Hem » Artiklar » Brandinspektören som söker svar
Jan Tomtin
En stor del av familjen Tomtin deltog i årets Räddningstjänstpride: Kristoffer, Jan och Terese.

Brandinspektören som söker svar

Vad Jan Tomtin än gör lägger han hela sin själ i det – och han räds inte stora utmaningar. Nu har han tagit över ansvaret för sotningen inom Storstockholms brandförsvar och granskar ivrigt insatsrapporterna, på jakt efter mönster i sotbränder. I tjänsten som jourhavande brandinspektör samlade han och tio kollegor unika data vilket mynnade ut i ett projekt gällande brandskydd för äldre och funktionshindrade. Under tiden som ledamot i BRF:s förbundsstyrelse engagerade han sig stort i projektet gällande hot och våld mot räddningstjänstpersonal. Han är BRF trogen och tycker att alla tjänstemän ska gå med, för styrkans skull. Vidare är han en ivrig förespråkare för HBTQ-frågor – och vill se fler brandmän i Prideparaden.

Den som kliver in på Jan Tomtins kontor på Farsta brandstation blir genast varse att här finns en person med skämtlynnet intakt; sommaren till trots hänger en upp och nedvänd tomtemössa över ryggstödet på stolen. Men vad tycker han om smeknamnet, egentligen?

– Jag har vant mig; det är tradition inom räddningstjänsten att folk döps om, och det finns betydligt värre smeknamn än ”Tomten”.

Han växte upp i den tidigare bruksorten Furudal i Rättviks kommun och spelade hockey i Moras juniorlag, som då låg i den högsta serien. Efter gymnasiet gjorde han lumpen som kompanibefäl, under 450 dagar, på I13 i Falun. År 1981 flyttade han till Stockholm och sökte en tjänst som sergeant på K1, men när de meddelade att han fått tjänsten hade han redan tackat ja till ett väktarjobb på Securitas.

– Jag gick en chefsutbildning och hamnade på personalavdelningen där jag jobbade med rekrytering. Under den här tiden var det väldigt svårt att få tag på folk som ville jobba som väktare, så för att locka dem gällde det att vara kreativ; bland annat skapade vi kampanjer och bad kolleger att höra sig för i bekantskapskretsen.

Brandmannagenerna ropade

Efter närmare tio år kändes det som om det var dags att göra något annat; en dag stannade han till på arbetsförmedlingen och ryckte ut en mängd informationsblad. På ett av dem stod det ”Brandman”.

– Kanske hade jag omedvetet varit på väg hit; såväl pappa som farfar arbetade som deltidsbrandmän. Pappa hade en rörfirma och larmet gick till telefonen hemma, sedan hördes larmet från brandstationen över hela byn. En kompis och jag brukade cykla till stationen och vi var ofta där före brandmännen. Jag fascinerades av verksamheten – bilarna var gamla ”chevor” och insatserna gällde oftast skogsbränder.

Efter kontakt med dåvarande Stockholms brandförsvar deltog han i det årets uttagning, men gick inte vidare.

– Jag frågade Jan Sommar, som var överbrandmästare då och jobbade med nyrekrytering, om det fanns något jag kunde göra för att optimera mina chanser, och han rådde mig att ta C-körkort. Jag anmälde mig till Grönlunds yrkesförarutbildning och sedan körde jag kolonialvaror under ett och ett halvt år.

År 1991 nådde Jan Tomtin hela vägen, och placerades i Grupp 4 på Brännkyrka brandstation, där han skulle bli kvar i närmare 18 år. Han gick den dåvarande grundutbildningen till brandman på Ågesta och ett par år senare brandmannaklassen på dåvarande Räddningsverkets skola i Rosersberg. År 2002 utbildade han sig till brandförman, och bytte året därpå till Grupp 1. Två år senare läste han Förebyggande 1, som i dag motsvaras av Tillsyn A.

– Periodvis jobbade jag på Ågesta, både som rökdykarinstruktör och som utbildare på praktisk losstagning med de då nya verktygen från Holmatro.

Efter att ha gått Tillsyn B – vilken var den sista kursen innan skolan i Rosersberg lades ner – lämnade han år 2008 Brännkyrka för tjänsten som brandinspektör på Farsta brandstation.

Starkare som ett helt kollektiv

Jan Tomtin valdes in i BRF:s förbundsdirektion samtidigt som kurskamraten och nuvarande stationskollegan Mikael Svanberg och Joakim Rönnbäck, år 2007 men klev av då mandatet var slut eftersom han började arbeta dagtid, och det blev svårt att hinna med styrelseuppdraget.

– Det är inte så många tjänstemän som är med i BRF, vilket är synd; vi är svagare när vi är uppsplittrade som nu. Även fast frågorna inte är desamma skulle vi bli väldigt starka som ett helt kollektiv, säger han och konstaterar att vad gäller den i skrivande stund pågående konflikten är SKL/Pacta oroliga för att fler yrkesgrupper ska bilda egna branschförbund om de går med på BRF:s krav.

– Bromsklossen är att arbetsgivarsidan inte vill behöva förhandla med så många parter, de tycker att det blir för mycket att hantera.

Jan Tomtin var väldigt aktiv i BRF:s grundliga undersökning av den då relativt nya företeelsen gällande hot och våld mot svensk räddningstjänstpersonal. Även Björn Svärd, Johannes Hofdell och Henrik Persson deltog i projektet, som resulterade i en omfattande rapport inklusive rekommendationer gällande en handlingsplan. När den publicerades, år 2008, skickade BRF:s dåvarande ordförande, Kennet Carlsson, samt Peter Bergh, då förhandlingschef, ut en pressrelease. Jan Tomtin väntade sig ingen större uppmärksamhet, men där trodde han fel.

– Jag hade jobbat natt och ämnade ägna fridagen åt golf, men bara en halvtimme sedan jag hade parkerat kom det första telefonsamtalet; TV4 ville ha med mig i morgonsändningen. ”Vi skickar en taxi om tio minuter”, sa de. Det var bara att byta golftröjan och stiga in i sminket, för att sedan bli intervjuad av Tilde de Paula. I taxin på väg därifrån ringde ABC, som ville intervjua mig på stationen.

Unikt datainsamlande

När Storstockholms brandförsvar inrättade ett tiotal tjänster som jourhavande brandinspektör gick en av dem till Jan Tomtin.

– Vi hade jour vart tionde dygn och helg med en sökare i hemmet. Det möjliggjorde för oss att kunna följa upp branden på ett ypperligt sätt.

År 2010 började han tillsammans med denna grupp att samla in statistik gällande bostadsbränder, vilket sammanställdes av dåvarande kollegan, Anna Johansson. Syftet var att detta skulle leda till bättre förebyggande åtgärder, och därmed minska antalet bränder. En portal skapades, där bakomvarande orsaker som inrapporterats i detalj skulle analyseras, för att se om något mönster fanns. Utöver insatsrapporterna togs även sådant med som detaljer om bostadsmiljön, de inblandades ålder, alkoholvanor och läkemedel. Sammanlagt rör det sig om cirka 800 bostadsbränder – allt från torrkokningar till dödsbränder.

– Ingen i Sverige hade samlat in statistik på detta sätt tidigare, berättar han.

”Sälja in” konsekvenserna

Alla uppgifter har inte analyserats, men flera viktiga upptäckter har gjorts, såsom att det brinner tre gånger oftare i hyresrätter än i bostadsrätter, med hänsyn tagen till antalet bostäder av respektive boendeform i kommunerna. Samt är spisen den största brandrisken i flerbostadshus – och alkohol har förekommit i var tionde brand som uppkommit i samband med matlagning. Noterbart är att var fjärde bostadsbrand sker hos en person med en fysisk och/ eller psykisk funktionsnedsättning.

– Rökning är den största enskilda orsaken till dödsbränder, och branden uppstår ofta i fåtöljen, soffan eller sängen där personen befinner sig som tappar eller somnar ifrån cigarretten. Vad gäller boenden av olika slag är det verksamhetschefen som har ansvaret för brandskyddet, men tyvärr hamnar detta ofta långt ner på listan; det är så mycket annat som går före när det gäller personer med funktionshinder, understryker han och förklarar att som brandinspektör måste han ”sälja in” vilka konsekvenserna kan bli om brandskyddet inte håller måttet.

– Jag älskar mitt jobb, men det är en stor utmaning att kommunicera erfarenheterna till de ansvariga personerna; om alla dessa kunde ta på sig våra brandglasögon skulle SBA (systematiskt brandskyddsarbete) bli enkelt, säger han och konstaterar att innan det börjar brinna har människor i allmänhet ingen erfarenhet av vad en brand innebär, och kanske inte har tagit det på allvar till exempel att hålla utrymningsvägarna fria.

Checklista för hemtjänsten

Tillsammans med Äldreförvaltningen i Stockholms stad sökte de bidrag på flera håll och beviljades 200 000 kronor i utvecklingsstöd av dåvarande Hjälpmedelsinstitutet, varpå projektet ”Lärande från bostadsbränder” skapades. En broschyr, en handbok och en checklista gällande bedömning av brandrisker hos äldre producerades för hemtjänstpersonalens räkning och ett antal personer fick en tre timmar lång utbildning. Tanken var också att en inventering skulle göras hos de boende, men både detta samt att utbilda all personal visade sig vara svårt eftersom ett så stort antal – runt 150 – hemtjänstföretag är upphandlade, och så har Stockholms stad egna verksamheter.

– Men suget efter brandskyddsutbildning var stort hos hemtjänstpersonalen. SSBF och Äldreförvaltningen kontaktade Brandskyddsföreningen, varpå en film produceras, som släpptes vid årsskiftet. Meningen är att personal både individuellt och under ett möte ska kunna titta på filmen, säger han.

Fakta om Jan Tomtin

Synd på jouren!

Funktionen jourhavande brandinspektör togs dock bort år 2012 och en del av uppgifterna utförs nu av de personer vilka tjänstgör som ledningsfunktion 2 (L 2), som motsvarar den tidigare befälsgraden överbrandmästare. Men de som tjänstgör som L 2 får ta över som L 1 under större insatser när en sådan saknas, och de hinner inte med all dokumentation som tidigare gjordes.

– Det var synd att vi bara fick hålla på med datainsamlandet under ett och ett halvt år; om vi hade fått fortsätta några år hade vi fått ett väldigt bra underlag. Men det krävs också att någon analyserar siffrorna, vilket inte var prioriterat tidigare. Nu har det dock svängt; någon ska analysera våra siffror och det ska bli en helt ny avdelning för detta inom SSBF.

För få brandinspektörer

I dag gör SSBF planerade tillsyner bl a på verksamheter som omfattas av kraven på skriftlig redogörelse enligt LSO 2 kap 3§. Inom Farstas vaktdistrikt handlar det om mellan 60 och 70 tillsynsobjekt per år, men när Jan Tomtin började gjordes ett större antal tillsyner, mellan 90 och 100, och då även sådana som inte omfattades av LSO 2 kap3§.

– Då tjänstgjorde ungefär två brandinspektörer på varje station i Stockholm, nu finns det stationer som inte har några egna inspektörer, såsom Värmdö, så vi andra får täcka upp för dem. Här på Farsta är vi två med mig, men den andre är tjänstledig. En av våra tidigare brandvärdar har precis anställts som brandinspektör, och tanken är att jag ska handleda henne, säger han och understryker att antalet brandinspektörer i dag är för litet för att man ska hinna med alla verksamheter som skulle behöva tillsyn.

– Inom restaurangbranschen fokuserar vi på etablissemang med plats för mellan 100 och 150 gäster, små restauranger besöks sällan. Därför tittar vi nu på en annan modell; att under ett oannonserat besök lämna information bland annat i form av en broschyr, där budskapet är sådant som riskerna i köket.

Tandlös lag

Om en brand utbryter måste fastighetsägaren i efterhand kunna bevisa att hyresgästen/ verksamhetsutövaren har fått information om vad som gäller, och att byggnaden är brandsäker över tid. Åtal kan väckas för allmänfarlig vårdslöshet, men detta har aldrig riktigt prövats i domstol. Ett försök gjordes efter dödsbranden, år 2003, på Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö, där främst personer vistas som är dömda för brott och påföljden är psykiatrisk vård.

– De tre anställda som var i tjänst vid tillfället hade inte fått tillräcklig brandskyddsutbildning; de visste inte ens var handbrandsläckaren fanns. Två chefer inom Landstinget Kronoberg åtalades för arbetsmiljöbrott vid tingsrätten, som valde att frikänna dem. Domen överklagades till hovrätten, som fastställde den friande domen. Detta för att de ansåg att det inte gick att bevisa att utgången hade blivit en annan om ordinarie personal hade varit på plats, säger han och betonar att lagstiftningen enligt lagen om skydd mot olyckor (LSO) är tandlös, medan lagen om brandfarliga och explosiva varor (LBE) är betydligt skarpare.

– LSO är mer en vägledning; även fast det är förbjudet till exempel att ställa en barnvagn i trapphuset är det ju inte straffbart – det utfästs inga böter. Visserligen kan räddningstjänsten skriva föreläggande med eller utan vite, men det handlar om en lång process; förbundsdirektionen måste ta ett beslut om vite först så i värsta fall blir det en väntetid på tre månader, varför vi inte använder det så ofta.

Mycket tyckande

Nyligen tog Jan Tomtin över ansvaret för sotningen på SSBF. Tidigare rådde rutinen att såväl rengöring som enklare brandskyddskontroll genomfördes vid samma tillfälle, men nu är sotningsverksamheten uppdelad i två separata uppdrag; sotning/rengöring vid ett tillfälle och brandskyddskontroll vid ett annat, vilka utförs av två olika företag.

År 2012 togs en ny branschrekommendation fram, men det finns ingen lagstiftning på området.

– Generellt är det mycket tyckande från experter att en brand INTE kan spridas från en imkanal till den övriga byggnaden, vilket är beklagligt.

– Om en brand uppstår i köket är risken stor att den sprids in i kanalen, där förloppet ofta blir våldsamt och därför utsätter imkanalen för stora påfrestningar, säger han och betonar att flertalet restauranger är belägna endera i byggnader där även andra verksamheter finns, eller i flerfamiljshus – varför en brand kan få mycket tråkiga följder.

Ett exempel på detta är branden som utbröt i en wokpanna på en gasolspis på en Thairestaurang med adress Tellusborgsvägen i Västberga år 2011: Då man saknar egen släckutrustning ringer en anställd till en annan restaurang, varpå en person därifrån kommer springande med en handbrandsläckare. Men, branden sprider sig via ventilationskanalen, och styrkan från Brännkyrka som larmats utför en rökdykarinsats och släcker den, varpå imkanal och ventilationsanläggning undersöks. Imkanalen kyls med vatten och temperaturen mäts med IR-kamera.

Blev storbrand

Räddningstjänstinsatsen avslutas och ansvaret överlämnas till fastighetsägaren. Cirka 20 minuter senare kommer ett nytt larm gällande rökutveckling från samma adress. Nu brinner det i takkonstruktionen och denna insats blir både lång och resurskrävande. I den fördjupade olycksförloppsutredningen konstateras att fettfiltret ovanför spisen i restaurangen var kraftigt nedsmutsat.

– Den här branden medförde att om räddningsledningen känner osäkerhet eller misstänker att det kan brinna i imkanalen får de begära ut en av de sotarmästare som har listats av SSBF. Detta för att fastställa skicket på kanalen efter en brand – det är ju svårt för någon annan att svara för hur det ser ut där, konstaterar Jan Tomtin.

Letar mönster

Bara under förra året ryckte SSBF ut på ett tiotal sotbränder, och nu letar Jan Tomtin efter mönster i dessa.

– Jag skummar igenom alla insatsrapporter varje morgon, och ser snabbt vilka som är intressanta ur detta hänseende. Framför allt handlar det om bränder i imkanaler på restauranger, säger han och förklarar att det finns en trend gällande kolgrillar på restauranger och att flera bränder under senare tid har uppstått i sådana.

– Det är viktigt med god och regelbunden rengöring, och rekommendationen gällande att anläggningar med fast bränsle bör göras rena sex gånger per år även gäller kolgrillar. Detta eftersom matlagning på en kolgrill alstrar mycket värme i kanalen, samt blir fettet nästan flytande. Mycket sot bildas också som binder fettet.

Matolja på kolgrillen

När det i början av sommaren slår upp lågor i ett restaurangkök i Högdalen övar den ordinarie styrkan på Farsta kem i Haninge, och stationen vaktas av SSBF:s täckstyrka – som har en bemanning om 1+2.

– När de kommer fram ser de rök välla ur skorstenen, och i köket råder ”Londondimma”, men ingen brand är synlig. En av brandmännen tar en handbrandsläckare med sig och öppnar en taklucka upp till vinden, varpå upptäckten görs att det brinner för fullt i imkanalen. Han tömmer hela pulversläckaren i den springa som uppstått i imkanalen där branden brutit igenom och retirerar. Strax därpå är styrkan från Brännkyrka framme, säger Jan Tomtin och berättar att personalens förklaring var att olja hade använts för att rengöra bänken framför grillen, då dunken med oljan välte över grillen – oljan antändes och orsakade att lågor och gnistor virvlade runt i spiskåpan och förmodligen antände fettet i imkanalen.

– Men eftersom det var väldigt varmt i fläktarna, samt att sotaren skulle rengöra anläggningen veckan efter finns misstanken att kombinationen smutsig imkanal och lågorna från grillen gjorde att branden uppstod, säger han och förklarar att den svaga punkten här är rökgasfläkten på vinden, där en skarv mellan fläkten och imkanalen bestod av en tygpackning som inte höll tillräcklig hög brandklass, och som brann upp ganska snabbt.

– Det här är intressant att förmedla till andra, samt finns även arbetsmiljöaspekten att täckstyrkan inte kan genomföra en rökdykarinsats själva. Därför ska en fördjupad olycksutredningsrapport skrivas även här, säger Jan Tomtin.

Prideparaden en kick

Räddningstjänsten på Pride
Ett 50-tal personer från hela landets räddningstjänster slöt upp på årets Räddningstjänstpride. Jan Tomtin lämnade över ratten efter ett tag och här har han hittat den tidigare kollegan Anders Lasses.

SSBF och MSB har under ett antal år gemensamt deltagit i Prideparaden, och år 2013 deltog Jan Tomtin för första gången. Anledningen var att det var svårt för SSBF att få tag i folk som ville gå med.

– Min son Kristoffer är homosexuell, men han ville till en början inte vara med. Efter lite tjatande fick jag med honom, samt mina döttrar, Karolina och Therese. Sammanlagt var vi mellan tio och femton personer, men jag skulle vilja att vi var minst hundra – i ett så stort förbund som SSBF borde fler kunna ta ställning för något som HBTQ-frågorna, säger han och framhåller att det är viktigt att inte ta avstånd från dem, av två anledningar.

– Dels för att det i många länder fortfarande inte är legalt att vara öppet homo- eller transsexuell, vilket är direkt förkastligt. Givetvis känner jag extra starkt för detta på grund av Kristoffer – jag vill ju inte att han ska behöva råka illa ut på krogen till exempel. Dels för att alla har rätt att älska vem man vill, oavsett kön, understryker han och konstaterar att homofober blandar ihop kön och sexualitet.

– De glömmer att vi alla är individer som kan älska på olika sätt. Man kan jämföra med detta att vi alla har behovet att äta, men vilken rätt har jag att slå dig för att du är vegetarian? Det är samma sak med sexualiteten. Jag tror att det handlar mycket om rädsla; om man lär känna människan ifråga kommer könet inte längre i första rummet, framhåller han och berättar att det var en kick att gå i tåget det första året.

– Barnen och jag gick bakom brandbilen hela tiden, och responsen från publiken var helt otrolig. Brandmän är ju populära redan från början och när vi satte på skrikan kom det ett vrål från publiken. Inte blev det sämre av att vi då och då bjöd på en dusch i värmen; det blev lite vattenfestival också.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Sverige behöver fler deltidsbrandmän

Den kommunala räddningstjänsten står inför stora utmaningar. Nästan fyra av fem har svårt att rekrytera …