Hem » Olas spalts » Räddningstjänsten och flyktingsituationen
Räddningstjänsten och flyktingsituationen

Räddningstjänsten och flyktingsituationen

Den så kallade flyktingsituationen kom att eskalera under slutet av 2015. Från att ha haft ett stort antal ankommande asylsökande ökade antalet mycket drastiskt vilket har satt ansvariga myndigheter på prov. Tyvärr tycker jag inte ansvariga myndigheter och politiker klarat detta särskilt bra när det gäller säkerhetstänkande kring brandskydd. Man kan återigen konstatera att synen på brandskydd och operativ räddningstjänst följer samma mönster som från flera år tillbaka. Det får inte kosta något och skall helst sparas ner på trots att riskerna ökat avsevärt.

Det kan knappt ha undgått någon att det brunnit en hel del på flyktingförläggningar runt om i landet. I vissa fall har bränder anlagts av boende på anläggningarna, i vissa fall av utomstående. I några fall har brandorsakerna varit överbelastning av undermåliga elnät i byggnader och i några fall rör det sig om rena olyckshändelser vid t.ex. matlagning. Det man kan konstatera är att det av olika orsaker är en förhöjd risk på dessa anläggningar. Hur bemöter man då denna risk från myndigheterna?

Det mest logiska hade varit att öka brandskyddskraven och förstärka den operativa räddningstjänsten. Man agerar i princip tvärtom. Det finns flera exempel på sänkta brandskyddskrav, detta har bl.a. påtalats av Svenska brandskyddsföreningen och fl era andra aktörer i branschen. Jag kommer ihåg att vi hade en liknande situation i min kommun i början på 90-talet, då i samband med den s.k. Balkankrisen. Man ville använda båtar som förläggningar och därigenom undkomma flera av de brandskyddskrav man normalt ställde på en sådan verksamhet. En duktig och påläst brandingenjör lyckades dock efter ganska hårda strider förhindra detta. Man blev tvungen att acceptera de högre kraven med den fördyring det innebar. I dagens läge är jag rädd för att många liknande ärenden tar en annan vändning.

Om man nu ändå sänker brandskyddskraven i ett riskobjekt som en flyktingförläggning så borde det vara en logisk åtgärd att förstärka det operativa brandskyddet. Om det händer något ska man ändå ha en god chans att klara situationen. Jag har inte hört talas om att man någonstans i Sverige utökat det operativa brandskyddet p.g.a. ovannämnda risker. På vissa mindre orter i Sverige ökar folkmängden markant p.g.a. flyktingmottagandet. För att ta ett exempel; Ljungbyhed i Skåne har ett asylboende med kapacitet för 1200 människor. Tidvis har man varit nära full beläggning. Ljungbyheds samhälle har ca 1500 personer boende i tätorten. Ljungbyhed har en deltidskår på 1+4 i vaktstyrkan. Folkmängden har alltså nästan fördubblats i tätorten. Har brandstyrkan ökats? Ha!

Tvärtom fortsätter neddragningarna av räddningstjänsterna runt om i landet. Jag är på goda grunder rädd för att det finns mycket värre exempel ute i landet än det jag angett här. Polisen begär stora utökade operativa resurser, och det verkar i nuläget som man skulle få det. Man ligger ändå inte i närheten av det man egentligen skulle behöva. Men när det gäller operativ räddningstjänst stryper man fortfarande verksamhet överallt i Sverige.

Politikerna ger mycket dåliga och bleka intryck i sammanhanget. Det är ytterst beklagligt, politikerföraktet ökar. För de som jag som tror på demokrati känns det som en katastrof. Vi hör ständigt att vi står inför ”stora utmaningar”. Vi ska kanske börja med att tala klarspråk. ”Stora utmaningar” blir översatt till ren svenska ”Vi har ett stort jäkla problem, och vi har ingen aning om hur vi ska lösa det”.

Om Ola Morin

Ola Morin började arbeta vid Helsingborgs brandförsvar år 1982, och tjänstgör nu som insatsledare och kompetensutvecklare där. Han är medlem i BRF sedan år 2010.

Läs även

KVALITET

I min förra spalt skrev jag om de ambitioner man nu verkar ha att höja …

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *