När ”utvecklingsseminariet En räddningstjänst för alla” arrangerades i Stockholm den 17 och 18 september, redovisades flera forskningsprojekt som MSB har finansierat. Vidare hölls tre föreläsningar, varav en hade rubricerats ”Jämställd brandkår livsfarlig!” Om högerextremismens intresse för räddningstjänsten.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anslog, år 2010, 16 Mkr till två stora forskningsprojekt inom området ”genus och räddningstjänst”. Projekten, med flera olika delar, benämns Den genuskodade räddningstjänsten (GeRD), respektive Genus, Räddningstjänst, Organisation (GRO). Både GeRD och GRO har varit knutna till Karlstad Universitet, men medarbetare har också funnits vid universiteten i Linköping, Luleå och Stockholm.

Resultaten av forskningen redovisades – i samverkan med SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) och Karlstads universitet – på utvecklingsseminariet En räddningstjänst för alla, den 17 och 18 september, på Globe Quality Hotel i Stockholm. Evenemanget besöktes av cirka 200 personer, inklusive BRF:s ordförande respektive vice ordförande: Peter Bergh och Anders Cederberg. Många av deltagarna återfinns på olika ledningspositioner inom landets räddningstjänster. Räddningstjänsten Syd (Rsyd) hade även sex direktionsledamöter på plats, men i övrigt var det tunnsått med politiker.

Brandmannen som norm

Jämställdhets- och mångfaldshandläggare på MSB.
Såväl BRF:s ordförande, Peter Bergh, som vice ordförande, Anders Cederberg övervakade ”utvecklingsseminariet En räddningstjänst för alla”, som arrangerades i Stockholm. På bilden ses bland andra Anders Cederberg och Lena Brunzell, jämställdhets- och mångfaldshandläggare på MSB.

Workshopen Lokala åldershierarkier och skiftande fysiska krav, leddes av Clary Krekula och Stefan Karlsson – båda forskare vid Karlstads universitet – samt Lars-Göran Uddholm, räddningschef, Södertörns brandförsvar (SBFF). Forskarna skickade ut 2 350 enkäter till personal på 25 brandstationer och totalt fick de in 1 176 svar, av vilka de tyckte sig få fram vissa trender. Därefter intervjuade de 27 brandmän.

Resultatet av detta är, menar forskarna, att det existerar en norm gällande föreställningen om hur en brandman ska se ut, och att det därför förekommer diskriminering mot äldre män, samt kvinnor. Men även yngre brandmän diskrimineras, när de kommer från SMO till en brandstation och får höra att det är nu ”den riktiga” utbildningen börjar. Clary Krekula drar vidare slutsatsen att ”föreställningar om kvinnors åldrande används som ett argument emot att anställa kvinnor som brandmän.”

Inga ”handläggaredrömmar”

Anders Axelsson, räddningschef i Gislaved-Gnosjö, ledde en workshop med rubriken ”Vilken unge drömmer om att bli handläggare?”. Axelsson svarade dock aldrig på den ställda frågan, men uttalade att det aldrig var tänkt att handläggaretiteln skulle tryckas på larmställen – utan där skulle det fortfarande stå ”brandman”. Däremot var planen att den könsneutrala titeln ”handläggare” skulle användas i anställningsavtalet.

Axelsson genomdrev, vid årsskiftet, till vissa delar en ”ad hoc-organisation”, vilken brandmännen var starkt kritiska mot. I samband med att SFF och andra medier granskade situationen gjorde han en kovändning och ändrade sig både beträffande omorganisation och titel. (Läs artiklarna i SFF 3/13 på www.firefighters.se). I takt med de ovationer han fick från flera andra brand- och förbundschefer på seminariet stod det dock klart att planen endast temporärt lades i malpåse. (Vi återkommer till detta i SFF 6/13).

”Jämställd brandkår livsfarlig!”

En av föreläsningarna hade rubriken ”Jämställd brandkår livsfarlig!” Om högerextremismens intresse för räddningstjänsten. Den hölls av brandmannen Viggo Lundberg, i dag anställd på SBFF, och tidigare på Mälardalens Brand och räddningsförbund, där han även fungerade som en av MSB:s åtta jämställdhets- och mångfaldssamordnare. Han redovisade en granskning av bloggar och internetsidor, skapade av bl a främlingsfientliga organisationer.

”Vi börjar se resultatet av förändringsarbetet nu. Ingen hade kanske förväntat sig annat än motstånd, men vi hade inte förväntat oss att högerextrema grupper skulle fokusera på räddningstjänstens verksamhet”, sa han.

”Dessa människor kommer även i fortsättningen att be oss uttala oss i deras publikationer, eftersom det innebär att de får större legitimitet. Därför bör vi föra denna dialog i andra forum”, menade Viggo Lundberg vidare.

I diskussionen efter föreläsningen vände sig Per Widlundh, brandchef på Rsyd, direkt till Anders Cederberg, med följande kommentar:

”Det finns ett fackförbund som inte har varit tydliga med att ta avstånd från dessa rörelser.”

I den avslutande paneldebatten betonade Anders Cederberg att BRF, – tvärtemot detta påstående – tar avstånd från främlingsfientlighet och all slags diskriminering.

BRF välkomnar alla!

– BRF är för såväl jämställdhet som mångfald och vi välkomnar alla till detta fantastiska yrke – vi har bara ett enda krav: att alla måste klara de krav som arbetsuppgifterna ställer. På de arbetsplatser där vi finns är det nolltolerans för alla slags trakasserier, även av vita svenska män, slår BRF:s ordförande, Peter Bergh, fast.

Peter Bergh
BRF:s ordförande, Peter Bergh, framhåller att BRF är för såväl jämställdhet som mångfald.
– På de arbetsplatser där vi finns är det nolltolerans för alla slags trakasserier, även av vita svenska män, slår han fast.

Arbetsmiljön i RSYD hade länge varit dålig, när en misslyckad övning, i januari, fick den ansträngda situationen att kulminera. Arbetsgivaren skötte inte efterdyningarna av händelsen på ett korrekt sätt, utan hängde bland annat ut instruktörerna på Rsyds intranät – samt utan att kalla till MBL-förhandling förflyttades en brandman till ett annat arbetslag. Många reagerade också på att en person – som tidigare hade arbetat som brandman bl a på Rsyd – med lång meritlista och mycket goda vitsord, ”föll bort i konkurrensen” när tio brandmän anställdes förra året. (Läs mer om detta i SFF 3/13 på www.firefighters.se).

Nättidningen Dispatch International, vilken sägs ha kopplingar till Sverigedemokraterna (SD), gjorde en intervju med personen ifråga, samt även med BRF:s ordförande Peter Bergh. Detta kritiserades från olika håll.

– Dessvärre har journalister ibland förutfattade meningar om BRF, och när vi svarar på deras frågor kommer de underfund med att ryktet inte stämmer. Att inte prata med journalister skulle därför riskera att missuppfattningar sprids vidare. Det fungerar inte heller att dra en gräns någonstans – vi är korrekta mot alla, även när vi inte delar deras uppfattningar, framhåller han och berättar att Dispatch International kontaktade honom ett antal gånger även sedan artiklarna om Rsyd hade publicerats.

– Vi använder oss inte av dem, men de försöker använda oss. När jag förklarade att det handlar om ett arbetsrättsligt ärende som BRF driver, och att det inte finns något att tillägga utöver det, surnade journalisten till och sedan dess har de inte hört av sig
mer.

Alla ska ha chansen!

BRF:s ordförande betonar att det finns de som vill påskina att BRF består av vita rasistiska män, och som försöker få BRF att gå fel.

– BRF är för såväl jämställdhet som mångfald och vi välkomnar alla till detta fantastiska yrke. Alla ska ha chansen och BRF bara har ett enda krav: att alla måste klara de krav som arbetsuppgifterna ställer. På de arbetsplatser där vi finns är det nolltolerans för alla slags trakasserier – även av vita svenska män, vilka får klä skott för den kultur och tradition som påstås råda, men som vi säger är ett förlegat synsätt, vilket hålls vid liv av andra orsaker, understryker han och påminner om att det i Sverige sammanlagt är så få som 4 000 brandmän som har beredskap under ett dygn.

– Varje brandman har sina förutbestämda arbetsuppgifter vid en skadeplats – och vill det sig riktigt illa kan en enda brandman avgöra hela utgången av en insats. Att polis och/eller ambulans inte alltid finns tillgänglig innebär därtill såväl fler uppgifter för den enskilde brandmannen som högre risk för skador. Vilket gör det än viktigare att säkerställa att alla, från början, har förutsättningar att klara jobbet, understryker han.

Varför bara BRF?

Peter Bergh framhåller det märkliga i att just BRF granskas avseende jämställdhets- och mångfaldsfrågorna.

– Vi har samma uppfattning som Kommunal här, men jag har aldrig hört talas om att Kommunal granskas på samma sätt som BRF.

Peter Bergh exemplifierar granskningen med uttalandet han gjorde i en ledare, som publicerades i våras, att BRF kan acceptera ”positiv särbehandling” om det sker i rätt fas av en eventuell anställning, medan däremot kvotering aldrig kommer att accepteras.

– Efter MSB:s ”utvecklingsseminarium” började en person plötsligt att ifrågasätta varför BRF inte driver något ärende beträffande kvotering. Det är ytterst ovanligt att kommentarer görs så långt efteråt, konstaterar han och förklarar att svaret är att det är svårt när räddningstjänster går förbi lagstiftningen genom att säga sig driva projekt, ”för att få in kompetenser som saknas i organisationen” och sedan anställer personer som har deltagit i projektet.

– Dessutom är den ansvariga myndigheten, Diskrimineringsombudsmannen, inte intresserad av att driva ärenden där svenska män upplever sig diskriminerade, konstaterar Peter Bergh.

– Alternativet är att vi själva tar ett ärende till domstol, vilket skulle kunna bli kostsamt för medlemmarna. Men, kanske kommer vi dit, avslutar han.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here