Då är vi återigen där vi var för drygt ett år sedan. Vi ser ytterligare en räddningstjänst som vill göra förändringar och den här gången kallas det för ”effektiviseringar av verksamhet samt sänkta driftskostnader”. Dessa effektiviseringar kommer leda till försämringar av insatsförmåga, nerläggning av deltidsstationer och som följd på det eventuella uppsägningar av utbildade samt erfarna brandmän.
Samtidigt vill man bygga ny heltidsstation och nytt övningsfält som man dessutom behöver låna pengar till. Det kan man vilja, men inte på bekostnad av rätten till lika skydd mot olyckor, enligt LSO. Det som sticker ut mest i effektiviseringarna är att man vill förändra en fullt fungerande 1+4 deltidsstyrka till FIP, jo ni läste rätt, FIP! Detta medföra stora förändringar och givetvis konsekvenser för de arbetstagare som är kvar men även för orten där förändringen ska ske. Men nu är det så att detta förslag till beslut är långt ifrån klart, det jäser minst sagt bland invånarna och framför allt hos de lokala företagarna. För BRF:s del så har vi förhandlat lokalt och även påkallat central förhandling i skrivande stund. Så länge det pågår förhandlingar får inte politiken besluta i ärendet.
Jag har tidigare skrivit om att det är politiken som bestämmer i en räddningstjänst eller rättare sagt, de har de yttersta ansvaret och delegerar sen ner ansvaret till förbundsdirektör eller räddningschef. Vad betyder det egentligen och begriper man det som politiker när man sitter och ska man fatta beslut utifrån information från de högsta tjänstemännen? Bryr man sig om vad facket, skyddsombud, kommuninvånare eller lokala företagare tycker? Läser man protokollen från förhandlingar samt risk- och konsekvensbedömningar? Och om man skulle läsa handlingarna, vågar man då ifrågasätta, tycka annorlunda och kanske föreslå en återremittering av ärendet? Eller kanske tänka tanken att skjuta in mer pengar till räddningstjänsten?! Tar man nu ett beslut som kan ge negativa konsekvenser på så många olika sätt så måste man ta ansvar för det och våga stå för det när man går på lokala mataffären ifall nån vill diskutera ärendet.
Om någon undrar vad tillsynsmyndigheten, MSB, gör åt detta och känner de till dessa effektiviseringar? Jo, de vet, men gör de nåt? Nej, det gör man inte då en räddningstjänst inte har skyldighet att informera om sina eventuella förändringar. Skulle man däremot informera i förväg så kan MSB yttra sig så att räddningstjänsten inte fattar felaktiga beslut som man sen kan behöva riva upp. Dvs man gör punkt A före punkt B istället för tvärtom. Tror ni att denna räddningstjänst har begärt ett yttrande av MSB om dessa ”effektiviseringar”, svaret är NEJ!
I det som nämnts hittills har jag inte alls tagit upp att det är svårt att rekrytera deltidare och nu kan det bli uppsägningar istället för att värna om det man har och fungerar. Det andra är framtiden och räddningstjänsten under höjd beredskap och en sämre förmåga till att nyttja den egna räddningstjänstens resurser vid olika extraordinära händelser. Nåväl, än är inte slaget förlorat och jag återkommer i nästa nummer om hur det gick.
Detta är sista numret för året och jag kan konstatera att BRF återigen gjort en klar skillnad för sina medlemmar. Det har förhandlats centralt avtal såväl som lokala avtal för deltidarna, bildats nya lokala avdelningar, utbildats arbetsplatsombud och genomförts arbetsmiljöutbildningar. Vi har hjälpt otroligt många medlemmar med både stora och små frågor – alla är lika viktiga för BRF eftersom vi är det enda renodlade fackförbundet för Sveriges brandmän! Dessutom är vi, som det enda svenska fackförbundet, med i nybildade The Association of Fire Brigades of Europe. Och för att året ska sluta riktigt bra så blir vi förhoppningsvis en avtalsbärande part för heltidsbrandmännen på HÖK/AB/Bilaga R.
God Jul och Gott Nytt År!
Magnus
