Hem » Olas spalts » Låt skiten brinna?
Låt skiten brinna?

Låt skiten brinna?

Jag vad för ett tag sedan på ett seminarium ordnat av en skumtillverkare. Skumtillverkaren ville ge sin syn på skumanvändning och miljöaspekter. Visst, det är en fara att man kan bli påverkad av något som liknar propaganda, och jag brukar därför vara på min vakt i sådana här sammanhang. Men för en gångs skull presenterades här siffror på hur miljöfarliga bränder i sig är. Det är annars något jag har saknat i miljödebatten. Bränder i sig utgör en miljöfara. Det är oftast mycket vunnit om man snabbt kan släcka bränder, även för miljön.

Tyvärr har jag annars upplevt att man de senaste 10-15 åren resonerat annorlunda. Det har framförts att det i många fall skulle vara bättre att låta objekt brinna ner helt och hållet istället för att göra en släckinsats, främst med tanke på miljön. Den s.k. LSB-metoden, låt skiten brinna, har blivit något man rekommenderat.

Jag har inte varit någon större anhängare av denna metod av olika skäl. Det känns resignerat och inte särskilt proffsigt att åka ut och säga ”låt skiten brinna”. Man ger inte utredarna någon större chans och jag har länge undrat om det verkligen är så bra att släppa ut skiten i luften.

Jag läste kemikalieinspektionens svar på skumtillverkarens argumentering i tidningen Tjugofyrasju något senare men det svaret kändes konstigt. I princip ansåg Kemikalieinspektionen att de miljögifter som bildas vid en brand är så instabila att de snabbt bryts ner i naturen, framför allt av solljus. Jag kan inte låta bli att undra varför det då är så förtvivlat farligt för miljön när räddningstjänsten ska elda i övningssyfte?

Jag har ofta tänkt och våndats över hur man ska bete sig i olika situationer som räddningsledare om man får en större brand där beslut med hänsyn till miljön måste tas. Det kan hända att jag har fel i detta resonemang men jag har tänkt i dessa banor: Säg att man får en tankbilsolycka där en tankbil och släp lastat med bensin kör i diket, välter och fattar eld. Det sker på en vanlig landsväg utanför vattentäktsområde. Om det inte är livräddning när vi kommer fram klassar nog många detta som ett typiskt LSB-fall. Man skonar bäst miljön om man låter skiten brinna. Men gör man verkligen det?

Är det troligt att samtliga skott i släpets och bilens tank rivits upp? Nej, kanske rör det sig om ett eller två skott som skadats. Om jag låter det brinna istället för att snabbt försöka släcka kommer övriga oskadade skott att skadas och läcka ut brinnande bensin. Brinner all bensin upp direkt? Nej, troligtvis inte, en hel del bensin kommer nog att träcka ner i marken fast det brinner. Marksanering blir nog nödvändig ändå. Utöver detta kommer det troligtvis att ta lång tid innan branden falnat. Det är troligt att vägen blir avstängd i många timmar framåt. Till detta kommer sedan all den skit som släppts ut i luften. Har man verkligen hanterat denna situation bra då?

Jag kan heller inte låta bli att tänka i dessa banor: LSB-metoden passar utmärkt om man vill undvika hög operativ kompetens. Det kräver inte mycket operativ kunskap av vare sig befäl eller manskap för att åka ut till en brandplats och säga ”vi låter skiten brinna”. I dessa tider då man på många håll vill omskola de operativa styrkorna från professionella räddningsstyrkor till något som närmast liknar dammsugarförsäljare (”knack, knack, har du brandvarnare?) passar LSB-metoden utmärkt. Man behöver inte lägga mycket övningstid på denna metod. Man behöver inga långa utbildningar om den operativa ambitionen är ”låt skiten brinna”.

Om Ola Morin

Ola Morin började arbeta vid Helsingborgs brandförsvar år 1982, och tjänstgör nu som insatsledare och kompetensutvecklare där. Han är medlem i BRF sedan år 2010.

Läs även

RSYD utbildade personal

HÅNET MOT OSS

TRANSPORTSTYRELSESKANDALEN har nog inte gått någon omärkt förbi. Den visar tydligt det naiva säkerhetstänkande som …