som används vid räddningstjänstersrekrytering, samt att ta fram ett vetenskapligt underlag för att de olika fysmomenten motsvarar vad de faktiska arbetsmomenten kräver av en brandman. Hur ser BRF på resultatet här?

– BRF står för könsneutrala fystester, och vi ser det som mycket positivt att dessa tester bygger på vetenskapliga grunder. Att de motsvarar arbetsmoment, som till exempel slangdragning, innebär ett kvitto på att den person som godkänns på testerna även klarar sagda moment. Yrket som brandman ÄR komplext och fysisk kapacitet är en av många faktorer som påverkar lämpligheten. Om för låga fysiska krav ställs finns det en risk att individer med otillräcklig fysisk kapacitet anställs, vilket kan få till följd att räddningsarbetet vid olyckor tar längre tid än nödvändigt, vissa moment kanske inte alls kan utföras, samt ökade risker och individuell överbelastning som kan resultera i arbetsskador.

Omvänt gäller att om onödigt höga krav ställs riskerar individer att gallras bort, som egentligen har tillräckligt hög fysisk kapacitet för att utföra arbetet och dessutom har andra relevanta och nödvändiga egenskaper för det som ska utföras.

I ordet arbetsrelaterad ligger naturligtvis vad man faktiskt ska göra – och åter denna rökdykning, men kort då – om man inte ska rökdyka ska man då testas för rökdykning? Nej, säger vi inom BRF, eftersom det är en smula absurt att den lilla stationen, som varken har utrustning eller utbildning för rökdykning, och som till 90 procent utför IVPA-larm har samma krav som de som både har larmen och utför rökdykning. Än värre om brandmän övar fyra gånger per år – men inte kan eller får rökdyka – men inte övar och utvecklar de arbetsuppgifter man faktiskt ska göra. Det som ska utföras bör ställa kraven och ändras det måste kraven ändras, uppåt eller nedåt, och där var Winternetstudien ett bra avstamp. Tyvärr är den numera lagd i glömska.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Sverige behöver fler deltidsbrandmän

Den kommunala räddningstjänsten står inför stora utmaningar. Nästan fyra av fem har svårt att rekrytera …