Hem » Artiklar » Folksam överklagar till Högsta domstolen
Folksam överklagar till Högsta domstolen

Folksam överklagar till Högsta domstolen

En av de mest omfattande bostadsbränderna i landet inträffade i Umeå julen 2008. Folksam lät egna experter utreda brandförlopp/orsak, varpå Umeå kommun stämdes på skadestånd. Tingsrätten friade kommunen och Folksam överklagade till hovrätten, där huvudförhandlingar pågick under tre dagar i september. Den springande punkten var huruvida branden berodde på ett fel i ventilationssystemet eller på försumlighet från brandförsvarets sida. Hovrätten fastställde tingsrättens beslut, men nu har försäkringsbolaget – med motiveringen att båda domstolarna har gjort felaktiga bedömningar – överklagat domen till Högsta domstolen.

Klockan är 16:24 på julaftonen år 2008, när ett larm inkommer till Umeå brandförsvar om en brand på Geografigränd 2, en adress i ett tättbebyggt område i Ålidhem, där många studenter bor. Det brinner i köket i en lägenhet på översta planet i fastigheten, vilken har tre huskroppar, med tre respektive fyra våningsplan och nio trapphus – totalt finns här 70 lägenheter.

Husen är byggda 1967 och den cirka 2 000 kvadratmeter stora gemensamma krypvinden saknar brandväggar. Fastigheten ägs av det kommunala fastighetsbolaget, Bostaden. Brandförsvaret är på plats tio minuter efter larmet och släcker enkelt branden. Det eldhärjade området i lägenheten söks av okulärt, samt med värmekamera. Förhöjd temperatur indikeras bakom köksskåpen, som därför bryts upp, och så kyls väggen med vatten. Mätningarna som görs i köket, i anslutningen till imkanalen, som går upp till vinden, visar på låga och sjunkande temperaturer.

Räddningsinsatsen avslutas 17:50 och en väska med ett mobilt larm, bestående av tre rökdetektorer, lämnas i lägenheten. Bevakningen överlämnas till hyresgästerna, men eftersom de vuxna inte kan svenska används den då 14-åriga sonen som tolk. Sonen får endast till uppgift, av brandmästaren, att vädra ut och bevaka så att ingen stöld sker – inte att bevaka om en ny brand skulle uppstå.

Totalförstörs

00:45 kommer ett nytt larm – om rökutveckling på samma adress – och nu brinner det på vinden ovanför lägenheten. Cirka 10, 15 minuter efter brandförsvarets ankomst sker en övertändning av hela vinden. Räddningsledaren låter, under kontrollerade former, vinden brinna av, samt tar beslutet att förhindra brandspridning till underliggande lägenheter.

Cirka 02:30 börjar branden ändå sprida sig och vid femtiden inträffar den första övertändningen i en lägenhet. Därefter följer ytterligare övertändningar och branden sprider sig även ner till förråd på markplan. Fastigheten totalförstörs – och rivs senare – 200 personer blir hemlösa och sammanlagt orsakas skadekostnader om minst 100 Mkr.

”Vanlig köksbrand”

Den första branden startade, vid 16-tiden på julafton, i köksskåpet ovanför spisen.
Den första branden startade, vid 16-tiden på julafton, i köksskåpet ovanför spisen. Foto: Sven-Eric Lindberg.

Enligt den fördjupade olycksutredning som Umeå brandförsvar gör, betraktades den första branden som en ”vanlig köksbrand” och bedömningen var att det, efter släckning, inte förelåg någon risk för brandspridning. Här framhålls dock att risken för spridning via ventilation och fett i fläktkanaler är väl känd. Samt att detta framkommer i de inplastade informationsbladen om brandsäkerhet, vilka satts upp i trapphusen.

Vidare sägs i utredningen att brand på spis är en av de vanligaste brandorsakerna i bostäder i Sverige. Men – detta till trots – hade det innan den aktuella branden aldrig förekommit att en brand i Umeå spridit sig via fläktkanalen, åtminstone inte på senare år. Det som skiljer denna spisbrand från andra, är att huvuddelen av brandförloppet har pågått bakom skåpluckorna.

Uppenbar risk?

Den 12 – 14 januari 2009, genomförs en teknisk undersökning av polisen, brandförsvaret, samt Sven-Eric Lindberg, som Folksam anlitat. Folksams jurister studerar dessa utredningar, samt brandförsvarets utryckningsrapport och fördjupade olycksundersökning, och tar beslutet att stämma Umeå kommun på de 5,3 Mkr, som har betalats ut till försäkringstagarna för förstört lösöre.

Motiveringen är att brandförsvaret har gjort fel, eller begått försummelse, då de inte vidtog tillräckliga åtgärder och kontroller vid släckningsarbetet, och inte såg till att en adekvat efterbevakning kom till stånd – risken för att branden skulle sprida sig till vinden borde ha varit uppenbar. Samt finns ett prejudikatsintresse eftersom saken inte prövats tidigare.

Umeå kommun tillbakavisar att vårdslöst agerande i tjänsten har förekommit – det åligger inte brandförsvaret att söka efter brandhärdar på vinden, eller längre upp i ventilationskanalen. Kommunen gör gällande att det har förelegat ett monterings/ konstruktions/funktionsfel i ventilationskanalen, som medfört att det föreskrivna brandtekniska skyddet inte upprätthållits – denna brist, menar man, är orsaken till att branden spred sig till krypvinden. Samt att bevakningsärendet inte har hanterats fel.

Huvudförhandlingarna inleds den 28 maj 2012, vid Umeå tingsrätt. I början av juli kommer domen, som friar kommunen. Tingsrättens bedömning är att brandmännen visserligen i någon mån kunde ha insett risken för att branden skulle sprida sig, men inte insett risken för den omfattande skada som sedan uppstod. Kommunen frias helt även vad gäller bevakningsöverlämnandet. Folksam döms att betala både de egna och kommunens rättegångskostnader, om 650 000 kronor.

Efter utslaget analyserar Folksams jurister noggrant domen, varpå anhållan om prövningstillstånd görs hos hovrätten, med motiveringen att tingsrätten har gjort en felaktig bedömning av omständigheterna och bevisningen i målet.

Maximal otur

Huvudförhandlingen hölls så i hovrätten i Umeå, mellan den 10 och 12 september, och SFF var på plats de två första dagarna, som inleddes med att sakframställningarna lades fram av de juridiska ombuden. I hovrätten görs sällan nya förhör, utan videoinspelningar från tingsrätten visas där vittnen och sakkunniga hörs av båda parter. Men en av Umeå kommuns sakkunniga, Stefan Svensson, teknisk licentiat och brandingenjör, ville i tingsrätten inte uttala sig specifikt om denna brand. Detta på grund av att han då var anställd på MSB (Myndigheten för säkerhet och beredskap). I dag är han universitetslektor i Lund.

På grund av att han nu kunde uttala sig specifikt om denna brand hade han kallats till ett tilläggsförhör, i vilket han bl a framhöll att brandförsvaret gjorde en rimlig bedömning när de avslutade den första insatsen. I sin rapport har han skrivit följande: ”Det var inget märkligt brandförlopp. Personalen måste ha rätt att förlita sig på att det tekniska brandskyddet är tillfyllest.”

Svensson har gjort vissa experiment och funnit att sågspån inte är så lättantändligt som kan tros, och menar att utan ”glipan” i ventilationssystemet hade ingen brand uppstått. ”Detta var maximal otur. Min bedömning är att sannolikheten för att personalen skulle ha uppfattat risken är obefintlig. Annars hade de inte åkt därifrån”, sa han. Enligt Svensson hade det inte spelat någon roll om personalen hade öppnat en brandlucka – ingenting fanns att se där, förutom sågspån.

Grovt fel eller försummelse

På grund av detta sakkunnigutlåtande hade även Folksams två experter kallats: brandingenjörerna Peter Andersson och Sven- Eric Lindberg. Båda har, innan de började som konsulter, lång erfarenhet inom räddningstjänsten, bl a som räddningsledare. Båda anser de att brandförsvaret borde ha kontrollerat vinden för att förvissa sig om att ingen spridning dit hade skett.

”Det fanns en uppstigningslucka högst upp i trapphuset i nästa portuppgång, och en maskinstege hade kunnat resas mot taket för att sedan gå ner genom en taklucka och krypa fram till den aktuella samlingslådan. Om en taklucka öppnats hade det uppmärksammats att det var brännbar isolering och då borde agerandet ha blivit ett annat.

Det är att anse som grovt fel eller försummelse i tjänsten att utifrån de förutsättningar som förelåg inte kontrollera vinden”, sa Peter Andersson.

Inget konstruktionsfel

Sven-Eric Lindberg har även gått SKL:s tekniska utbildning till brandutredare och en period arbetat som restvärdesledare. Enligt honom har den första branden uppstått på grund av att en kastrull med olja lämnats på spisen, varvid oljan har överhettats och antänts. Branden har, via fettet i imkanalen, sedan spridit sig först till samlingslådan ovanför spisen och vidare i kanalsystemet, vilket består av tunna plåtrör, som är isolerade. Det är vanligt att det i kanalerna blir en ansamling av fett från matlagning, särskilt från stekning och fritering.

”Här hade fettet i kanalen brunnit, det framgick av färgen på plåten i samlingslådan att temperaturen varit över 600 grader här – den var nästan rödglödgad. Men det inte frågan om något konstruktionsfel – ventilationsröret hade monterats helt enligt den tidens regler. När man isolerar med brännbar isolering, som i detta fall, så ramlar – med tiden – enstaka sågspån ner och kommer i direktkontakt med ventilationsröret, som i det här fallet har blivit upphettat över sågspånets antändningstemperatur. Spånet antändes och en glödbrand uppstod, vilken blossade upp cirka åtta timmar efter den första branden – vilket alla är överens om.”

Lindberg framhöll att det är välkänt att glödbränder är svårsläckta och att detta borde vara en självklarhet för alla som har någon erfarenhet av brandsläckning. Han berättade hur han som barn tillbringat somrarna i en timrad sommarstuga, där en fotogenlampa stod på bordet.

”En dag hade skyddet fallit av och det blev lite brunt i taket. Mamma släckte lampan, varpå hon tog en stekspade och stack den i glipan i taket. Sedan gick hon upp på vinden – letade reda på stekspaden och krafsade bort kutterspånet som fanns där. Min mamma hade inga kunskaper om brandförlopp, men hon förstod att en brand skulle kunna spridas till sågspånen.” Han underströk att brandklassning inte innebär att räddningspersonalen kan åka hem innan förvissningen har gjorts att brandcellsgränsen är intakt.

”Man måste ta reda på vad som brinner, inte förlita sig på IR-kameror, som ju mäter bara på ytan”, sa han, och förklarade att han är övertygad om att personalen skulle ha känt röklukten om de hade öppnat vindsluckan efter 18 på julaftonen.

”Klockan 22 ringde en kvinna till fastighetsbolagets vaktbolag och sa att hon kände röklukt, så det är troligt att det brann på vinden redan då.”

Sven-Eric Lindberg har över 40 års branscherfarenhet
Sven-Eric Lindberg har över 40 års branscherfarenhet: han började som deltidsbrandman, och så småningom, efter utbildning till brandingenjör, tjänstgjorde han som vice brandchef i dåvarande Solna/Sundbyberg, samt även t.f räddningschef. Han hann tjänstgöra som räddningsledare för många stora insatser inom dåvarande Stockholms brandförsvar. Sedan år 2001 konsultar han som risk- och brandutredare. Här ses han tillsammans med Maria Persson och Ylva Ohlsson, båda skadejurister på Folksam.Foto: Inger Wiklund

Överklagar till HD

En månad senare kom domslutet att hovrätten går på samma linje som tingsrätten. När SFF kontaktar Gabriel Berg berättar han att Folksam nu yrkar att Högsta domstolen (HD) meddelar prövningstillstånd, samt bifaller Folksams talan i tings- samt hovrätten. På grund av att det är ett pågående mål vill han inte uttala sig i SFF, utan hänvisar till överklagandet som skickats till HD. Här framgår det att motiveringen är att både tingsrätten och hovrätten har gjort felaktiga bedömningar av omständigheterna och bevisningen i målet.

Folksam tar bl a fasta på förarbetena till Lagen om skydd mot olyckor (LSO), där det fastslås att en räddningsinsats kan avslutas när riskerna för ytterligare skada är så obetydliga att det inte är motiverat att fortsätta räddningsarbetet. (Prop. 2002/03:119, s 110 f. Med hänvisning till prop. 1985/86:170 s. 91). Slutsatsen dras att det således torde räcka med en mycket liten risk för att insatsen inte ska avslutas.

Vidare framhålls att byggnaden var över 40 år gammal, när branden inträffade, samt att det på Ålidhem och angränsande Carlshem, finns 35 hus – med sammanlagt cirka 400 lägenheter – som har exakt likadan konstruktion: platt tak och spån som takisolering. ”Man kan således inte utgå från att det inte kan finnas träspån som isolering i hus av det aktuella slaget. Tvärtom är det något man måste räkna med.”

Ifrågasätter att HD prövar

Rolf Karlsson och Fredrik Jorstadius, från advokatbyrån Delphi, företräder Umeå kommun.
Rolf Karlsson och Fredrik Jorstadius, från advokatbyrån Delphi, företräder Umeå kommun. De flankerar en av de sakkunniga: Stefan Svensson, brandingenjör och teknisk licentiat, som i dag tjänstgör som universitetslektor i Lund och tidigare arbetade först på Räddningsverket och sedan MSB. Han är även deltidsbrandman i Löberöd.

Umeå kommuns juridiska ombud, Rolf Karlsson på advokatbyrån Delphi, påpekar att inget uppseendeväckande kom fram i hovrätten – prövning och beslut var i stora drag likartade. – Jag hade förhoppningar på att hovrätten skulle gå på tingsrättens linje och hade blivit besviken om så inte skett, säger han och förklarar att han inte har några synpunkter på att Folksam valt att gå vidare till HD, men framhåller att prövningstillstånd krävs, och att HD än mer sällan än hovrätten beviljar detta.

– Jag ifrågasätter att detta skulle prövas, det vore besynnerligt eftersom det inte finns något prejudikatsintresse i målet, så jag tror att det är ett slag i luften. Men osvuret är bäst – man vet aldrig, säger han och berättar att det kan dröja mellan sex och åtta månader innan HD meddelar beslut.

– Om omprövning tillstyrks är det heller inte säkert att en huvudförhandling hålls i domstolen – det är väldigt ovanligt – utan det kan bli en skriftväxling, säger han.

När detta samtal ägde rum hade Rolf Karlsson ännu inte begärt in Folksams framställande till HD och kunde därför inte yttra sig om den.

br andc he f en: ”Det har varit många nyanser”

Lars Tapani , brandchef vid Umeå brandförsvar, säger på telefon att han tycker att det är skönt att det nu är klart.

– Det har varit många nyanser i detta, men tiden går och man lägger det bakom sig. Det har diskuterats huruvida brandförsvaret hade bråttom eftersom det var julafton, men ingen i vårt skrå vill riskera detta, vi är alltid försiktiga och chansar aldrig – tyvärr blir det fel ibland ändå, säger han och förklarar att inställningen från brandförsvarets håll har varit att det skulle gå så här, eftersom det är logiskt.

– Det har gjorts gällande att vi åkte för tidigt, och det har varit jobbigt eftersom professionen har ifrågasatts. Det har inte varit någon stor snackis bland personalen, även om de närmast inblandade drog en lättnadens suck när hovrättens dom kom.

Gällande detta att ansvaret för att bevaka lägenheten inte överfördes till fastighetsvärden, som hade kontaktats, säger han att ingen bevakning behövdes, eftersom bedömningen gjordes att ingen risk fanns för brandspridning.

– Väskan med larmet är vår egen uppfinning, som vi lämnar ibland eftersom det är en så enkel åtgärd. Här gjordes det utifall att det skulle hända något mer i köket, och vi då skulle få en signal om detta – det var aldrig aktuellt att lämna den på vinden.

Inga ändrade rutiner

Tapani berättar att rutinerna inte har ändrats, vad gäller det operativa arbetet. Ingen regel har införts så att en sökning görs på vinden, om en brand uppstår längst upp i en fastighet.

– Det görs ibland, men händelsen finns med och uppmärksamheten är högre nu, en riskbedömning görs varje gång.

Ingen inventering har heller gjorts av fastigheter, där sågspån eventuellt kan finnas i isoleringen.

– I och med de utredningar som gjordes av branden på Geografigränd har vi fått en ökad kunskap om sådana här fastigheter, vi gör inventeringar, men inte av alla fastigheter, det är en prioritering som har gjorts – det skulle ta tid från annat. När SFF, vid detta tillfälle, pratar med Tapani nämner han ingenting om att Folksam överklagatmålet till HD.

När SFF får vetskap om detta försöker vi på nytt kontakta honom, men utan resultat. Det juridiska ombudet Rolf Karlsson bekräftar att brandchefen, vid tillfället när samtalet gjordes, hade underrättats om överklagandet.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Dina erfarenheter är viktiga för att utveckla räddningsinsatserna

För att kunna utveckla säkra och effektiva räddningsinsatser behöver MSB få del av räddningspersonalens erfarenheter. …