Hem » Artiklar » Insatsstödjande system och räddningstjänstens förmåga i höga byggnader
Insatsstödjande system och räddningstjänstens förmåga i höga byggnader

Insatsstödjande system och räddningstjänstens förmåga i höga byggnader

Antalet höga byggnader har ökat i våra storstäder de senaste åren och den trenden ser ut att fortsätta. Förtätning och brist på attraktiv central mark är några av bakgrundsfaktorerna till ökningen, men vilka möjligheter har räddningstjänsten att genomföra säkra och effektiva insatser i höga byggnader?

Under 2013 trädde en ny utgåva av Boverkets byggreglern, BBR 19 (BFS 2011:26) i kraft vilket innebar att kraven på möjlighet till räddningsinsatser skärptes i höga byggnader. De nya kraven innefattade bland annat att alla byggnader över 10 våningar skulle förses med minst en räddningshiss och att byggnader över 40 meter borde förses med trycksatta stigarledningar. Tidigare fanns det enbart krav på att byggnader över 24 meter skulle förses med torr stigarledning. Regelskrivaren ansåg alltså att insatsstödjande system krävs i höga byggnader för att möjliggöra effektiva invändiga insatser.

Nu är det tre år sedan dessa nya krav blev gällande och antalet höga byggnader som är utrustade med systemen blir fler och fler. Räddningstjänsten ställs inför nya utmaningar och räddningstjänstens taktik och förmåga måste kopplas ihop med systemens utformning och funktion. Räddningshissen innebär att den vertikala transporten i byggnaden går snabbare samtidigt som den fysiologiska kraftansträngningen blir minimal vilket betyder att räddningshissen kan utgöra en snabb och effektiv angreppsväg i höga byggnader. Men för att detta ska fungera gäller det att räddningstjänsten på förhand vet vem som ska köra hissen, hur hissen ska köras och vilka nycklar som aktiverar hissen. Vidare kan det också vara bra att känna till vilket skydd mot brand en räddningshiss har, för vad händer om räddningsmanskapet exempelvis åker direkt till det brandutsatta våningsplanet av misstag? Trots att det finns en SSEN standard för hur en räddningshiss ska utformas förekommer det olikheter för hur hissarna utformas. Utifrån mina erfarenheter är det vanligt att typ av nyckelcylinder i hisskorgen varierar från hiss till hiss, utformning av brandsluss framför räddningshiss ser olika ut samt dimensionering av sekundär strömkälla skiljer sig åt. Detta innebär i praktiken att räddningshissarna kan se olika ut och styras på olika sätt beroende på vem som har installerat hissen i byggnaden, vilket kan bli ett stort problem vid en insats. Vi har försökt att ta en aktiv roll i byggprocessen för att berätta hur vi önskar att systemen ska utformas för att harmonisera med våra insatsmetodiker. Tyvärr har detta resulterat i blandade resultat och det finns helt klart samordningssvårigheter vid utförandet av dessa system. Systemen är trots allt installerade för att effektivisera våra insatser och då är det olyckligt om hissen exempelvis aktiveras med en nyckel som räddningstjänsten inte har tillgång till.

insatsstödjande systemTill skillnad från räddningshissen saknas det i nuläget en svensk standard för hur en trycksatt stigarledning ska utformas i byggnader över 40 meter. Detta har skapat enorma tolkningsutrymmen för projektörerna vilket innebär att det ena systemet inte behöver vara det andra likt.

Specialutformningar som innebär att ventiler manuellt behöver öppnas och pumpar som manuellt behöver startas för att systemet ska kunna användas innebär att ”någon” behöver känna till byggnaden och systemet i detalj. Denna ”någon” är oftast räddningstjänsten och det finns ingen möjlighet för räddningstjänsten att känna till alla byggnader och specialutformningar. I slutändan hamnar denna typ av problem alltid på räddningstjänsten ute på skadeplatsen och man kan fråga sig om systemet verkligen effektiviserar insatsen om det krävs att flera olika moment ska utföras innan systemet över huvud taget är driftdugligt? Trots att det finns internationella standarder för trycksatta stigarledningar väljer man allt som oftast att inte kika på dessa vid projektering och hänvisar istället till någon typ av analytisk dimensionering vilket då innebär att projektören utformar systemet på egen hand. I min värld är en trycksatt stigarledning, enkelt uttryckt, i huvudsak ett rör i byggnaden som alltid är vattenfyllt och där pumparna i huset automatiskt startar vid vattenuttag. Detta råder det dock delade meningar om eftersom det inte finns någon standard som reglerar detaljutformningen. En trycksatt stigarledning är helt klart något som är kostnadsdrivande i ett byggprojekt och tyvärr handlar diskussionerna oftast om hur man bygger systemet så billigt som möjligt istället för så bra och effektivt som möjligt ur ett insatsperspektiv. Frågor som berör antal pumpar i byggnaden, typ av pumpar, kraftförsörjning, skyltning och placering av intag och uttag dyker alltid upp när en trycksatt stigarledning ska byggas.

I höga byggnader är den trycksatta stigarledningen en central del för att räddningstjänsten över huvud taget ska kunna få tillgång till släckmedel och påbörja en säker invändig insats. Det är därför viktigt att denna typ av system planeras och byggs på ett enhetligt och väl fungerande sätt och för att nå dit krävs det samsyn mellan Boverket, konsulter, räddningstjänster och Brandskyddsföreningen. Innan vi har en gemensam bild av hur systemen ska byggas och utformas måste räddningstjänsterna vara med och påverka innan systemen byggs så att utformningen harmoniserar med räddningstjänstens insatsmetodik och utrustning. Det är också viktigt att försöka se till så att systemen ser likadan ut och att de fungerar på samma sätt oavsett vem som bygger systemen, annars kommer det bli väldigt svårt för användaren att hantera systemen i framtiden.

Byggnader som innehåller räddningshissar och trycksatta stigarledningar blir bara fler och fler och utformningen av systemen skiljer sig stort beroende på vem som beställer, utformar och installerar systemen. Brist på standarder och kostnaderna för systemen är två av anledningarna till att utformningen och nivån på systemen varierar, vilket på sikt kommer få konsekvenser. Räddningstjänsterna måste vara involverade och påverka systemutformningen och bevaka sina intressen för annars kommer systemen att fortsätta utformas utan att hänsyn tas till oss användare. Kraven på att höga byggnader ska utrustas med dessa insatsstödjande system beror på att räddningstjänsternas egna förmåga är starkt begränsad och systemen är till för att möjliggöra och underlätta vårt livräddande arbete. Att då utforma systemen utan att ta hänsyn till räddningstjänsternas material, insatsmetodik och förmåga är för mig en gåta.

Om skribenten

Text: Sebastian Thuns, brandingenjö. Foto: Patrick Persson

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Blåljusgalan- Zonny eldsjäl Priset, samt övriga pristagare 2019.

Brandmannen Modi Ibrahim tilldelades priset Zonny Eldsjäl för sitt ändlösa engagemang för utsatta barn och …