Hem » Artiklar » Arbetsmiljön under all kritik!
Arbetsmiljön i Eksjö under all kritik!
Fr.v: Det nuvarande huvudskyddsombudet, Josef Wardh, arbetar som resursperson på gymnasieskolan i Eksjö. Det tidigare huvudskyddsombudet, Joakim Andersson, valde att säga upp sin tjänst som deltidsbrandman. Han vikarierar nu på räddningstjänsten i Nässjö, och arbetar heltid som personlig assistent i Eksjö kommun. Foto: Inger Wiklund

Arbetsmiljön under all kritik!

Under senare år har skyddsombud vid Räddningstjänsten Eksjö på flera sätt försökt förmå arbetsgivaren att byta ut gamla hjälmar, trasiga larmställ och mögliga underställ. Därtill infördes, utan förhandling med BRF, nya rutiner, vilka innebär att brandmännen i Mariannelund lämnas utan arbetsledare, när styrkeledaren larmas till Hjältevad och vice versa. I oktober stoppade huvudskyddsombudet hela verksamheten på dessa stationer. Ansvariga chefer och politiker slog då fast att utrustningen generellt sett var ”mycket bra” – ändå byttes det mesta ut veckan innan Arbetsmiljöverkets inspektion. Bristerna är dock alltjämt stora och förtroendet för ledningen har urholkats. Flera brandmän – inklusive det tidigare huvudskyddsombudet Joakim Andersson – har sagt upp sig.

År 2008 anställdes Joakim Andersson som deltidsbrandman – med placering på stationen i Eksjö, på Räddningstjänsten Eksjö – där majoriteten av brandmännen är medlemmar i BRF – och Josef Wardh kom hit året därpå. Båda hyser ett genuint intresse för att hjälpa och rädda människor och de har även utbildat sig till undersköterskor, samt tagit ett antal poäng i såväl psykiatri som traumamedicin. Under senare år har de, för räddningstjänstens räkning, skapat flera olika övningar inom sjukvård, samt varit behjälpliga som instruktörer. Andersson arbetar heltid som personlig assistent och Wardh som resursperson på Eksjö gymnasium.

År 2010 utsågs Andersson till skyddsombud – och två år senare till huvudskyddsombud – men på grund av ett fel både av BRF och kommunens personalavdelning registrerades detta inte omgående och han fick, trots flera påpekanden till arbetsgivaren, ingen utbildning förrän ett par år senare.

– När jag började var det mycket att ta tag i, den personliga skyddsutrustningen var i många fall undermålig. Det fanns ingen organiserad skyddsorganisation – bara ett skyddsombud inom hela räddningstjänsten. Någon samverkan existerade överhuvudtaget inte och deltidarna hade aldrig fått delta i kommunens medarbetarenkäter. Fysiskt material saknades helt, och när jag efterlyste en pärm med information till nyanställda blev jag hänvisad till kommunens eget material, som inte gäller vår särskilda arbetsmiljö. Det tog också tid innan skyddsombudet fick veta att det finns en samverkansgrupp i samhällsbyggnadsutskottet, samt en central samverkansgrupp i kommunen, vilken fungerar som huvudskyddskommitté.

– Skyddsombud bör kallas till mötena med samverkansgruppen, dock har det brustit ibland i kommunikation såväl mellan arbetsgivaren och BRF, som inom BRF, det ska erkännas. Men, någon kunde ha undrat varför ingen från BRF dök upp på mötena, tycker jag, och skickat en förfrågan. Det påstås att vi har fått kallelser sedan år 2005, men det stämmer inte.

Rödfärgade larmställ

Rödfärgade brandkläder
Missfärgningarna tyder på att ställen har utsatts för hög temperatur. Foto: Joakim Andersson

När Andersson började inventera larmställen fann han att somliga hade varit i bruk sedan både 70- och 80-talet, och var skadade på olika sätt: många hade hål, några hade utsatts för så höga temperaturer att de färgats röda, medan andra saknade reflexer.

– Några kasserades, men en del skickades till en lokal skräddare, och vi fick höra att det blev väldigt dyrt. Vissa av dessa används fortfarande som reservställ, säger han och förklarar att under år 2011 köptes så nya larmställ till brandmännen i Eksjö, samt alla styrkeledare i Mariannelund och Hjältevad.

– Detta samtidigt som cheferna, inklusive Micael Carlsson, ofta byter – trots att deras ställ är hela, framhåller Josef Wardh som berättar att under ett stormöte uttalade en person inom räddningstjänstens ledning att larmställens missfärgning inte betydde något, utan att den blå färgen bara var kosmetisk.

40 år gamla hjälmar

För gammal brandhjälm
Innan skyddsstoppet hade många hjälmar varit i bruk sedan början av 70-talet. Detta trots att sådant som skumgummi och kardborrband i dag är förbjudet. Foto: Joakim Andersson

Andersson påtalar att, enligt Arbetsmiljöverkets rekommendationer, bör en hjälm inte användas längre än fem år.

– Men här hade många hjälmar hängt med ända sedan 70-talet. Ett antal handskar var så dåliga att många brandmän valde att ta med handskar från sina huvudarbetsplatser, såsom gjuterier. Risken är stor för brännskador i sådana, konstaterar han vidare.

Stövlar som är sönder
Många brandmän har, även vintertid, tvingats att arbeta i trasiga och utslitna gummistövlar, vilket har resulterat i flera halktillbud. Foto: Joakim Andersson

– Gummistövlarna är av så dålig kvalitet att många brandmän själva ville köpa sådana för egna pengar. Jag köpte egna kängor från en leverantör som brukar anlitas här och föreslog för den klädansvarige att beställning kunde göras av kängor, eftersom rabatt ges om flera par beställs, och att dra denna kostnad på brandmännens löner. Men det blev ett nej, framhåller Josef Wardh och berättar att många underställ kommer från gamla Räddningsverket, och att vissa är mögliga.

– En brandman ”ärvde” ett underställ som varit med sedan 80-talet.

Gamla brandunderställ
Många underställ kommer från det tidigare Räddningsverket – vissa har varit med sedan 80-talet. Foto: Joakim Andersson

Men det brast även i övrig utrustning. Exempelvis saknades, på buffertfordonet i Eksjö, ett av de två olyckstält med lampa, som enligt AFS ska finnas med i denna utrustning. Detta saknas fortfarande i mitten av januari.

– Under en trafikolycka kunde jag inte stänga av en väg, därmed utsattes hela styrkan för livsfara, betonar Joakim Andersson.

Sen att informera

Trots att Räddsam F redan i april 2012 hade fastställt rutiner för hantering av kontaminerad utrustning fick styrkeledarna information om detta först den 2 oktober 2013. Då instruerade Micael Carlsson om att felanmäld utrustning ska läggas i en back, samt att en utbildning skulle hållas gällande arbetsmiljörutinen som tagits fram av Räddsam F, för alla befäl. I en diskussion på detta möte, om arbetsklimatet, framkom bl a att personalen vill se mer av Carlsson i organisationen, samt att en satsning nu måste till gällande personalens skyddsutrustning. Ännu en gång efterfrågades en medarbetarenkät.

Dialog med kommunalråd

Fina kläder för räddningschefen
Samtidigt som brandmännen i många fall tvingas arbeta i undermålig personlig skyddsutrustning byts chefernas – inklusive Micael Carlssons – ofta ut.

För att få en dialog med en av de ansvariga politikerna uppsökte nu Andersson och Wardh kommunalrådet Tomas Erazim (M).

– Till skillnad från de flesta övriga ansvariga i kommunen lyssnar och förstår han problematiken och cancerrisken, betonar Joakim Andersson och berättar att BRF Eksjö, i slutet av oktober, arrangerade en föreläsning i Olsbergs arena, där Anders Cederberg informerade om de förhöjda riskerna för brandmän att drabbas av cancer.

– Vi bjöd in alla brandmän, chefer och politiker i hela Jönköpings län, samt Nybro, att kostnadsfritt delta. De flesta i Eksjös kommunledning – samt även räddningschefen – uteblev, men Tomas Erazim deltog, säger Joakim Andersson.

”Egenansvar och stickprovskontroller”

Den 16 oktober lämnade Joakim Andersson en ”6:6 a” (begäran om åtgärd enligt Arbetsmiljölagen, AML, 6 kap § 6 a) med ett flertal punkter, till arbetsgivaren. Han efterlyste bl a åtgärder gällande riskanalyser, rutiner och handlingsplaner avseende sådant som den personliga skyddsutrustningen, samt undersökning av den psykosociala arbetsmiljön, för samtliga anställda inom räddningstjänsten, enligt rådande policys i Eksjö Kommun.

Missfärgade brandkläder
Frågan är om dessa larmställ gav sina bärare
ett fullgott skydd? Foto: Joakim Andersson

En vecka senare, den 24 oktober, kom ett otydligt svar från arbetsgivaren, undertecknat av Paul Hultberg, chef för samhällsbyggnadsutskottet, och Micael Carlsson, där varje punkt bemöttes. ”Vad avser personlig skyddsutrustning har varje arbetstagare ett egenansvar att påtala sådana brister i skyddsutrustningen som kan leda till olycksfall. Utöver detta görs stickprovskontroller av densamma av arbetsgivaren,” sägs det bl a.

Avbröt verksamheten

Nu fann huvudskyddsombudet ingen annan råd än att avbryta arbetet för all operativ personal vid brandstationerna i Hjältevad och Mariannelund, där

Dåliga brandkläder
Trots ledningen på Eksjö räddningstjänsts så kallade stickprover tvättade man inte brandmännens kläder.

situationen var allra värst. Enligt AML 6 kap § 7 begärde han nu två skyddsstopp för att uppnå en tillfredsställande arbetsmiljö. Det ena avseende att det saknades reservställ för alla anställda, och då inga tvättmaskiner finns på dessa stationer kunde personalen tvingas arbeta i blöta och kontaminerade kläder hela jourveckan.

– Smutsen spreds till privata bilar, och vidare in i hemmen, samt även till personer som de kom i kontakt med på utryckningar – inklusive människor som drabbats av hjärtstopp, framhåller Andersson och tillägger att det inte ens fanns tvål på räddningsenheterna.

Han kontaktade Arbetsmiljöverket i Växjö, som enligt lag omgående måste göra en inspektion när ett skyddsstopp har lagts.

– Min intention var att få arbetsgivaren att äntligen byta ut all undermålig utrustning. Med hänsyn till stormen som rådde tyckte jag inte att det var nödvändigt med en inspektion direkt, utan vi kom överens om ett datum en dryg vecka senare. Innan Andersson begärde skyddsstoppen försökte han kontakta först räddningschefen, sedan kommunstyrelsens ordförande, Lennart Bogren (C), därefter Paul Hultberg och andre vice ordföranden i KS. Slutligen lyckades han nå en av cheferna på samhällsbyggnadskontoret.

– Jag berättade för honom exakt hur han skulle gå tillväga för att lösa situationen. Han fick telefonnumret till mig, samt även till Josef Wardh och BRF:s distriktsombudsman, Per Persson. Jag var mellan två pass på min huvudanställning i Eksjö, respektive räddningstjänsten i Nässjö, där jag vickar ibland, och hade bara en timme på mig när jag även skulle ge barnen mat. Telefonen var satt på tyst läge och jag missade ett samtal från personalchefen, men ringde upp efter sex minuter och förklarade igen hur det skulle hävas, varpå han vidarebefordrade uppgifterna. Efter tre timmar hävde jag det första skyddsstoppet, säger han.

Utan arbetsledare

Skyddsstopp nummer två gällde förändringar i arbetsrutiner, vilka hade införts utan att BRF hade har fått någon kallelse, enligt MBL § 11. Beroende på personalbrist, har rutinen införts att den jourhavande styrkeledaren i Mariannelund åker på larm till Hjältevad – och vice versa. Brandmännen i styrkan som lämnas utan styrkeledare får inte ens veta när så sker.

– Carlsson har yttrat att två ”vanliga larm” ska kunnas hanteras samtidigt. Han tycker att det vore konstigt om vi brandmän inte skulle kunna hantera två bränder i papperskorgar samtidigt, berättar Andersson och betonar att enligt AFS får moment såsom rökdykning inte ske utan att en arbetsledare finns på olycksplatsen.

– Vi ska ju utgå ifrån det värsta, såsom brand i byggnad – inte brand i en papperskorg. Ledningen hävdar att det dras tvåstationslarm, men det kan dröja runt 20 minuter innan styrkan från Eksjö är på plats, och det finns heller ingen rutin på att Eksjö ska dras när en styrkeledare har åkt till Hjältevad. BRF skulle aldrig godkänna att en arbetsledare inte finns på plats under ett larm.

Vad gäller hjärtstopp får brandmän däremot ”börja” utan en arbetsledare. Men det tar mellan 15 och 20 minuter från Hjältevad till Mariannelund.

– Att hjärtstartaren finns i styrkeledarens bil innebär fara för tredje man, samt är det givetvis stressande för personalen att inte veta när styrkeledaren anländer, konstaterar Joakim Andersson och berättar att det var arbetsgivaren själv som hävde detta skyddsstopp.

– Enligt lag är det endera skyddsombudet eller Arbetsmiljöverket som ska göra detta – jag har inte hört talas om något annat tillfälle när arbetsgivaren har gjort detta. Styrkeledarna fick heller ingen information av arbetsgivaren att en begäran gjorts om skyddsstopp. Vid ett möte senare sa Micael Carlsson till dem att det bara var att fortsätta med den nya rutinen.

”Vissa avvikelser”

En pressrelease skickades ut, underskriven av kommundirektören Stefan Elm, samt Paul Hultberg, där följande står att läsa: ”Räddningstjänsten har generellt sett mycket bra utrustning och fordon, men har identifierat vissa avvikelser. Dessa kommer att rättas till snarast. Varje arbetstagare har ett eget ansvar att påtala brister i den personliga skyddsutrustningen som kan leda till olycksfall. I den mån påtalade brister inte har avhjälpts är detta en avvikelse från det normala som kommer att korrigeras.” Andersson och Wardh hoppades nu att arbetsgivaren hade förstått allvaret och att en förbättring skulle ske, över lag. Men under Arbetsmiljöverkets inspektion, den 6 november, blev det tydligt att så inte var fallet.

– Arbetsgivaren har inte tagit till sig att brandmännen är oroliga över sin egen säkerhet och hälsa, liksom för att tredje man kan drabbas. Micael Carlsson hävdade att vi måste säga till om saker är trasiga eller att det är fel på vår skyddsutrustning, men att ingen har gjort det. Det stämmer ju inte, främst Joakim har försökt fästa uppmärksamheten på detta under flera år, säger Josef Wardh. Under inspektionen uttryckte Micael Carlsson vidare att brandmännen är i riskzonen under ett fåtal utryckningar per år.

– När jag kollade detta med MSB:s statistiktjänst IDA (Indikatorer Data och Analys) visade det sig att antalet utryckningar, där vi utsattes för brandrök, var 40 år 2012, för att ta ett exempel. Carlsson hade uteslutit 80 procent av utryckningarna där vi utsattes för, eller kunde ha utsatts för brandrök. Han har en något föråldrad syn på vetenskap; det som inte syns finns inte, säger Joakim Andersson.

– Carlsson yttrade också att vi deltidsbrandmän inte jobbar när vi har jour. Det känns som ett slag i ansiktet! Vi är alltid redo och planerar vårt liv efter jourveckorna var tredje vecka – även våra respektive familjers tillvaro styrs av personsökaren, framhåller Josef Wardh.

Inspektören öppnade nytt ärende

Då punkterna hade åtgärdats lade inspektörerna ner anmälningarna som hade upprättats i samband med skyddsstoppet. I stället öppnade de ett eget ärende med tre omfattande punkter. Inspektörerna kommer att göra en tillsyn på dessa punkter den 20 februari. (Läs intervjun med inspektören Eva Christensen på sidan 28).

Arbetsgivaren lovade också att en medarbetarenkät skulle vara färdig dagarna efter inspektionen – saker skulle läggas till efter denna. Men så sent som den 16 januari hade ingen enkät nått deltidsbrandmännen.

Under ett möte i samhällsbyggnadssektorns samverkansgrupp, den 22 november, togs dock beslutet att samverkansgruppen ska träffas vid fem tillfällen under 2014.

– Nu har alla samtliga skyddsombud och chefer i kommunen gemensamt utbildats av Previa. Det är bra att blanda anställda och chefer eftersom det är lätt att diskutera ansvar och rättigheter, säger Joakim Andersson.

Hjärtstopp i privata kläder

Ett tag ryckte brandmännen ut på hjärtstopp, helt klädda i privata kläder.

– Det är ingen bra lösning – det ser inte professionellt ut när folk kommer i shorts och sandaler, och fara för liv och hälsa kan uppstå eftersom patienten ifråga kan ha en sjukdom som smittar. Dessutom är det vanligt att patienten kräks. Vi pratade med ansvariga på landstinget, som sa att vi ska ha särskilda kläder. Nu har räddningstjänsten köpt in fem jackor, men inga byxor, så frågan är vem som ska betala om kläder förstörs, säger Joakim Andersson.

– Vi är oerhört besvikna också över att undermåliga larmställ fortfarande är i bruk. Under en övning i Eksjö, tisdagen den 7 januari, underkände jag ett reservställ, eftersom det var flera hål i byxorna och reflexerna hängde. Jag sa till brandmannen att ta av dem och lägga dem i lådan, och skrev en lapp på dem att de ska lagas, och bad personen att skriva en tillbudsrapport. Ett par dagar senare sa en person att byxorna hade kasserats, men att jackan lämnats till en lokal skräddare, säger Josef Wardh.

Farliga stegar – och tanklock

Därtill är även annan utrustning undermålig och kan komma att drabba såväl brandmän som tredje man.

– Under en övning dömde en instruktör ut utskjutsstegen i Eksjö, och den byttes ut – men ingen genomgång gjordes – och under nästa övning visade det sig att inte heller den stegen fungerade. Om en brand hade brutit ut en kväll på Stadshotellet, där många ungdomar brukar vistas, hade det kunnat sluta riktigt illa, konstaterar Joakim Andersson, som framhåller att vid flera tillfällen har brandmän skadats eller varit nära att skadas. Själv kunde han ha råkat riktigt illa ut under eftersläckningen av en majbrasa.

– Jag tog med en nyanställd brandman för att visa honom hur vattenkanonen på tankbilen fungerar. Något var fel och det blev ett vakuumtryck – säkerhetskedjan gick av och tanklocket flög av: plötsligt hade jag handtaget i handen. Hade vi stått framåtlutade när det hände, så hade tanklocket flugit rakt in i våra huvuden, men lyckligtvis lutade vi oss en aning bakåt just då, berättar han och förklarar att enligt den fordonsansvarige hade det varit fel på kanonen flera gånger tidigare, men det skulle ha åtgärdats.

Tillbud saknas

SFF begär ut samtliga tillbudsrapporter som har inkommit till arbetsgivaren de senaste fem åren, samt även samverkansgruppens återrapportering till skyddsombuden. Vi får sammanlagt 17 tillbudsrapporter. En vecka senare skickas kopior på sammanlagt fyra samverkansprotokoll.

– Det är märkligt att enligt dessa protokoll har inga tillbud alls rapporteras till samverkansgruppen under dessa år – frågan är om de försvinner någonstans på vägen, säger Andersson.

Under senare tid har skyddsombuden främst skrivit tillbudsrapporter gällande luftpaket som varit trasiga på olika sätt, vilket bl a visade sig på en kall rökövning i våras. För att vara godkänt ska ett luftpaket hålla 280 bar, men här höll flera luftpaket endast 80 bar, vilket alltså innebär att luften räcker väsentligt kortare tid än förväntat.

– En dag provade jag ett 30-tal luftpaket i Eksjö, och underkände mer än hälften av dem. Joakim och jag skrev ett tillbud på detta, men det finns inte med bland dem som SFF har begärt ut, understryker Josef Wardh och säger vidare att arbetsgivaren påtalar att personalen inte ska glömma att skriva tillbudsrapporter när saker sker, men att högre befäl inte alltid går före med rätt exempel.

Därtill är arbetsgivarens svar gällande åtgärder på de rapporter som nu lämnats ut i många fall bristfälliga, minst sagt: ofta finns bara en generell anteckning om ”utbildning”.

Otydligt handlingsprogram

Vidare är kommunens handlingsprogram (HPO) en smula otydligt, påpekar BRF:arna.

– En person som gick MSB:s utbildning Räddningsledare A, underkändes på momentet ”presentation av kommunens handlingsprogram för räddningstjänst”. Han fick berättat för sig att det är vanligt att de som kommer från Räddningstjänsten Eksjö underkänns på detta, säger Joakim Andersson. Inga konkreta planer finns vad gäller det förebyggande arbetet. Det står att 90 procent av Eksjös hushåll ska nås med brandskyddsinformation, ”t ex genom information på kommunens hemsida och kontakt Räddningstjänsten”.

– Det är nog inte särskilt många invånare som är medvetna om att de aktivt måste hämta denna information själva; många äldre använder överhuvudtaget inte nätet. Det är heller inte möjligt att mäta detta – med ett sådant ”mål” visar de ansvariga att de inte tar handlingsprogrammet på allvar, konstaterar Joakim Andersson.

Inga handlingsplaner finns heller i HPO avseende insatser för riskobjekt som Gamla stan.

– Automatlarm hade installerats i trästaden, men kopplades bort från SOS Alarm, när kostnaden för abonnemanget överfördes från kommunen till fastighetsägarna. Om det börjar brinna i ett hus där kan vi bara begränsa branden – en vindsbrand skulle bli förödande, konstaterar Josef Wardh och berättar att visserligen har torrsprinkleranläggningar installerats i husen, men då räddningstjänsten aldrig övar på detta är det ingen som vet hur pumpar och annan utrustning ska användas.

Men fina fordon

Något som många anser vara märkligt är att, samtidigt som det snålas på den personliga skyddsutrustningen – och trots röda siffror i kommunen – satsas det på fordonsparken. För att nämna några av de sammanlagt cirka 25 fordonen är Eksjös släckbil av årsmodell 2011, och har gått 800 mil. Losstagningsenheten, årsmodell 2008, har gått 530 mil. Den nuvarande hävaren, årsmodell 1999, har gått 10 192 mil. En ny hävare är beställd hit som ska levereras under 2014.

– Därmed kommer det snart att finnas tre höjdfordon inom kommunen, konstaterar Josef Wardh.

– Ja, och Mariannelunds förstabil är en årsmodell 2008, som har rullat knappt 100 mil per år. Hjältevads släckbil är en årsmodell 2007, säger Joakim Andersson, och tillägger att då många saknar C-körkort har man ingen möjlighet att köra ut alla bilar.

– Ingen hinner heller bli riktigt bra på något fordon eftersom man ska köra så många. Därtill är frågan om vi verkligen behöver tre bandvagnar i utryckningstjänst i den här kommunen. De står och samlar damm, samt tar upp utrymme i onödan. Alla fordon måste dessutom servas, vilket kostar pengar.

Sommaren 2011 köptes två nya båtar in, en till Eksjö och en till Hjältevad. Enligt fakturan, som SFF har granskat, till en nettokostnad av 255 394 kronor. I köpet ingår två elmotorer för 1 995 kronor styck.

– Många upprördes starkt av detta; de båtar som redan fanns dög bra. Vi har väldigt få drunkningstillbud – enligt IDA knappt ett per år de senaste 15 åren – samt en årlig övning. Eftersom båtarna står inomhus slits de heller inte. Vi fick höra av ledningen att pengarna var låsta till detta köp, samt att elmotorerna ingick i priset, men har senare fått uppgiften att detta inte stämmer, säger Josef Wardh.

– Hansabrädan är en erkänd standardrutin för vattenlivräddning, som lärs ut på räddningsskolorna. En hansabräda finns fastsurrad vid vinterbåten, men sommarbåten saknar en sådan. Det spelar nu ingen roll, eftersom vi övar vattenlivräddning endast på vintern, framhåller Joakim Andersson.

Eksjö räddningsjtänst har en fin fordonspark
Fordonsparken i Räddningstjänsten Eksjö är imponerande, här stationen i Eksjö. Foto: Inger Wiklund

 

Gymlösa trots dyr ombyggnad

När ritningarna inför ombyggnaden – vilken kostade cirka 20 Mkr – av brandstationen i Eksjö presenterades för deltidsbrandmännen, och de tillfrågades om synpunkter, framhöll majoriteten att den enda önskan var att få ett gym.

– Deltidarna har bara rabatt på ett kommunalt gym. Det funkar inte att träna på rullbandet där med flaskpaket och larmställ – jag har gjort det en enda gång. Vi har aldrig krävt ett ultramodernt gym, utan det skulle räcka med ett rullband och några hantlar. Att träna tillsammans efter övningar är ju dessutom något som stärker gruppkänslan och besvikelsen är stor över att detta inte tillgodosågs, säger Joakim Andersson som konstaterar att brandmän anställda på deltid utsätts för samma risker och utför samma arbetsmoment som heltidare – därför borde även samma förutsättningar gälla för fysträning, som ju är ett skydd mot många av riskerna.

Brandstationen i Eksjö
Brandstationen i Eksjö, som har byggts om för cirka 20 Mkr, invigdes den 6 december. Brandmännens önskemål om ett gym tillgodosågs inte.

 

Ingen avtackning

Tidigare har Räddningstjänsten Eksjö varit förskonade från uppsägningar, men under senare tid har flera sagt upp sig – inklusive

Joakim Andersson, som under hösten kände att det fick vara nog och bestämde sig för att säga upp sig efter Arbetsmiljöverkets inspektion. När en brandman som har jobbat en längre tid slutar sin anställning är traditionen här att avtackning sker, under en kopp kaffe. Ingen i ledningen hade dock, ännu i mitten av januari, hört av sig till Joakim Andersson.

– Jag fick ett surt mejl, där jag ombads att lämna in sökaren. Det är tråkigt att det ska sluta så här – det har aldrig varit min mening att sätta dit någon – jag har velat diskutera på en vuxen nivå, och komma överens. Jag är öppen för att jag inte har rätt i allt, men min önskan har hela tiden varit att reda ut problemen. Alla mina handlingar har genomförts för att förbättra arbetsmiljön och säkerheten för alla berörda, säger Joakim Andersson, som dock gläds över alla stöttande mejl, SMS och telefonsamtal han har fått från brandmän, i Eksjö samt från andra håll i landet.

– Allt stöd gör att mitt arbete trots allt känns värdefullt, avslutar han.

Josef Wardh, som nu har utsetts till huvudskyddsombud, vill passa på detta tillfälle att tacka för allt arbete som det förra huvudskyddsombudet har gjort.

– Alla mina kollegor i deltidsorganisationen skickar sina varmaste hälsningar till Joakim och säger TACK!, säger han. Båda BRF:arna sätter nu hoppet till att konsekvensen av Arbetsmiljöverkets nästa inspektion blir långtgående förändringar i hela organisationen, inklusive att gällande lagar och regler börjar följas.

Fotnot 1

Begäran om skyddsstopp för all operativ personal i Hjältevad och Mariannelund, enligt AML 6 kap § 7, gällde följande punkter.

Jourhavande personal ska ha:

– Rentvättade och torra larmställ.
– Rentvättade och torra underställ.
– Rena, och enligt lag godkända hjälmar.
– Rena, och enligt lag godkända rökdykarhandskar.
– Rena, och enligt lag godkända stövlar.
– Rentvättade och torra rökdykarhuvor.
– Rentvättade och torra strumpor.

Begäran om skyddsstopp enligt AML 6 kap § 7, att skyddsstopp föreligger styrkeledare i Mariannelund, som enligt uttalad rutin vid händelse av larm ska bege sig till Hjältevad, och vice versa, gällde följande punkter:

– Arbetsgivaren ska, enligt MBL § 11, kalla facket till förhandling.
– Följa den lag, som beskrivs i AFS 2007:7 § 5, utan att insatsen dröjs, i enlighet med det handlingsprogram, enligt LSO, som Eksjö kommun har antagit.

Fotnot 2

SFF har begärt ut samtliga fakturor/kvittenser avseende Räddningstjänsten Eksjös inköp av larmställ och lagning av demsamma, för de senaste tio åren, men deras datasystem innehåller bara uppgifter från och med år 2008. Det är svårt att härleda exakt hur många larmställ som har köpts in under dessa år, samt vilka som har gått till befäl respektive brandmän. Det framgår dock att det enda större inköpet som har gjorts är under år 2011. Ingen faktura finns däremot för lagning av larmställ.

Visserligen har en lokal skräddare vid ett tillfälle, år 2008, fakturerat räddningstjänsten med ett mindre belopp, men detta gäller sådant som lagning av slangväska. Så frågorna kvarstår hur larmställen har lagats, av vem – och till vilka kostnader.

Fakta Eksjö

Eksjö är en kommun på det småländska höglandet i Jönköpings län, med cirka 16 244 invånare, varav knappt 10 000 i Eksjö stad.

I riskbilden ingår Gamla stan i centrala Eksjö, med tät bebyggelse av trähus, vissa 400 år gamla – inklusive 56 byggnadsminnen.

Höglandssjukhuset har hela småländska höglandet som upptagningsområde – cirka 110 000 personer – och cirka 1 700 anställda. Mottagningar/ avdelningar finns i både Eksjö och Nässjö.

Långanäs behandlingshem för ungdomar, som drivs av Statens institutionsstyrelse, SiS, har låsbara avdelningar. I november 2013 utbröt en brand här – i ett allrum med bl a TV-spel – som riskerade att spridas till resten av avdelningen, men styrkorna från Eksjö, Nässjö och Vetlanda lyckades släcka innan så skedde.

Eksjö garnison består av Göta ingenjörregemente, Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum (SWEDEC), delar av Försvarsmaktens logistik (FMLOG) samt Norra Smålandsgruppen.

På stationen i Eksjö är cirka 7 personer heltidsanställda, vilka arbetar dagtid. 22 deltidsbrandmän har jour var tredje vecka. Utryckningsstyrkan är 1+6, dygnet runt. Anspänningstiden vid larm är 5 minuter.

På stationen i Mariannelund är cirka 15 deltidsbrandmän anställda. Utryckningsstyrkan är 1+4, dygnet runt. Anspänningstiden vid larm är 6 minuter.

I Hjältevad är cirka 15 deltidsbrandmän anställda. Utryckningsstyrkan är 1+4, dygnet runt. Anspänningstiden vid larm är 8 minuter.

År 2012 genomfördes totalt 233 insatser av Räddningstjänsten Eksjö.

Eksjö ingår i RäddSam F, en samverkan mellan 13 kommuner i Jönköpings län och Ydre kommun i Östergötlands län, samt SOS Alarm.

Under räddningschefsmötet, den 13 december 2013, antogs bl a Arbetsmiljörutin för RäddSam F, som finns under rutiner samt arbetsmiljö i samma dokumentbank.

Källa: Eksjö kommun, Räddsam F, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och Wikipedia.

Om Swedish Firefighters

Svensk Räddningstjänsts branschtidning Swedish Firefighters, SFF, trycks i 13 000 exemplar och distribueras kostnadsfritt – utöver BRF:s medlemmar – även till beslutsfattare i branschen och till samtliga riksdagsledamöter.

Läs även

Dina erfarenheter är viktiga för att utveckla räddningsinsatserna

För att kunna utveckla säkra och effektiva räddningsinsatser behöver MSB få del av räddningspersonalens erfarenheter. …